Regionalpolitiken

Motion 2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)

1 Sammanfattning

Som liberaler anser vi att det är den enskilda människan som skall ha rätt och makt att fatta beslut över sin egen vardag. Detta gäller även i regionalpolitiken. Ett alltför centralistiskt beslutsfattande och planering uppifrån är det som allra minst gagnar en god regionalpolitik. Därför genomsyras Folkpartiets regionalpolitik av ett underifrånperspektiv som tar sin utgångspunkt i den enskilde individen. Vi kan gärna kalla denna del av regionalpolitiken för ”den djupa regionalpolitiken” som bygger på människors livsval. Detta till skillnad från den lilla – direkt regionalpolitiskt stöd – och den stora regionalpolitiken – övrigt som påverkar regionalpolitiken som trafik, utbildning m.m. – som mer tar sin utgångspunkt i uppifrånperspektivet.

Från Folkpartiet liberalernas sida har vi under mer än ett decennium talat om behovet av en allmän förändring av regionalpolitiken. Tidigare handlade det främst om lokaliseringspolitik. Med detta menas att regional balans skulle åstadkommas genom att centralt placerade beslutsfattare identifierade vilka investeringar som var på gång och såg till att dessa förlades till problemdrabbade regioner. Grundtanken var att sysselsättning kunde planeras fram genom myndighetsbeslut.

Vi liberaler tror inte på denna typ av regionalpolitik där besluten kommenderas fram uppifrån. Vi måste istället gå över till en lokal mobiliseringspolitik från ett underifrånperspektiv där regionalpolitikens mål uppnås genom att vi satsar på den enskilda människan och hennes förmåga till skapande. Varje region har sina styrkor, sina unika möjligheter. Dessa kan endast tas tillvara genom lokala initiativ. Tyngdpunkten ligger i decentralisering, nyetableringar, småföretagens villkor, tillgång till riskkapital och lokal samverkan.

Mobilisering av lokala resurser kan inte kommenderas fram genom politiska beslut. Men regionalpolitiken kan på olika sätt stödja, underlätta och stimulera utveckling. Denna ambition innebär att en lång rad områden som inte i snäv mening brukar kategoriseras som regionalpolitik blir allt viktigare. Skapande förutsätter kontakter och utbyte, och därför är kommunikationer och då framför allt bra vägar väsentliga. Utbildning och forskning, liksom ett vitalt kulturutbud, blir också viktiga ingredienser. En allmän politik som underlättar små- och nyföretagande är av central betydelse.

Folkpartiet anser att det är mycket viktigt att staten tar ett ansvar för den statliga kärnverksamheten i hela Sverige. Allt oftare lämnas det rapporter om att postkontor, apotek, polisstationer och tingsrätter läggs ned. Utan ett grundläggande serviceutbud blir det svårare för privata företag att överleva, och därmed hotas på sikt en hel bygd.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 14

2 Innehållsförteckning 16

3 Förslag till riksdagsbeslut 17

4 Inledning 19

5 Rörlighet – en liberal grundidé 19

6 Den djupa regionalpolitiken för ökad egenmakt 20

7 Mobilisering av lokala resurser 20

8 Folkpartiets förslag 21

9 Bra kommunikationer för starkare regioner och kommuner 22

10 Persontransportstöd 23

11 Bilkostnader 23

12 Trygga de grundläggande servicefunktionerna 24

13 Samverkan för lokal utveckling och tryggad grundservice 24

14 Utbildningsområdet 25

15 Högre utbildning 25

16 Gymnasium och folkhögskolor 26

17 Pröva möjligheten med studieskuldsavskrivning i glesbygden 27

18 Fler jobb på landsbygden 27

19 Riskkapital 28

20 Statliga myndigheters lokalisering 29

21 Turism 29

22 Reformera de regionala tillväxtprogrammen 29

23 Kultur och fritid 30

24 Stödområden och EU:s regionalpolitiska stöd 30

25 Besluten skall fattas i regionerna 31

26 EU:s regionalpolitiska stöd 31

27 Anslagsfrågor 32

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om människans rätt att välja var man vill bo.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den djupa regionalpolitiken för ökad egenmakt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en politik som tar sin utgångspunkt i en lokal mobilisering av resurser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tjälsäkring av vägnätet.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målsättningen att samtliga vägar i landet skall hållas öppna och farbara under alla delar av året.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om IT-kommunikationer.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om telefoni och mobiltelefontäckning.1

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om persontransportstöd.1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reseavdraget bör breddas.2

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upphandling av grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt utsatta områden.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den grundläggande samhällsservicen bör tryggas i lag.3

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den högre utbildningen.4

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gymnasium och folkhögskolor.4

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för fler jobb på landsbygden.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgången på riskkapital.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statliga myndigheters lokalisering.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om turism.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att reformera de regionala tillväxtavtalen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kultur och fritidsaktiviteter på landsbygden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödområdena.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om direktvalda regionfullmäktige.5

22. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt uppställning:

Tusental kronor

Anslag	Regeringens förslag	Anslagsförändring
33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder	1 535 335	-500 000
33:4 Glesbygdsverket	26 441	-13 000
37:1 IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.	450 000	-450 000
Summa för utgiftsområdet	3 607 776	-963 000

1Yrkandena 4–8 hänvisade till TU.

2Yrkande 9 hänvisat till SkU.

