Regionalpolitiken inom skogslänen

Motion 1988/89:A457 av Magnus Persson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A457

av Magnus Persson m.fl. (s)
Regionalpolitiken inom skogslänen

Regionalpolitiken har under flera decennier varit ett viktigt politiskt
instrument för att möta strukturförändringarna inom näringslivet. Helt
naturligt kom regionalpolitiken till en början att i huvudsak inrikta sig på
tillverkningsindustrin. Det finns även exempel på andra regionalpolitiska
satsningar. Till de mest framgångsrika hör etableringarna av Umeå universitet
och högskolan i Luleå. Omlokaliseringen av ett antal statliga verk under
1970-talet är annan betydelsefull åtgärd.

Utbyggnaden av den gemensamma sektorn har haft och har alltjämt en
väsentlig regionalpolitisk betydelse. Den centrala förvaltningen borde dock i
samband med den snabba tillväxt som ägt rum ha använts mer aktivt för
regionala satsningar. Ett flertal nyinrättade myndigheter och verksamheter
skulle med fördel ha kunnat lokaliseras utanför Stockholms-regionen.

Dagens svenska arbetsmarknad behöver andra regionalpolitiska insatser
än 1960-talets. Den statliga sektorn har av flera skäl möjlighet att spela en
nyckelroll i regionalpolitiken. Åtgärder inom den statliga sektorn kan visa
vägen för insatser på andra områden och få en rad följdeffekter inom andra
samhällsområden.

En fungerande infrastruktur hör till de viktigaste förutsättningarna för den
regionala utvecklingen. Ansvaret för detta ligger i stor utsträckning på
statliga verk och myndigheter.En välplanerad satsning på utbildning,
transportsystem, energiförsörjning, data och telekommunikationer m.m.
utgör grunden för en ökad produktion och sysselsättning även inom den
privata sektorn.

De geografiska avståndsnackdelarna måste motverkas med goda kommunikationer.
Det gäller såväl gods- och personaltransporter som data- och
telekommunikationer.

De senaste årens högkonjunktur har starkt ökat behovet av arbetskraft i
storstäderna, samtidigt som den gjort problemen mindre akuta i utsatta
regioner. Den offentliga sektorns tillväxt har verkat regionalt utjämnande
eftersom den gynnar sysselsättningen i alla typer av regioner. Specialdestinerade
regionalpolitiska paket" till bl. a. Norrbotten och Bergslagen har också
påverkat den regionala utvecklingen.

Trots den minskade arbetslösheten måste vi konstatera att skogslänen
alltjämt brottas med sysselsättningsvårigheter. De s.k. arbetslöshetsöarna är
främst ett inlands- och glesbygdsproblem. De inomregionala problemen
med ökad befolkningsomflyttning inom våra skogslän innebär också stora
påfrestningar.

Arbetslösheten är fortfarande jämförelsevis hög, samtidigt som sysselsätt- Mot. 1988/89
ningsgraden är påtagligt lägre än riksgenomsnittet. Arbetsmarknaden är A457
speciellt svag för ungdom och för kvinnor. Dessutom är deltidssysselsättningen
hög.

Inom skogslänen pågår ett intensivt nydaningsarbete bl.a. med hjälp av de
medel regeringen avsatt för regionala utvecklingsinsatser. Anslaget har varit
oförändrat under de senaste åren, och i årets budget föreslås heller ingen
uppräkning. Detta innebär att anslaget urholkas realt sett. På grund av det
aktiva arbetet och de gynnsammare konjunkturerna har i skogslänen medlen
som används för lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och projektinsatser inte
räckt till. I år har flera län redan brist på medel. För att kunna dra nytta av de
goda konjunkturerna och aktiviteterna i länen är det nödvändigt att
fördelningen av anslagen för regionala utvecklingsinsatser ges en helt annan
regionalpolitisk profil än hittills. En uppräkning av anslaget är dokumenterat
nödvändigt.

Skälen för det ökade behovet är högre investeringsvilja i näringslivet under
nuvarande relativt goda konjunktur, utvecklingsinsatser från länsorganen exempelvis
Landsbygd 90, teknikspridning - samt i viss mån överhettning i
andra regioner.

Det är därför som vi finner det ytterst angeläget att den investeringspotential
som näringslivet uppvisar, tas till vara och stöds med alla tänkbara medel.

Många delar av skogslänen utgör goda lokaliseringsalternativ till utbyggnad i
storstäderna. Regionalpolitiska medel bör i ökad utsträckning ställas till
förfogande för att stimulera till bl.a. en fortsatt omlokalisering från
storstäderna.

En fortsatt ohämmad expansion i de redan överhettade områdena är helt
oförenlig med regionalpolitikens syften. Åtgärder för att sprida tillväxten är
nödvändigt. Alla invånare i Sverige bör ges samma rätt till en likvärdig
levnadsstandard var vi än bor och vistas i det här landet. Det måste också
finnas rimliga förutsättningar att driva företag i landets olika delar. I dag
finner vi nackdelar både av överhettning i storstadsområden och av att
serviceunderlagen minskar i bruksorter och i glesbygd. De regionala
obalanserna bär i sig fröet till ytterligare ökade klyftor. I arbetet med att
återskapa en stabilitet i skogslänen som ger förutsättningar för en positiv
utveckling i framtiden krävs därför insatser både för att i länen stärka
infrastrukturen och andra nödvändiga utvecklingsresurser och för att på det
nationella planet åstadkomma en jämnare spridning av expansionen och de
ekonomiska vinsterna därav. Återuppbyggnadsarbetet måste således följa
fyra parallella linjer:

- restaurera de traditionella basnäringarna, bl.a. genom en ökad förädlingsgrad
för ett bättre tillvaratagande av resurserna;

- utveckla alternativen, d.v.s. åstadkomma en differentiering som minskar
det ensidiga beroendet av ett fåtal branscher och företag;

- stärka infrastrukturen och sprida de vitala utvecklingsresurserna jämnare
över landet; samt

- förhindra att den ekonomiska tillväxten koncentreras till några få orter
eller områden i landet.

