Regionalpolitiska åtgärder i Kronobergs län

Motion 1989/90:A440 av Kjell Nilsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A440

av Kjell Nilsson m.fl. (s)

Regionalpolitiska åtgärder i Kronobergs län

Allmänt om Kronobergs län

Efter att under tre år i följd ha haft en negativ befolkningsutveckling i Kronobergs
län bröts denna utveckling 1987. Folkmängden har ökat under 1987,
1988 och 1989.

Anledningen till den positiva befolkningsutvecklingen i länet som helhet
måste tillskrivas det mycket goda sysselsättningsläget. Orderingången och
produktionsvolymen i länets industriföretag har genomgående legat på en
hög nivå. Detta har resulterat i stor efterfrågan på arbetskraft. Tendenser till
överhettning av industriarbetsmarknaden har medfört vissa svårigheter för
företagen att rekrytera kvalificerad arbetskraft.

Över huvud taget har Kronobergs län under senare år haft en gynnsam
utveckling på arbetsmarknaden. Det återspeglar sig också i den nationella
arbetslöshetsstatistiken. Länet har under lång tid haft några av de lägsta arbetslöshetstalen
i landet.

Det kan mot denna bakgrund kanske vara svårt att med kraft hävda behovet
av.akuta, stora närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser
för Kronobergs län. Politiken måste dock vara långsiktig och förutseende.
Idealet vore en sådan politik som innebär att åtgärder mot förutsebara kriser
sätts in i sådan tid att de inte behöver inträffa.

Hotbilder för Kronobergs län

Vilka hotbilder finns för Kronobergs län och sydöstra Sverige? Enligt den
regionala analysen av 1987 års långtidsutredning, som bekräftas av den regionalpolitiska
utredningen, beräknas den s.k. storstadstillväxten fortsätta.
Utöver storstäderna är det endast vissa s.k. stödjepunkter som beräknas få
en tillväxt. Dessa stödjepunkter bedöms få betydelse för spridning av ekonomisk
tillväxt och för kompetensutvecklingen. I kompetensutvecklingen får
stödjepunkternas högskolor och gymnasieskolor stor betydelse.

Analysen visar också på försämringar i östra Småland och Sjuhäradsbygden.
Enligt analysen bedöms allt fler områden i södra Sverige bli problemområden.
För att hindra verkningarna av den förutsebara strukturomvandlingen
i sydöstra Sverige kan nya former för stimulans av mindre och medelstora
företag behöva aktualiseras.

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A439-445

Långtidsutredningen talar om tre regioner i landet. Det är

- snabbväxande regioner

- långsamväxande regioner

- stagnerande regioner.

I den sistnämnda ingår såväl Kronobergs, Kalmar som Blekinge län. De
framtida regionalpolitiska problemen drabbar således en stor region i sydöstra
Sverige.

Det är därför viktigt, att vi till länet/regionen får sådana resurser att länet/regionen
inte behöver bli ett kommande krisområde. Enligt vår mening finns
det all anledning att ta ovannämnda larmrapport på allvar. För att motverka
en negativ utveckling i Kronobergs län/sydöstra Sverige krävs det därför redan
nu omfattande satsningar på den s.k. infrastrukturen i detta område.
Vi vill för vår del särskilt peka på betydelsen av satsningar på forskning och
utbildning, utlokalisering till Kronobergs län av central statlig verksamhet
samt utökning och utveckling av länets kommunikationer.

Nedläggning av Kronobergs regemente - I 11

De påtalade negativa utvecklingstendenserna för vårt län förstärks drastiskt
genom den av riksdagen i december 1989 beslutade nedläggningen av 111.
Därigenom försvinner c:a 450 arbetsplatser (varav 200 civila) från Växjö.
Till detta kommer de mera svårmätbara sysselsättningskonsekvenserna för
alla de företag i Växjö med omnejd som lever på att sälja varor och tjänster
till denna stora konsument. Det säger sig självt att allt detta kommer att
drabba hela Kronobergs län hårt och påskynda den dystra utveckling som
förutses i långtidsutredningen. Ansvaret att så inte sker vilar tungt på såväl
regering som riksdag. Vi förutsätter att man tar det ansvaret genom att kompensera
länet för förlusten av 111 och förebygga en negativ utveckling i vårt
län.

