Regionalpolitiken för Värmlands län

Motion 1991/92:A456 av Magnus Persson m.fl. (s)

Nedgång för industrin

Den djupa lågkonjunkturen gör att Värmland i likhet
med andra regioner inom landet drabbas av att företag läggs
ned och att personal friställs. Vi tvingas åter konstatera att
Värmlands län -- med sitt stora beroende av traditionella
basindustrier och med de i vissa delar dominerande
underleverantörsföretagen till bilindustrin -- är särskilt
sårbart.

Arbetslösheten i länet är på väg mot rekordnivåer. I
skrivande stund redovisas de senaste arbetslöshetssiffrorna
i vårt län.

I Värmlands län är ca 7 500
personer arbetslösa varav ca 2 500
är ungdomar. 22 000
värmlänningar söker arbete hos
arbetsförmedlingarna. Samtidigt finns det endast knappt
300 lediga arbeten att erbjuda de arbetssökande inom hela
länet. Det anmärkningsvärda härvidlag är att endast ett
enda av dessa knappt 300 lediga arbeten är ett s.k.
industrijobb, d.v.s. ett jobb inom industrin. Problemen är
störst i våra bruksorter, Hagfors och Munkfors, men också
på de bilindustriberoende orterna i västra Värmland är
arbetslöshets- och strukturproblemen mycket svåra.
Alternativa arbetsplatser finns inte heller att tillgå inom
normala pendlingsavstånd. Rationaliseringar inom
skogsnäringen minskar sysselsättningen. Som exempel kan
nämnas att Stora skog avser att lägga ner sina
skogsförvaltningar i Arvika, Filipstad och Hagfors under år
1993.

Till detta kommer att utvecklingen i Karlstadsregionen
inger oro. Karlstadsregionen -- med ca 44 %
av länets befolkning -- har tidigare alltid varit motor
för länets utveckling. Nu tvingas även många företag i
Karlstadsregionen att minska sin sysselsättning. Andra
läggs ned. Detta sker samtidigt som många
ledningsfunktioner och arbetstillfällen på den privata och
den offentliga sidan försvinner från Karlstad.

Offentliga sektorn minskar

Försvarssektorn svarar för en stor del av sysselsättningen
i Karlstad. Här sker nu stora förändringar. Bergslagens
militärområde har avvecklats. Verksamheterna i
förvaltningsbyggnaden Karolinen minskar efter hand och
Värmlands regemente kommer enligt överbefälhavarens
förslag att samlokaliseras med A 9
i Kristinehamn. Till detta skall läggas att Swedish
Ordnance vid Zakrisdalsverken kommer att minska
sysselsättningen från ca 1 100
anställda år 1988 till ca 300 år 1993. Kommande
försvarsbeslut kommer självfallet även att påverka den
framtida utvecklingen vid Swedish Ordnance,
Zakrisdalsverken.

Även inom Posten, SJ, Televerket och Vägverket sker
genomgripande organisationsförändringar som medför
stora personalförändringar. Omstruktureringarna inom
bank- och försäkringsväsendet har lett till att arbetstillfällen
försvinner och att regionala ledningsfunktioner flyttas bort.
Den tendensen är långt ifrån slut.

Kommuner och landsting tvingas samtidigt till
rationaliseringar. Detta leder i sin tur till att antalet
anställda successivt minskar även inom denna sektor.

Ta tillvara möjligheterna

Trots svårigheterna är det vår fasta övertygelse att vi
värmlänningar skall kunna klara framtiden.
Förutsättningarna finns för att efter hand bygga upp ett
differentierat och expansivt näringsliv i länet. Värmlands
geografiska läge bör trots allt ge länet ett hyggligt
utgångsläge för ökad export av våra produkter. Länet har
goda utvecklingsmöjligheter, med tillgång till väl utbildad
och kunnig arbetskraft samt en god livsmiljö.

Värmland bör med statsmakternas goda minne ha en
rejäl chans att hävda sig. En ökad vidareförädling av våra
råvaror är en angelägen åtgärd för att öka sysselsättningen.
Det vilar ett tungt ansvar på länets samtliga företag och
främst dess företagsledningar att på allvar ta itu med
vidareförädling av en rad produkter.

Strävandena i länet är att förnya och bredda
näringslivsstrukturen och lösa sysselsättningsproblemen.
Sett i relation till dagens svåra situation är dock insatserna
otillräckliga. Det krävs därför snabba och konkreta
åtgärder från regering och riksdag för att ta tillvara de
möjligheter som finns, att vända utvecklingen och skapa ett
utvecklingsinriktat näringsliv. Offensiva åtgärder i detta
skede gör att länet står väl rustat när konjunkturen så
småningom vänder.