Sverige har i dag en stark ekonomi och det finns en betydande utvecklings- 16

pontential inom industrin. Situationen är därför mer gynnsam än på mycket Mot. 1988/89

länge för att på allvar driva en hög regionalpolitisk ambition. I dag finns A457
resurser för att skapa en bättre regional balans.

Nyligen har ERU (expertgruppen för forskning och regional utveckling)
analyserat den regionala obalansen i landet. Expertgruppen förutspår i en
genomgång av den regionala problembilden fram till sekelskiftet att tiotusentals
industrijobb under 1990-talet kommer att försvinna i Norrland och
Bergslagen.Resultatet blir fortsatta regionala problem med en dramatiskt
minskad industrisysselsättning i vissa regioner åtminstone till mitten av
1990-talet. ERU räknar med en internationell konjunkturnedgång i början
av 1990-talet.

För skogslänen kan konjunkturnedgången, om den blir djup och långvarig,
leda till att LKAB, SSAB, Boliden och en rad andra bolag lägger ner
viktiga delar av verksamheten. ERU förutspår att den nuvarande situationen
i skogslänens industricentra med nettoutflyttning och högre arbetslöshet än
riket i övrigt kommer att bestå under första hälften av 1990-talet.

En konsekvsens av det resonemanget kan innebära stora befolkningsomflyttningar
med en ytterligare stark koncentration av befolkningen till
storstadsområdena. Vi befarar en framtida försvagning av skogslänen med
vikande befolkningstal fram till mitten av 1990-talet.

För Bergslagen och Norrbotten leder en konjunkturnedgång till nya
strukturnedskärningar inom det järnindustriella komplexet som regionerna
byggts upp omkring. ERU räknar med att ytterligare cirka 10 000 jobb
försvinner inom dessa områden. Det är svårt att finna andra typer av
verksamheter i berörda landsändar vilkas expansion skulle kunna kompensera
sysselsättningsminskningen inom det järnindustriella komplexet, bedömer
ERU. Om näringslivet i exempelvis Bergslagen skall kunna växa måste
den industriella basen breddas. ERU ser emellertid flera hinder för en sådan
breddning.

Enligt vår bedömning måste skogslänen räkna med att den tekniska
utvecklingen och den alltmer ökande internationaliseringen under överskådlig
framtid för med sig strukturförändringar som lokalt kan bli mycket
kännbara. De möjligheter till en långsiktigt positiv utveckling som ERU
framhållit kvarstår emellertid i stort. Statens medverkan behövs därför på en
rad områden som bl.a.

- ungdomsfrågorna

- kvinnosysselsättningen

- högskole-, gymnasieskole- samt fortbildningsfrågorna

- infrastrukturen (vägar, järnvägar, flyg, tele och data, energi m.m.)

- samverkan i utvecklingsfrågor över administrativa gränser

- kompentenshöjning och kapacitetsökning i arbetet med näringslivsutvecklingsfrågor
på såväl kommunal som regional nivå

- ensidigheten i näringslivet

Energifrågan är en annan viktig komponent för att trygga sysselsättningen.

Skogslänens och Bergslagens basnäringar är ytterst energikrävande och
konkurrensutsatta. Det är viktigt att den framtida energiförsörjningen
tryggas och att garantier för drift och nyinvesteringar ges ifrån ansvarigt håll.

Det är av särskild vikt att den elintensiva industrins försörjning av elenergi 17

säkerställs.

Sammanfattningsvis kan följande sägas: Mot. 1988/89

Kraven på förnyelse inom näringsliv och offentlig verksamhet i skogslänen A457

kommer att vara stora. Behov av extraordinära insatser från statens sida finns
väl dokumenterade. Detta gäller inte minst utvecklingen av infrastrukturen såväl
kommunikationer som utbildning och forskning. Det är viktigt att
skogslänen ges möjlighet att vidareutveckla och intensifiera det regionalpolitiska
utvecklingsarbetet. Detta kräver samtidigt ökade resurser.

Bristerna inom skogslänen är uppenbara och det krävs kraftfulla och
uthålliga insatser för att komma till rätta med dem. Nittiotalets regionalpolitik
måste ta de avgörande stegen för att i grunden angripa de trender som lett
till de regionala obalanserna.

Inom överskådlig framtid torde skogslänen ha uppenbara svårigheter att
själva öka tillväxten inom berörda regioner. Staten måste aktivt bidra till att
stödja skogslänen i vår kamp för en regional utveckling som kommer att
innebära besparingar på sikt för landet i sin helhet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en mer markerad regionalpolitisk
profil på fördelningen av anslagsmedel för regionala utvecklingsinsatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om regionalpolitiska medel för att stimulera fortsatt
omlokalisering från storstäderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av insatser för att stärka infrastruktur
och andra utvecklingsresurser i skogslänen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den elintensiva industrins energiförsörjning1].

Stockholm den 25 januari 1989
Magnus Persson (s)

Roland Brännström (s) Bo Holmberg (s)

Nils-Olof Gustafsson (s) Inger Hestvik (s)

Axel Andersson (s) Sten-Ove Sundström (s)

1 1988/89:N459

18