3Yrkande 11 hänvisat till BoU.

4Yrkandena 12 och 13 hänvisade till UbU.

5Yrkande 21 hänvisat till KU.

4 Inledning

Vid varje årsskifte dyker befolkningsstatistiken från Statistiska centralbyrån (SCB) upp. Det finns en del kommuner som ökar sin folkmängd medan andra minskar sin. De senaste åren har alltfler kommuner drabbats av en negativ befolkningsutveckling. Detta beror till stor del på att det föds få barn i Sverige, men en del av den negativa befolkningsutvecklingen i en majoritet av landets kommuner beror också på att många, framförallt ungdomar, väljer att lämna sin hembygd och flytta till främst större orter.

Avflyttningen från landsbygden är inget nytt fenomen. Den har pågått länge, men det nya nu är att de låga födelsetalen gör att landsbygden drabbas av än värre avfolkning. Detta problem är inte heller något som är unikt för Sverige. Stora delar av Europa dras med låga födelsetal, och händer inget kommer flera länders befolkning på sikt att minska. Sverige måste därför ha befolkningsminskningen i tankarna när man planerar sina framtida förutsättningar så att välfärden inte hotas. Noterbart är att även kommuner i tillväxtområden ute i landet såsom Gnosjö och Tranemo tappar befolkning.

För många finns det ett positivt värde i att bo utanför stadskärnor. En lugn miljö och vacker natur är några faktorer. Runt storstadsområdena är det också många som väljer att bosätta sig i de glesare bebyggda omgivningarna samtidigt som man fortfarande jobbar inne i stan. Det gäller att se möjligheterna i att bo på landsbygden. Alla i Sverige är också beroende av varandra oavsett var man bor. Landsbygdsbon är beroende av stadsbon och tvärtom, och så skall det förbli.

Varför flyttar folk från landsbygden? Måste den negativa befolkningsutvecklingen i stora delar av Sverige fortgå? Vad kan göras för att bryta den negativa trenden? Är befolkningsomflyttningar det stora problem som man ofta hävdar i debatten?

I denna motion lägger Folkpartiet fram sin syn på regionalpolitiken. Riksdagen fattade förra året beslut om en ny regionalpolitik, men vi har förslag som går i en annan riktning än det beslutet.

5 Rörlighet – en liberal grundidé

Människan är till sin natur nyfiken och vill ständigt pröva på nya saker och upptäcka nya platser. Därför är den fria rörligheten en grundbult i den liberala ideologin. Det kvittar om det gäller rörlighet inom EU, Sverige eller inom län och kommun. Vi kan aldrig tvinga människor att bo på ett visst ställe. Människans möjlighet till rörlighet är ett väsentligt inslag för god livskvalitet och en grundförutsättning för att vardagslivet skall kunna fungera. Tillgång till bra kommunikationer är en av de viktigaste förutsättningarna för att underlätta människors rörlighet. Ett väl utbyggt infrastrukturnät i Sverige är därför ett måste för att man skall kunna bo där man vill och jobba där det finns jobb och etablera företag där man vill. Dålig infrastruktur i form av t ex dåligt underhållna vägar får inte vara hinder när det gäller företagsetableringar och människors möjlighet att bo där de vill.

Folkpartiet vill också uppmuntra människor som vill flytta att göra det, dvs. att flytta dit man vill för att få ett jobb man trivs bättre med, för att få en utbildning med hög kvalitet eller för att få tillgång till en varierad kultur eller unika naturupplevelser som är av den digniteten att den bara kan ges på vissa platser i landet. Denna typ av flyttrörelser kommer alltid att finnas och skall inte ses som något problem utan snarare som något berikande som vi måste bejaka. En viss given befolkningsfördelning kan aldrig vara ett liberalt mål.

Vad en liberal regionalpolitik istället bör sträva efter är att skapa förutsättningar för dem som vill bo på landsbygden eller i en mindre tätort att kunna bo kvar där, återvända eller flytta dit. För att det skall kunna bli möjligt måste de som vill bo kvar ha möjlighet att få jobb i sitt närområde. Regionalpolitiken skall inte skapa jobb utan den skall skapa förutsättningar för att företag etableras och därmed att nya jobb skapas även i Landsbygds- och Glesbygdssverige. Regionalpolitiken skall stödja den enskilda människan och hans eller hennes möjligheter till att skapa en god livsutveckling och inte lägga ned all kraft på att kommendera fram arbetsplatser genom kortsiktiga statliga stöd.

6 Den djupa regionalpolitiken för ökad egenmakt

Som liberaler anser vi att det är den enskilda människan som skall ha rätten och makten till beslut över sin vardag. Ett alltför centralistiskt beslutsfattande och planering uppifrån är det som allra minst gagnar en god regionalpolitik. Det är därför Folkpartiets regionalpolitik genomsyras av ett underifrånperspektiv som tar sin utgångspunkt i den enskilde individen. Vi kan gärna kalla denna del av regionalpolitiken för ”den djupa regionalpolitiken” som bygger på människors känslor och tro. Detta är till skillnad från den lilla – direkt regionalpolitiskt stöd – och den stora regionalpolitiken – övrigt som påverkar regionalpolitiken som trafik, utbildning m.m. – som mer tar sin utgångspunkt i centraliserat uppifrånperspektiv.