Det är enligt vår mening angeläget att initiera och
genomföra strategiska satsningar för länets bästa. I våra
länsmotioner redovisar vi en rad intressanta åtgärder med
konkreta investeringsobjekt som skulle kunna ge vårt län
många värdefulla jobb, både på kort och lång sikt.

Landtransporter

För att långsiktigt stärka länets näringsliv och dess
konkurrenskraft är det nödvändigt att trafikens
infrastruktur snabbt förbättras. Snabba och välutvecklade
kommunikationer kan till viss del kompensera de stora
avstånden till marknader och länder nere på kontinenten.

Med den internationella utveckling som vi står inför är
det särskilt angeläget att ha tillgång till transportsystem som
är moderna och kapacitetsstarka. Investeringar i väg- och
järnvägsnäten skapar dessutom snabbt nya arbetstillfällen.
Till dessa frågor återkommer vi i separata motioner.

Ny länsflygplats

Värmland är i stort behov av en ny länsflygplats. Det är
nödvändigt att staten på allt sätt bidrar till den nya
flygplatsen.

Vänersjöfarten

Det finns en bred enighet om Vänersjöfartens betydelse
inom Vänerlänen. Genom den Adelsohnska utredningen
har framtidstron på Vänersjöfarten förstärkts och man har
med all kraft börjat omsätta utredningens intentioner. På
regionalt initiativ har en utredning om samordnad
hamnorganisation tillsatts. Det är enligt vår mening rimligt
att länsstyrelserna runt Vänern, tillsammans med berörda
intressenter, ges i uppdrag att driva den utveckling som
skisserats i det Adelsohnska förslaget vidare.

Det är sålunda enligt vår mening inte erforderligt att
ytterligare utreda Vänersjöfarten. Tvärtom riskerar ett
sådant förfarande att skapa ytterligare osäkerhet om
Vänersjöfartens framtida villkor. Det vore av stort värde
om statsmakterna på grundval av det arbete som redovisats
i den Adelsohnska utredningen uttalade att Vänersjöfarten
spelar en viktig roll i det framtida transportsystemet.

I en separat motion behandlas frågan mera ingående av
ett antal socialdemokrater med nära anknytning till
Vänern.

Utbildningssatsningar

För att Värmlands län skall kunna utvecklas mot ett
mera kunskapsintensivt och därmed ett livskraftigare
näringsliv, måste utbildningen i länet på alla nivåer ligga på
en hög nivå. Vi kan emellertid konstatera att övergången till
högskoleutbildning fortfarande är alltför låg i stora delar av
Värmlands län. För att öka antalet studerande är det
nödvändigt att bredda och fördjupa utbudet av
högskoleutbildning vid högskolan i Karlstad.

Det är från regionalpolitiska utgångspunkter
oacceptabelt att, som föreslås i budgetpropositionen,
ökningarna av de attraktiva och långa
högskoleutbildningarna koncentreras till universiteten och
de större högskolorna. Vi vill framhålla att högskolan i
Karlstad redan nu har den kompetens som krävs för att
budgetåret 1992/93 genomföra t.ex.
civilingenjörsutbildning.

I budgetpropositionen ökar antalet nybörjarplatser
inom civilingenjörsutbildningen. Detta är en riktig satsning.
Civilingenjörsutbildningen bör emellertid nu
decentraliseras och spridas till nya högskoleorter där
förutsättningar finns att genomföra utbildning på ett
kvalificerat sätt.

I första hand finns förutsättningar för högskolan i
Karlstad att anordna civilingenjörsutbildning inom
områdena kemiteknik och energiteknik.

Ökade resurser för fristående kurser skulle möjliggöra
distansutbildning, fortbildning och ungdomsutbildning på
många håll inom länet.

Det finns redan i dag ett dokumenterat efterfrågebehov
av denna typ av utbildning. Vi motionärer är övertygade om
att många fristående kurser skulle kunna tillgodose de krav
och förväntningar som vi tid efter annan mött ute bland
väljarkåren.

För den enskilde gäller oftast att komma över den kända
''tröskeleffekten'' för att senare stimuleras till fortsatt
vidareutbildning på olika nivåer. För många skulle det
sannolikt öka intresset för att senare söka till annan,
eventuellt högre utbildning.