Vi kommer i det följande att peka på lämpliga kompensatoriska åtgärder
bl.a. i form av ökade forskningsresurser till högskolan i Växjö, satsning på
ett nytt glasmuseum, utlokalsiering av statlig verksamhet till länet och en rejäl
förbättring av länets kommunikationer.

Först vill vi emellertid i detta sammanhang fästa riksdagens uppmärksamhet
på den s.k. miloverkstad som ligger i nära anslutning till regementet. Vi
tar för givet att denna verkstad skall finnas kvar och fungera ungefär som
hittills. Eftersom det emellertid tycks råda viss oklarhet på den punkten vill
vi föreslå, att riksdagen gör ett uttalande med innebörden att miloverkstaden
i Växjö skall fortsätta sin verksamhet som förut.

Forskningsresurser vid högskolan i Växjö

Från den 1 juli 1989 finns det tre högskoleenheter i sydöstra Sverige (Kronobergs,
Kalmar och Blekinge län). Högskolan i Växjö är den klart största av
dessa både vad gäller anslag och antalet nybörjarplatser. Högskolan i Växjö
är också den av högskolorna som har den mest omfattande forskningsverksamheten.
Enligt SIND:s rapport om de små och medelstora högskolorna
var den totala FoU-volymen vid dessa år 1985/86 35 milj. kr. Närmare 1/4 av
denna forskning skedde vid högskolan i Växjö. Det finns därmed en bety

Mot. 1989/90

A440

4

dande erfarenhet av forskning vid högskolan i Växjö. Under de senaste åren
har den ökat ytterligare i omfattning, bl.a. med hjälp av medel från sparbanken
Kronan.

Sålunda pågår det sedan länge en viktig forskningsverksamhet inom området
arbetsmarknadspolitik. Högskolan i Växjö har också landets enda professor
i entreprenörskap och företagsutveckling. Professuren är knuten till Lunds
universitet och verksamheten är till 80 % förlagd till Växjö och till 20 % till
Lund. Vidare bedrivs det humanistisk forskning (regional historia och språk
i förändring), forskning inom gränsområdet ekonomi-teknik, i undervisning
och kommunikation, om arbetslivet med inriktning mot organisationsteori,
inom informationsteknologi och kring invandrarfrågor.

Ett alldeles speciellt forskningsprojekt bedrivs vid Glasforskningsinstitutet.
Det är ett nationellt FoU-program benämnt Q-glas, som utföres i nära
samarbete med högskolan och speciellt inriktat på materialteknik.

Det är synnerligen angeläget att dessa verksamheter kan vidmakthållas
och utvecklas. För att detta skall kunna ske måste mer permanenta resurseri
form av pengar och forskartjänster - ställas till högskolans i Växjö förfogande.
Detta bör ges regeringen till känna.

Den redan nu omfattande och väl fungerande forskningsverksamheten vid
högskolan i Växjö talar för att man bygger ut och vidareutvecklar denna.
Det finns också andra tungt vägande skäl för en sådan satsning. Växjö har
t.ex. ett stort naturligt omland med goda kommunikationer. Tillgängligheten
för ett stort omland med behov av teknik- och kunskapsspridningsaktiviteter
blir därmed stor. Inom en radie på 100 km från Växjö når man större delarna
av Småland och Blekinge. Inom 100-km-avståndet från Växjö når man ca
720 000 invånare. Antalet invånare är i sig ointressant men det ger ändå en
indikation på regionens storlek. Siffrorna visar med all önskvärd tydlighet
att högskolan i Växjö får stor betydelse för hela den sydöstra landsdelen.
Företagsstrukturen är relativt likartad i hela regionen. Genom att forskningsresurser
lokaliseras till Växjö kommer detta också angränsande län tillgodo.