7 Mobilisering av lokala resurser

Från Folkpartiet liberalernas sida har vi sedan lång tid tillbaka talat om behovet av en allmän och genomgripande förändring av regionalpolitiken. Av tradition handlade den förda politiken om lokalisering. Detta innebar att regional balans skulle åstadkommas genom att centralt placerade beslutsfattare identifierade vilka investeringar som var på gång och såg till att dessa förlades till problemdrabbade regioner utan att man förde någon direkt dialog med de boende i området. Grundtanken var att sysselsättning kunde planeras genom myndighetsbeslut och ett enkelt handslag mellan beslutsfattare.

Folkpartiet tror inte på denna typ av regionalpolitik med beslut uppifrån. Vi måste istället gå över till en lokal mobiliseringspolitik från ett underifrånperspektiv där regionalpolitikens mål uppnås genom att vi satsar på den enskilda människan och hennes förmåga till skapande. Varje region har sina styrkor, sina unika möjligheter. Dessa kan endast tas tillvara genom lokala initiativ. Tyngdpunkten ligger i decentralisering, nyetableringar, bra villkor för småföretag, god tillgång på riskkapital och lokal samverkan med den enskilde individen i centrum.

Mobilisering av lokala resurser kan aldrig kommenderas fram genom politiska beslut. Regionalpolitiken kan istället på olika sätt stödja, underlätta och stimulera utveckling. Denna ambition innebär att en lång rad områden som inte i snäv mening brukar kategoriseras som regionalpolitik blir viktigare. Skapande förutsätter kontakter och utbyte, därför är kommunikationer väsentliga. Utbildning och forskning, liksom ett vitalt kulturutbud, blir viktiga ingredienser. En allmän politik som underlättar för små- och nyföretagande är av central betydelse.

Folkpartiet liberalernas politik för att förverkliga målet att öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort sammanfaller därför med huvudinriktningen på vår politik – en politik för mänsklig växt.

En avgörande faktor för möjligheterna till god samhällsservice och utveckling runt om i Sverige utgör det kommunala skatteutjämningssystemet. Dagens system präglas av alltför många brister oavsett om det gäller en landsbygdskommun eller en storstadskommun. Det kommunala skatteutjämningssystemet måste därför förändras på en rad punkter.

8 Folkpartiets förslag

De insatser som görs för att skapa en bra regionalpolitik måste präglas av realism och en riktig verklighetsbakgrund. Folkpartiets idéer om en lokal mobiliseringspolitik passar då bättre än den traditionella lokaliseringspolitiken. Det regionalpolitiska stödet är dessutom alldeles för utsmetat idag. Skall det regionalpolitiska stödet finnas måste det koncentreras till de mest utsatta områdena i Sverige.

Sedan länge har Folkpartiet ansett att de direkta selektiva regionalpolitiska stöden måste avvecklas så långt det är möjligt. Vi menar att det istället är bättre om satsningar görs generellt i hela Sverige på främst ett bättre klimat för de välståndsbildande krafterna, dvs företagsamhet, men också på satsningar inom kommunikations-, utbildnings- och kulturområdena.

9 Bra kommunikationer för starkare regioner och kommuner

Utan fungerade kommunikationer kan hela Sverige aldrig få en positiv utveckling. Detta är en grundbult i regionalpolitiken. Därför måste satsningar göras på kommunikationssektorn. Det är främst satsningar på vägar och IT-teknik som måste göras, kompletterade med strategiska järnvägssatsningar i vissa landsdelar.

Det är av yttersta vikt att hela landet har en sådan standard på vägnätet att råvaruförsörjningen till industrin kan tryggas hela året och därmed säkra jobb på landsbygden. Det är därför viktigt att vägnätet tjälsäkras så att t ex inte skogsindustrin drabbas av avbrott i sin produktion på grund av dåliga vägar. Folkpartiet anser att väganslaget måste höjas. En målsättning bör vara att samtliga allmänna vägar i hela landet skall kunna hållas öppna och farbara under alla delar av året. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det är också viktigt att kommunerna håller en sådan standard på sina vägnät att en bygds utveckling inte hotas. Vägnätet är av stor betydelse också för att boende på lands- och glesbygd oftast inte har samma valfrihet i valet av kommunikationssätt som de boende i större tätorter har.

En ”väg” som inte får glömmas bort är bra färjekommunikationer till Gotland. Här har staten huvudansvaret för att en god bastrafik kan upprätthållas. Vi anser att ansvaret för denna färjetrafik bör flyttas från Sjöfartsverket till Vägverket för att tydligare peka på färjelinjens betydelse som ”väg”.

Folkpartiet tycker att det förslag till stomvägnät med anslutande vägar av hög kvalitet som den borgerliga regeringen lade fram 1993 måste genomföras. Den nuvarande regeringen har övergett denna plan genom successiva neddragningar här och där, vilket har inneburit att hela landet har fått ett sämre vägnät. Även på järnvägssidan är det viktigt att ett stomnät av hög kvalitet kan upprätthållas. Fler järnvägssträckor måste snabbtågsanpassas för att ”krympa landet”. På många håll kan bättre regionala tågförbindelser öka pendlingsutrymmet för de boende så att det i större grad blir möjligt att bo på en ort och pendla till en annan.