I ett internationellt perspektiv är den genomsnittliga
övergången till högskoleutbildning låg i Sverige. Detta har
konstaterats i en rad undersökningar. Knappt 30 %
av våra gymnasister går vidare till högre utbildning.
Genomsnittet för OECD-länderna är omkring 40 %.
Sett i det perspektivet är de satsningar som nu görs
på nya högskoleplatser positiv. Men frågan om övergång till
högskoleutbildning har också en annan sida. De regionala
variationerna i Sverige är utomordentligt stora. Medan
storstadsregionerna och en del medelstora städer har hög
övergång, är övergången oacceptabelt låg i skogslänen och
i andra perifera och glesa delar i vårt land. I stora delar av
Värmland är t.ex. övergången mycket låg och betydligt
under genomsnittet för Sverige. Det är en gemensam
angelägenhet att systematiskt arbeta för att en utjämning
mellan olika delar av landet verkligen kommer till stånd. I
detta arbete krävs många åtgärder och olika
samverkansformer.

Nära tillgång till utbildning på fristående kurser är ett
bra medel att främja en ökad högskoleövergång. Sådana
kurser kan utformas och distribueras på många olika sätt.
De kan ges som distansutbildning och som decentraliserad
utbildning. De kan även användas till profilerade längre
program med en inriktning som passar den enskilda
högskolan och dess region eller till utbildning i basämnen.

En ytterligare satsning bör mot ovanstående bakgrund
göras på fristående kurser vid högskolan i Karlstad.

Under 1990-talet ökar efterfrågan snabbt på
ämneslärare. Högskolan i Karlstad är utvecklingsinriktad
och har stor kapacitet inom lärarutbildningen. Det är därför
självklart att permanent ämneslärarutbildning åter bör
förläggas till Karlstad.

Den svenska högskolans utbildning och forskning måste
dels hålla hög internationell standard, dels vara tillräckligt
omfattande. Om detta är de flesta ense. För att Sverige skall
kunna hålla internationellt godkänd standard krävs det
förändringar i vårt synsätt när det gäller framför allt
forskningen.

Vid utbyggnaden av högskolan bör det observeras att
Sverige har en annan syn på integrerad forskning och
utbildning än vad omvärlden har. I vårt land finns det
högskolor med akademisk basstruktur, men utan egen
grundforsking och forskarutbildning. Högskolan i Karlstad
tillhör denna grupp av högskolor. Dessa högskolor får
härigenom svårigheter att på normala villkor integreras i det
internationella akademiska kontaktnätet.

Utomlands är det normala att grundutbildning samt
egen forskning och forskarutbildning bedrivs vid samtliga
högskolor. Detta anses nödvändigt som en garant för att
respektive högskola tillhandahåller en tillräckligt hög och
kvalitativ och eftersökt utbildningsnivå i konkurrens med
andra högskolor.

I Sverige tar det åtskilliga årtionden innan man når den
magiska gränsen och är tillräckligt kvalificerad för att få
egna forskningsresurser och kunna ge denna kvalitativa
utbildning. Det finns emellertid nu vissa högskolor som nått
denna magiska gräns och som kan ge högskolestuderande
nämnda kvalificerade utbildningsnivå. Det är relativt enkla
åtgärder som krävs för att ta det avgörande steget och som
innebär att den eller den högskolan ges denna status.

Den medelstora högskolan i Karlstad har nu nått denna
''magiska gräns'' och har en sådan kvalificerad
utbildningsnivå när det gäller utbildning och forskning att
den fyller måttet och snabbt bör kunna byggas ut till
internationell universitetsstandard.

För att uppnå detta erfordras en förstärkning av
grundutbildningen, men framför allt ökade resurser till
forskning och forskarutbildning. En plan för en successiv
utveckling av högskolan i Karlstad har i slutet av år 1991
presenterats av styrelsen för högskolan i
utvecklingsprogrammet ''Universitetet i Karlstad.
Högskolans utveckling till år 2000''. I programmet redovisas
att högskolans grundutbildning vid sekelskiftet bör ha
omkring 6 000
studerande och att forskning och forskarutbildning
bör byggas upp inom profilområden. På en del sådana
områden finns redan i Karlstad forskargrupper som är på
väg in i det internationella forskarsamhället.

En successiv utbyggnad av högskolan i Karlstad som
följer högskolestyrelsens plan är enligt vår mening en
lämplig väg att stärka Sveriges position i det internationella
akademiska kontaktnätet och ett bra sätt att tydligt
effektivisera den bas inom främst grundutbildning som finns
i Karlstad. Vi föreslår att riksdagen beaktar vad vi anfört
ovan beträffande den långsiktiga utvecklingen av högskolan
i Karlstad.

I Värmland finns det ett antal skolor med vissa
specialområden som har s.k. riksintagning, d.v.s. elever
antas från hela landet. Skolorna är specialiserade och har i
många fall getts en särställning med en kompetens som vi är
stolta över. En rejäl satsning på dessa skolor ger mångfalt
åter i form av nya idéer och projekt av varierande
omfattning.