På många håll har de regionala flygplatserna spelat en stor roll för mindre orters kontakt med övriga delar av landet. Folkpartiet anser att dessa mindre flygplatser måste finnas kvar, och ett visst statligt stöd för att kunna överleva måste utgå.

IT-kommunikationer är framtiden för Sverige och dess landsbygd. Goda IT-kommunikationer kan vara ett bra verktyg för att skaffa fler jobb på landsbygden. Det är därför av största vikt att det finns ett väl utbyggt och kraftfullt IT-nät i alla delar av landet. Teknikutvecklingen går snabbt på området, och det som är en bra teknik idag kanske är omodernt redan om ett halvår. Därför skall vi idag inte lägga ned offentliga resurser på att bygga ut något som vi inte vet om det är hållbart om ett par år. Folkpartiets uppfattning är därför att det i första hand är näringslivet som skall engagera sig i utbyggnaden av IT-nät. Stat och kommun bör endast gå in på denna marknad för att garantera att utbyggnaden når ut till samma kostnad och i rätt tid till dem på landsbygden eller i glesbygden som behöver den för att kunna etablera verksamhet. Det viktigaste är att se till att alla kan få tillgång till IT-uppkoppling till samma kostnad oavsett bostadsort. Debatten har i Sverige handlat mycket om just tillgången till en uppkoppling. Diskussionen om vilka tjänster m.m. som sedan skall finnas att tillgå i näten har nästan helt uteblivit.

Men också de vanliga telekommunikationerna måste diskuteras. Det är viktigt att alla i Sverige på den avreglerade telemarknaden får tillgång till telefoni till rimliga priser.

Det har visat sig att mobiltelefontäckningen är synnerligen dålig på många håll i Sverige, kanske framför allt i Norrlands inland men även på andra håll och också i samband med tågresor. Ur säkerhetssynpunkt är det synnerligen allvarligt att mobiltelefonerna inte fungerar tillfredsställande i olika delar av landet. Det är också en konkurrensnackdel för företagare att de inte kan lita på att nås och nå andra med mobiltelefonen. I ett frågesvar i riksdagen säger det ansvariga statsrådet Mona Sahlin att kravet på täckning är uppfyllt om man befinner sig utomhus (fråga 2002/03:26). Regeringen avser dock att följa utvecklingen genom de mätningar som Post- och telestyrelsen nu genomför rörande täckningsgraden för mobiltelefoner. Det är vår förhoppning att åtgärder också vidtas för att förbättra täckningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10  Persontransportstöd

I den regionalpolitiska utredningen fanns ett förslag om att möjligheten till persontransportstöd för flygresor skulle utredas. Någon lösning har inte presenterats, och Folkpartiet föreslår därför att det snarast skall utredas om de företag som är beroende av många persontransporter med flyg för sina anställda skall kunna få ett stöd i likhet med det stöd som utgår för transport av gods.

11 Bilkostnader

Bil är en nödvändighet för många i Sverige både i staden och på landsbygden. Under det senaste åren har bensinpriset stigit kraftigt p.g.a. att OPEC-länderna lyckats att begränsa sin oljeproduktion kombinerat med en hög dollarkurs. Det höga bensinpriset slår extra hårt mot landsbygden där många är beroende av bilen för sina arbets- och serviceresor. Vi förslår att reseavdraget ändras så att det följer prisutvecklingen samtidigt som det bör breddas. Transport till och från barntillsyn bör inräknas i avdraget.

Dessutom måste konkurrensen bli bättre på bensinmarknaden i Sverige. Marknaden kännetecknas idag av ett oligopol, och bensinpriset rensat från statliga pålagor ligger avsevärt högre i Sverige än i EU-snittet. Här bör konkurrenslagen skärpas för att skapa bättre konkurrens.

12 Trygga de grundläggande servicefunktionerna

Det är mycket viktigt att staten tar ett ansvar för sin kärnverksamhet i hela Sverige. Allt oftare lämnas det rapporter om att postservice, apotek, polis och rättsmyndigheter dras in eller läggs ned. Ibland sker detta mer eller mindre i smyg eller genom svepande bortförklaringar. Denna utveckling är inte tillfredsställande, och den sker i hela landet såväl på landsbygden och i glesbygden som i många förorter till våra storstäder. Utan ett grundläggande serviceutbud blir det svårare för privata företag att överleva, och därmed hotas på sikt en hel bygd.

Även kommunernas ansvar för den offentliga grundservicen måste lyftas fram. På detta område gäller det främst att se till att en god skola finns även ute på landsbygden. Det är t.ex. viktigt att byskolorna skall få finnas kvar. Anser kommunen att de inte går att driva vidare bör de kunna omvandlas till friskolor. Inom äldreomsorgens område är det viktigt att säkra en god hemtjänst så att de äldre kan bo kvar i sitt hem så länge som möjligt.

Folkpartiet föreslår att ett särskilt anslag inrättas i statsbudgeten för ”upphandling av grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt utsatta områden”. Ett sådant anslag finns redan i dag för den postala verksamheten, men det bör omfatta fler områden. Upphandlingen bör göras regionalt med de regionala beslutsorganen som huvudman. Vi ser gärna att det är privata entreprenörer som får sköta den upphandlade verksamheten. Den grundläggande samhällsservicen bör dessutom tryggas i lag.