Det finns redan nu ett antal projekt och en rad idéer som
för närvarande inte kan genomföras på grund av resursbrist.
Skolor som är intressanta i detta sammanhang är bl.a.
Bergsskolan i Filipstad, Gammelkroppa skogsskola och
Rikssågverksskolan i Hammarö.

Värmland är försökslän med treåriga yrkesinriktade
linjer i gymnasieskolan. Regeringens förslag om en
senareläggning av gymnasiereformen är enligt vår mening
bristfälligt underbyggt. Med stor förvåning finner vi att
kommuner och landsting nu förlorar betydande medel och
resurser som tidigare utlovats av statsmakterna på skolans
område. Besparingarna som regeringen föreslår,
övervältras nu på kommuner och landsting, vilket skapar
problem för huvudmännen.

Regeringen riktar in sina besparingsåtgärder i första
hand mot folkbildningen där Komvux och folkhögskolorna
kommer att drabbas hårt. Detta är regeringens budskap,
samtidigt som privatskolor typ Lundsberg ges rikliga
belöningar i form av nya statsbidrag.

Bortfall av nämnda resurser innebär ytterligare
belastningar på den kommunala budgeten. I en partimotion
föreslår den socialdemokratiska riksdagsgruppen att den
treåriga gymnasiereformen skall genomföras som tidigare
planerats.

Jordbruket

De ändrade förutsättningarna för jordbruket är ett hot
mot det traditionella öppna landskapet. Ett varierat
landskap är en förutsättning för glesbygdsboendet, för
möjligheterna att driva verksamheter på landsbygden och
för turistnäringen.

Det är ett livsvillkor för det värmländska jordbruket och
för förädlingsindustrin att stödet i Värmland inte försämras
inom ramen för den pågående översynen av stödet till
jordbruket i norra Sverige. Värmlands län är långt framme
när det gäller alternativa odlingsformer. Det är av stor vikt
att vi kan öka intresset för alternativodling både hos
producenter och konsumenter. Det är viktigt att
stödformerna till jordbruket utformas så att alternativa
odlingsformer, bioenergiprodukter, trädjordbruk och
kombinationsföretag kan vidareutvecklas.

Turism

Inom vissa delar av länet är turistnäringen det alternativ
som kan skapa sysselsättning. Turistnäringen bidrar också
till att ge underlag för de lokala serviceföretagen. Det är
därför nödvändigt att utveckla stödformer som tar hänsyn
till turistnäringens speciella förutsättningar och möjliggör
produktutveckling. Laxfond Vänern är en av många
resurser som bör ges ökad uppmärksamhet och stöd från
statsmakternas sida.

Behov av ökat regionalpolitiskt utvecklingsarbete

Samhällets rådgivnings-, konsult- och kontaktarbete för
de små och medelstora företagen är en viktig del i det
regionalpolitiska arbetet i länet. Resurserna för denna
grundläggande del av utvecklingsarbetet får inte ytterligare
försämras. Dessa företag svarar för en stor del av
dynamiken i näringslivet och för förnyelsen och tillväxten.
Utvecklingsfondens verksamhet och länsstyrelsens
regionalpolitiska utvecklingsmedel är viktiga delar av
utvecklingsresurserna för dessa företag.

Stödområdesindelning

Länsstyrelsen har hemställt om en ändring av
stödområdesindelningen för några av de områden där det
är svårast att åstadkomma nya arbetstillfällen. En temporär
uppflyttning av Rämmens (Lesjöfors), Dalby samt södra
och norra Finnskoga församlingar till stödområde 1 har
föreslagits. Enligt förslaget skall sysselsättningsbidrag
vidare kunna ges också i Storfors och Kristinehamns
kommuner.

Vi motionärer delar länsstyrelsens uppfattning. Vi vill
understryka att situationen i östra Värmland --

Karlskoga, Degerfors, Storfors och Kristinehamns
kommuner -- gör det absolut nödvändigt att dessa
kommuner får tillhöra stödområde 2. Förhållandena i
Hagforsområdet har drastiskt försämrats på grund av bl.a.
Böhler-koncernens aviserade kraftiga neddragning av
verksamheten vid Hagfors järnverk. Hagfors kommun bör
därför flyttas upp i stödområde 1.

Nedsättning av sociala avgifter

Den nedsättning av de sociala avgifterna inom vissa
begränsade områden som regeringen föreslår är ett steg i
rätt riktning. Tyvärr tvingas vi konstatera brister i förslaget.
Nedsättningen gäller endast vissa avgränsade
näringsgrenar -- främst turistnäringen och serviceorganen
inom denna gren. Tillverkningsindustrin omfattas icke av
förslaget.