13 Samverkan för lokal utveckling och tryggad grundservice

En viktig väg för att nå lokal mobilisering är samverkan och samordning. I dag prövas nya former för att samordna servicen i landsbygden. Det innebär t.ex. att statliga verk och myndigheter som post, arbetsförmedling, lokalkontor för länsstyrelse och ALMI samverkar med kommunen så att både personal- och lokalkostnader kan pressas. Inte sällan handlar det om att finna smidiga och informella lösningar för att kunna säkerställa en god service. Det är viktigt att sådana förslag uppmuntras och prövas och inte kvävs av byråkratiskt tänkande. Även här är det av yttersta vikt att man beaktar ett underifrånperspektiv när denna typ av service utvecklas. Beslut om lokalsamverkan får heller aldrig hindras av ett stelt regelverk. Det måste istället kännetecknas av flexibilitet och mångfald.

I linje med Folkpartiet liberalernas allmänna krav om en förnyelse av den offentliga sektorn anser vi att man bör pröva ytterligare vägar för att säkerställa service. Till exempel bör det bli regel att statliga myndigheter måste pröva möjligheterna att köpa tjänster från privata företag i syfte att utröna om detta kan medföra att en verksamhet kan förbättras eller bevaras.

För att öka lönsamheten i landsbygdsbutiken eftersträvar den att bli central för fler serviceslag. Biblioteksverksamhet och post- och apoteksärenden är exempel på service som sköts via butiken. En positiv effekt av att inrymma dessa verksamheter i butiken är att tillgängligheten ökar genom att butiken oftast har betydligt längre öppettider än den offentliga institutionen.

Ibland hävdas det att reformer av den offentliga sektorn – innefattande decentralisering av besluten och ökad valfrihet för den enskilde – främst skulle vara ett intresse för boende i tätorter. Det är där man har flera skolor, daghem och vårdcentraler att välja mellan, påpekar man. Detta är ett felaktigt synsätt.

En förnyad offentlig sektor är också ett intresse för landsbygden. Dels för att den är en viktig arbetsgivare, icke minst för kvinnor på landsbygden, dels för att det är än viktigare där med lokalt anpassade och flexibla lösningar när tryggheten skall garanteras. Med stora och centralstyrda organisationer finns en stor risk för att förhållanden i mer tätbefolkade delar av landet får styra verksamheternas utformning.

14 Utbildningsområdet

Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att en region skall kunna hävda sig och utvecklas. Människor kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger under sin livstid då metoder, teknik och kunskap snabbt blir inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden kräver dessutom att våra exportprodukter håller en hög teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste högre utbildning bli tillgänglig för fler, så att vi i Sverige kan skaffa oss en högre allmänkompetens än genomsnittet i vår omvärld. Tid och plats är de begränsande faktorerna i sammanhanget. Distansutbildning och utlokaliserad högskoleutbildning kan ge fler människor tillgång till högre utbildning, vidareutbildning och fortbildning även på småorter. Medel för merkostnader måste följa de utlokaliserade högskoleplatserna.

15 Högre utbildning

Av speciell vikt för landsbygden är att universiteten och högskolorna tar sitt ansvar för distansundervisning. Att etablera en god distansundervisning som kräver en egen metodik är en krävande uppgift. Dessutom måste bristen på daglig direktkontakt med lärare kompenseras genom en hög kvalitet på den teknik man använder liksom läromedlen, veckoslutsmöten, snabba lärarreaktioner, resurser för resor m.m.

En god distansundervisning kräver en stark basorganisation hos den högskola som anordnar den. Vinsten är att studenterna med hjälp av teknik kan få tillgång till internationella lärare, levande distansnätverk, internationella databaser och därigenom en bättre utbildning. En möjlighet är att första året i många ämnen, på sikt, kan ges via distansmetodik inom högskolan. Det är viktigt att utlokalisering av utbildning inte medför att kvaliteten i utbildningen försämras.

De regionala högskolornas och universitetens roll för att skapa en regional balans är av största vikt. Allomfattande forskning skall förekomma på ett mindre antal universitet runt om i landet. Däremot kan forskning inom begränsade områden – av hög klass – förekomma också vid andra högskolor. Vi vill här även peka på att det inte är givet att det är staten som skall vara huvudman för dem i framtiden. En annan lämplig driftsform kan vara t.ex. stiftelseformen.

För att de regionala högskolorna och universiteten skall nå framgång är det viktigt att utbildningen som erbjuds omfattar det ungdomar vill läsa. Under senare år har det kommit alltfler signaler att myndigheternas uppfattning om vilken utbildning som skall erbjudas inte stämmer överens med vad ungdomar önskar läsa på högskolan. Konkurrens från universitet utomlands får man heller inte bortse ifrån. Folkpartiet vill ha en rörlig studentpeng som gör att resurserna hamnar där studenterna vill läsa. Resurserna skall följa studenten. Samtliga högskolor och universitet konkurrerar då på lika villkor om studenternas gunst. Är en högskola bra får den fler studenter, är den dålig får den färre. Högskolor är bra även utanför de traditionella universitetsorterna, och de får en bra chans till att utvecklas genom Folkpartiets förslag till fördelningssystem.

Bara det faktum att en högskola eller ett universitet finns i en region innebär inte med automatik att det blir fler jobb och företag. Det måste också finnas en god miljö för företagsetableringar i omgivningen för att detta skall bli möjligt. Organ som ser till att samverkan mellan näringsliv och högskola kan intensifieras måste få finnas kvar.

För landsbygden är det speciellt viktigt att nätverk kan etableras. När samverkan råder mellan ortens företagare, grundskolan, komvux, gymnasieskolan och högskolan ökar regionen som helhet sin kompetens genom att invånarna stärker och moderniserar sina kunskaper.

16 Gymnasium och folkhögskolor

Ett flexibelt gymnasium är en viktig del i att öka allmänkompetensen. Att alla elever får plats på gymnasiet, med en inriktning de själva valt, är därför ett viktigt mål, förutsatt att de har de rätta förkunskaperna. Genom den snabba utbyggnaden av gymnasieskolan som skett under de senaste åren har Sverige kommit ett stort steg närmare detta mål. Men fortfarande saknas en flexibel och väl utvecklad lärlingsutbildning.

Utveckling av distansmetodik även för gymnasister skulle bl a underlätta för landsbygdens ungdomar att slippa tröttsamma bussresor till närmaste gymnasieort. En gymnasieskola i landsbygd kan också vara så mycket mera än en skollokal. Lärare och elever liksom lokaler och utrustning kan fungera som en allmänt kompetenshöjande resurs för ortens enskilda studerande samt för näringslivet.

Statens skolor för vuxna och privata aktörer kan i samverkan med gymnasier och komvux i småkommuner erbjuda distansutbildning som ger en mångfald av kurser och kompletteringar och behörighet till universitetsstudier. Sverige har allt att vinna på att ta tillvara den begåvningsreserv som finns, inte minst i glesbygden. Därmed ges även de som av olika skäl inte kan studera på heltid, vid komvux och gymnasieskolor, goda möjligheter att skaffa sig behörighet för högskole- och universitetsstudier.

Folkhögskolans roll för landsbygdens överlevnad kan inte nog betonas. Folkhögskolans fjärde år på de allmänna linjerna utgör ett värdefullt komplement för dem som vill ha en starkare plattform att stå på innan högskolestudier börjar. Folkhögskolorna är sprungna ur den svenska folkrörelsetraditionen, och den speciella sammanhållningen och gemenskapen, ofta med en ideologisk grund, utgör något mycket positivt för många av eleverna. En folkhögskola belägen på landsbygden eller i glesbygden kan genom sitt internatliv kanske få några elever från en större tätort att bosätta sig i bygden efter avslutade studier. Precis som när det gäller den vanliga högskolan anser Folkpartiet att en rörlig studentpeng som gör att resurserna hamnar där studenterna vill läsa skall vara rådande för resursfördelningssystemet på folkhögskolorna.

Studieförbunden fyller en viktig roll på landsbygden, speciellt när det gäller språkkurser och IT-utbildning. Det är därför viktigt att studieförbunden får tillräckliga resurser för att deras verksamhet skall kunna fortsätta.

17 Pröva möjligheten med studieskuldsavskrivning i glesbygden

Frågan om att låta de som flyttar och tar jobb i glesbygden få sina studieskulder avskrivna har diskuterats i många år. I Norge finns ett sådant system. Som ett ytterligare förslag för att få akademiker att flytta till eller bo kvar i glesbygden föreslår vi att ett system med avskrivning av studieskulder prövas under fem år i Norrbottens län. Systemet måste utformas på ett sådant sätt att det uppmuntrar till att människor bor kvar även efter det att lånet avskrivits.

18 Fler jobb på landsbygden

Den bästa förutsättningen för att skapa fler jobb i hela Sverige är att politiken läggs om i en riktning som skapar fler jobb genom företag. Tyvärr är regeringen extremt handlingsförlamad när det gäller reformering av företagssektorn.

Folkpartiet har en hel rad förslag för att förbättra för företagen och företagsamheten. Det handlar främst om sänkta skatter på arbete och att för företagsamheten skadliga skatter såsom t ex dubbelbeskattningen tas bort.

Det är dock viktigt att peka på att det inte är enbart en gynnsammare beskattning som medverkar till fler jobb. Det måste också bli mindre krångligt att starta och driva företag. En kraftig reformering av småbolagsreglerna är ett måste. Befintlig basindustri får inte drabbas av pålagor så att dess överlevnad äventyras. Företagen måste också ha tillgång till en väl fungerande och hållbar infrastruktur. Folkpartiet har lagt fram ett s.k. startpaket som på ett tydligt sätt visar hur mycket enklare det kan göras för att starta och driva företag.

På många mindre orter har småföretagen en stor betydelse för att skapa livskraft i bygden. Ofta är företagen knutna till den särskilda känsla som kan finnas på olika orter: ”företagarandan” utgör en del av den lokala kulturen.

Småföretagen ger också en mer differentierad arbetsmarknad än när orter domineras av ett stort företag. Detta ökar möjligheterna för återflyttning till bygden t.ex. efter studier. En differentierad arbetsmarknad är nödvändig för att klara det s.k. ”medföljarproblemet”, dvs. att båda makar behöver arbete i närheten av bostadsorten.