Dessutom anser vi att Rämmens församling (Lesjöfors)
skall inrymmas i det av regeringen framlagda förslaget om
sänkta socialavgifter. Nedsättningen bör i likhet med
framställningen om övriga församlingar i Nordvärmland
omfatta även tillverkningsindustrin.

Vi motionärer anser att i de delar av vårt län som här
berörs finns det starka och övertygande motiv för att en
nedsättning av de sociala avgifterna utökas till att gälla även
för tillverkningsindustrin i norra Finnskoga, södra
Finnskoga och Dalby församlingar samt att även Rämmens
kommun omfattas av förslaget.

Vi föreslår att riksdagen beslutar om en sådan åtgärd
som avgjort skulle förbättra utvecklingen inom området.

Riskkapital m.m.

Möjligheten att åter kunna lämna lokaliseringslån som
föreslås i årets budgetproposition är nödvändig inte minst
med tanke på att den privata riskkapitalmarknaden under
den senaste tiden inte fungerat. Det är viktigt att förbättra
tillgången på riskkapital för utveckling av små och
medelstora företag. Utvecklingsfondernas roll i dessa
sammanhang bör omprövas. Det är av största vikt att
fondernas lånemedel inte ytterligare reduceras.

Det aktiva utvecklingsarbete som pågår -- inte minst i
Värmlands län -- har till stor del möjliggjorts genom medlen
för regionala utvecklingsinsatser. Arbetet behöver nu
ytterligare intensifieras. Det gäller inte minst utvecklingen
av de mindre och medelstora företagen. Företagen behöver
stöd för teknik- och kompetensutveckling. Inom det senare
området måste särskilt stora ansträngningar göras för att
underlätta de internationella kontakterna. Ett
utbildningsprogram kommer därför att genomföras i länet.
Det viktiga glesbygdsutvecklingsarbetet sker också med
medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser.
Sammantaget kan konstateras att anspråken ökar kraftigt.
Anslaget för regionala utvecklingsinsatser i Värmlands län
bör i anledning därav ökas.

Nya lokaliseringar till Värmland

Karlstad som residensstad har inte haft den tillväxtkraft
som fordras för att kunna kompensera problemen i övriga
länet. Som tidigare redovisats inger utvecklingen inom
Karlstadsregionen oro. Det är angeläget att Karlstad
kommer ifråga för lokaliseringar som kan bli aktuella.

I årets budgetproposition betonas att lokaliseringar
utanför Stockholmsregionen alltid bör prövas vid
inrättandet av nya myndigheter eller större omorganisation
av befintlig verksamhet. Exempel på myndigheter som bör
kunna lokaliseras till Värmland är Folkhälsoinstitutet och
det nya Konkurrensverket.

Åtgärder mot arbetslösheten

Den senaste tidens snabbt stigande arbetslöshet, särskilt
inom bygg- och anläggningssidan, har skapat stora
bekymmer. De arbetsmarknadspolitiska medlen bör
ytterligare kompletteras med en rad otraditionella och
hittills oprövade insatser. Under en övergångstid bör
räntefria lån och projekteringsbidrag för angelägna
byggprojekt utgå. Dessutom bör bidragsprocenten vid
anställning av beredskapspersonal temporärt kunna höjas.

I en partimotion föreslår den socialdemokratiska
riksdagsgruppen en rad konkreta åtgärder för att stimulera
byggandet i hela landet.

Kultursatsningar

Kulturens betydelse för den regionala utvecklingen har
på senare tid allt mer uppmärksammats. Värmlands län är
ett föregångslän på kulturens område. Det är vår fasta
övertygelse att satsningar på kulturmiljön påverkar
livsmiljö och livskvalitet. Detta är en av många nödvändiga
insatser för att kunna skapa en utveckling som lockar
investerare och människor till en region. En bred
kultursatsning i vårt län med hjälp av särskilda medel för att
främja Värmlands utveckling kan vara ett av många försök
som ger erfarenheter och lärdomar för liknande satsningar
i andra län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare insatser i
Värmlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändrad stödområdesindelning
för i motionen angivna orter och kommuner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Rämmens församling inryms
i det av regeringen framlagda förslaget om sänkt socialavgift
och att även tillverkningsindustrin inom Rämmens, norra
Finnskoga, södra Finnskoga och Dalby församlingar
omfattas av förslaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Vänersjöfarten.

Stockholm den 27 januari 1992

Magnus Persson (s)

Bo Finnkvist (s)

Jarl Lander (s)

Kristina Svensson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)