En politik som gynnar mindre företag är därför också en politik som säkerställer möjligheter till sysselsättning och utkomst i landsbygden. Inom jordbrukssektorn är dessutom många företag en kombination av jordbruk och annan verksamhet, vilket ökar deras betydelse. Lantbruksföretagens villkor styrs till stor del av EU:s jordbrukspolitik. Lantbruksföretagen har stor betydelse för landsbygdens utveckling, både företagen som sådana och den viktiga miljöskapande funktion som lantbruket utgör. Men för att jordbrukssektorn skall kunna överleva får dess villkor inte bli sämre än i övriga EU-länder. Ett exempel är bränsle till jordbrukets maskiner som är dyrare i Sverige än i andra EU-länder.

En ekonomisk politik som befrämjar allmän tillväxt är nödvändig också för småföretagen. Det är vidare viktigt att svensk exportindustri har goda möjligheter och väljer att investera i Sverige. I många fall är landsbygdens mindre företag underleverantörer till större företag. Därför är exempelvis EU-medlemskapet, en skattepolitik som befrämjar tillväxt och satsningar på utbildning och infrastruktur viktiga.

19 Riskkapital

Inom regionalpolitiken är tillgången på riskkapital av stor betydelse. Samtidigt kan det vara svårt att få tillgång till kapital om man har någon ny idé som kanske inte ”faller inom ramen” för gängse företagskultur. Inte sällan kan det vara så att man inte har något eget kapital att sätta in. Bankerna såväl som ALMI är ofta inte en möjlighet, eftersom det först krävs ett eget kapital i botten. Flyktingar, långtidsarbetslösa, ungdomar utan sparkapital, invandrare utan a-kassa eller kvinnor som blir övertaliga efter lågavlönade jobb i offentlig sektor är exempel på människor som normalt har mycket svårt att spara ihop till ett eget kapital. Har man hänvisats till socialbidrag för sin omedelbara försörjning är egna sparpengar uteslutna.

Det är därför bra att riksdagen beslutat att ett system med mikrolån borde införas för den som vill och har idéer för att ta sig ur bidragsfällorna genom att förverkliga en affärsidé. Det har många gånger visat sig att de allra minsta lånen har den största betydelsen för att skapa jobb och framtid för människor. Ett mikrolån innebär att även den som inte har en egen grundplåt kan få ett mindre lån just för att kunna komma igång.

20 Statliga myndigheters lokalisering

Under en lång rad av år flyttades myndigheter från Stockholmsregionen till övriga landet. Undersökningar har visat att dessa utflyttningar inte har gett den effekt som önskats. Därför bör man i fortsättningen inte flytta på befintliga myndigheter. Däremot är vi positiva till en fortsatt lokalisering av statliga myndigheter till andra delar av landet om det avser nya myndigheter.

21 Turism

Den extremt småföretagsbaserade turistnäringen är en naturlig och viktig del av hela Sveriges näringspolitik. 1998 var branschens storlek 2,8 procent av BNP. Detta är mer än för jord- och skogsbruket samt fisket tillsammans.

Folkpartiets turistpolitik utgår ifrån det faktum att en fungerande turistsektor kan ge fler jobb, bättre statliga finanser, ett levande Sverige samt en bättre miljö. Den s.k. ekoturismen är en intressant sektor, som förmodligen passar i Sverige särskilt väl med tanke på vad vi som turistmål har att erbjuda i form av orörd natur och andra kultur- och skönhetsupplevelser. Mer om Folkpartiets turistpolitik står att läsa i en separat motion om turistpolitiken.

22 Reformera de regionala tillväxtprogrammen

De lokala tillväxtavtalen infördes i samband med riksdagens beslut om regionalpolitiken våren 1998. Hösten 2001 bytte avtalen namn till tillväxtprogram. Folkpartiets linje när det gällde avtalen var att vi inte trodde att de var den enda vägen för att lösa i stort sett alla regionalpolitiska problem. Runt om i landet upplevdes att avtalen förde det goda med sig att många olika parter träffades under nya former och diskuterade problemen.

Riksrevisionsverket har i en färsk granskning av avtalen givit oss rätt i vår hållning. Avtalen har inte lett till så mycket. Speciellt gäller detta tillväxtbefrämjande åtgärder, till vilka endast en mycket liten del av medlen gått.

Nu har alltså avtalen ersatts med de regionala tillväxtprogrammen. Det positiva med dem är att regeringen trycker hårt på att en hel rad politikområdens roller skall tydliggöras. Tillväxtprogrammen får inte bli ytterligare ett forum för enbart diskussioner som inte leder till några konkreta åtgärder eller förslag. Liknande avtal finns i andra länder. I Frankrike finns det tillväxtavtal av en annan modell med statlig garanti om tillväxtmedel som kan vara värd att pröva även i Sverige, så att staten inte slår undan benen på avtalen när de precis börjat fungera.

23 Kultur och fritid

Tillgång till kultur och bra fritidsaktiviteter är en mycket viktig förutsättning för att skapa utvecklingskraft och en anda av kreativitet i landsbygderna. Kultur är i sig en kreativ verksamhet, och skapande och utvecklingskraft inom detta område föder lätt samma tendenser på andra områden. Vidare utgör kulturyttringar ofta viktiga inslag i en nödvändig omprövning – ett exempel är de bygdespel som inte sällan samlat medborgarna till gemenskap och nytänkande. Tillgång till kultur är också en viktig förutsättning för att kunna attrahera och behålla nya landsbygdsinnevånare. Kultur är därför ingen lyx som kan ges lägre prioritet än andra ansträngningar för att utveckla landsbygden. De kommunala musik- och kulturskolorna samt biblioteken utgör ofta grundbulten inom kulturen och måste värnas.

Regionalpolitiska medel bör kunna användas för kulturella insatser i landsbygd. Vi vill dessutom lyfta fram problemet med den starka koncentrationen av de statliga kulturanslagen till Stockholm. Det är angeläget att kulturkonsumtion kan spridas över hela landet, och därför bör kulturanslagen riktas på ett annat sätt än idag.

Bra fritidsaktiviteter är av stor betydelse för livet i landsbygden. I regioner där natur- och vildmarksliv samt turism är dominerande inslag i den dagliga verksamheten finns en rik uppsjö av aktiviteter även för de fastboende.

Vettiga fritidsaktiviter för ungdomar är av mycket stor betydelse, inte minst för ungdomars vilja att bo kvar i bygden. Här har kommunen ett stort ansvar att uppfylla genom att ordna bra fritidsaktiviteter som attraherar ungdomarna. Det får inte bli så att det enda som erbjuds i ett mindre samhälle är att hyra en videofilm på macken tillsammans med chips och coca-cola.

24 Stödområden och EU:s regionalpolitiska stöd

Vi vill minska de direkta stöden till regionalpolitiken så långt det är möjligt, och Folkpartiets linje för de stöd som trots allt måste finnas kvar utmärks av en långtgående decentralisering av besluten till regional nivå och förenkling och schablonisering av de regionalpolitiska stödformerna.

Folkpartiet röstade våren 1998 nej till att jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske samt annan personlig serviceverksamhet inte längre skulle få sänkta socialavgifter i stödområdet. Beslutet drevs tyvärr igenom i riksdagen av en majoritet bestående av socialdemokrater och moderater. Sänkta arbetsgivaravgifter anser vi vara ett verksamt medel för att öka antalet jobb. De branscher som drabbas utgör dessutom en betydande faktor för att få människor att bo kvar i glesbygden. Dessa verksamheter utförs ofta i kombination med annan näringsverksamhet, och de lämnar, inte minst inom jord- och skogsbruket, ett betydande bidrag till att hålla landsbygden öppen och levande. Vi har slagits för att sänkningen av socialavgifter bör återinföras på ett sätt så att de inte bryter mot EU:s regelverk eller på annat sätt kompenseras. Det var därför glädjande att en viss sänkning av avgifterna nu genomförts.

EU:s översyn av målområdena måste innebära att den ”lilla” regionalpolitiken anpassas så att effektiva satsningar i de mest utsatta delarna av landet inte motverkas. Folkpartiet ser med oro på utspädningen av de regionalpolitiska stöden till allt större områden i landet.

För att EU:s regionalpolitiska stöd skall kunna utnyttjas effektivt krävs det att staten tar sitt ansvar och ställer upp som medfinansiär.

Ett underifrånperspektiv måste också anläggas vad gäller stödområdesfrågor. Länen måste få mer att säga till om. Det gäller inte minst den administrativa indelningen när det gäller EU-stöd där regeringen mot länens vilja gjort indelningen. Denna indelning måste vara lokalt förankrad.

25 Besluten skall fattas i regionerna

Mer lokalt beslutsfattande är en nyckelfaktor för att åstadkomma lokal mobilisering. Det gäller inte minst makten över regionalpolitiken. Den kommunala självstyrelsen bör ges ett starkare skydd i grundlagen.

Medborgarnas inflytande på den regionala nivån bör stärkas genom nya direktvalda regionfullmäktige. De skall ersätta landstingen och dessutom överta betydande delar av länsstyrelsernas och andra statliga organs uppgifter. Beslut om t.ex. strandskydd och snöskoterleder bör fattas på regional nivå. Regionerna bör också ha makten över de medel som kommer från EU:s strukturfonder.

26 EU:s regionalpolitiska stöd

De nya möjligheter för regionalpolitiska satsningar som öppnats genom medlemskapet i Europeiska unionen har inneburit att regionalpolitiken i snäv mening tillförs ytterligare medel. Dessa resurstillskott skall på effektivaste och mest ändamålsenliga sätt utnyttjas för att bidra till att de regionalpolitiska målen nås. Inom strukturfondernas olika målområden kommer nya former för lokalt och regionalt inflytande att byggas upp. Vi anser att detta kan leda till att spännande samarbetsmönster utvecklas. Men detta får inte innebära att byråkrati och målområden utvecklas så att det hämmar eller förhindrar en naturlig utveckling av småföretagandet. Den byråkrati som utvecklats i administrationen av målområdena, framförallt inom NUTEK, måste med all kraft motverkas så att EU-stöden kan utnyttjas på ett effektivt sätt.

27 Anslagsfrågor

Folkpartiet anser att de selektiva regionalpolitiska stöden bör minskas för att på sikt avvecklas. Därför anslår vi mindre pengar än regeringen till regionalpolitiska åtgärder. Vi motsätter oss dessutom regeringens bredbandssatsning. Glesbygdsmyndigheten har mer blivit en lobbyistorganisation än en myndighet som ger service. Därför anser vi att myndigheten bör läggas ner. Vi tar ett första steg på detta område under 2003 genom att halvera dess anslag.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 21 oktober 2002
Yvonne Ångström (fp)
Eva Flyborg (fp)	Nyamko Sabuni (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Hans Backman (fp)
Nina Lundström (fp)