Även vid en avgränsning enligt mittavståndsprincipen för en ny forskningsenhet
i sydsöstra Sverige (avgränsat gentemot universiteten i Lund,
Göteborg och Linköping) visar det sig att Växjö får ett stort omland. Detta
innebär att forskningsresurser i Växjö får betydelse för en stor region. Dessutom
innebär detta att Växjö torde erbjuda bäst möjligheter att avlasta de
forskningsenheter som finns i dag.

Möjligheterna till en fysisk utbyggnad av högskolan är mycket goda. En
stor del av högskolans verksamhet finns i dag på Teleborgsområdet. Om något
år kommer mer av högskoleverksamheten att lokaliseras dit genom att
vissa utbildningar flyttar till teknik och forskarbyn Videum som ligger i omedelbar
anslutning till högskolan. Genom kopplingen till Videum finns på sikt
goda möjligheter att knyta forskningsverksamheten nära samman med regionens
näringsliv. Redan i dag finns s.k. forskarrum tillgängliga och utnyttjade
i Videums lokaler.

Ytterligare skäl som talar för forskningsresurser till Växjö är de synergieffekter
som kan uppstå tillsammans med redan befintlig forskning vid bl.a.

Mot. 1989/90

A440

5

Emigrantinstitutet, Glasforskningsinstitutet, Lantbruksuniversitetets forskningsstation
i Åsa utanför Växjö och vissa företags utvecklingsavdelningar
(framför allt Fläkt och Telub).

Vi vill i detta sammanhang peka på möjligheterna att bygga upp forskningsresurser
i hela Sydostsverige i samverkan mellan högskolorna i Växjö,
Kalmar och Karlskrona/Ronneby enligt den s.k. nätverksprincipen. Vi förordar
att denna möjlighet blir föremål för en seriös prövning.

Mellaningenjörsutbildning till Ljungby

Under 1989 fattade riksdagen beslut om att ersätta det fjärde och femte året
på gymnasieskolans tekniska linje med en tvåårig s.k. mellaningenjörsutbildning
förlagd till högskolan. För Kronobergs läns del innebär det bl.a. att
den högre tekniska utbildningen på gymnasieskolan försvinner från Ljungby
och Växjö.

För Ljungbys del är detta ytterst olyckligt, då man där nyligen har investerat
stora belopp i ett s.k. resurscentrum med avancerad teknisk utrustning
och kvalificerad personal. Resurscentrum har byggts upp tillsammans med
näringslivet i Ljungby och varit en ovärderlig tillgång för att stärka och utveckla
detta. Detta centrum har också till mycket stor del använts vid undervisningen
på gymnasieskolans tekniska utbildningsvägar. När nu de två
högsta årskurserna på den tekniska linjen försvinner, så försvinner också
mycket av den avancerade tekniska kompetens som nu är knuten både till
gymnasieskolan och Resurscentrum. Det går naturligtvis ut över verksamheten
vid Resurscentrum och drabbar ytterst näringslivet i Ljungby med omnejd.

Årets budgetproposition innebär bl.a. för Växjös del en minskning med
ett 30-tal nybörjarplatser på ingenjörsutbildningen på mellannivå. Vi föreslår
att ca 20 sådana platser överföres till högskolan i Växjö från något av
de stora universiteten. Därigenom blir det möjligt att tillgodose Ljungbys
ovan påtalade behov av sådana utbildningsplatser utan att ta av Växjös 210
platser.

Växjö glasmuseum

Växjö glasmuseum är inrymt i Smålands museum, och insamlingen av glas
påbörjades redan på 1930-talet. Intresset inriktades redan från början på
glas från hela landet, alltså inte bara på glas från det s.k. glasriket, som vid
denna tid helt var beläget i Kronobergs län.

År 1962 invigdes det nuvarande glasmuseet. Glasbruken och Svenska glasbruksföreningen
bidrog med såväl inredning som föremål till den nya museidelen.
Sedan dess har samlingarna vuxit, och museet disponerar i dag ca
25 000 föremål, verktyg och maskiner, specialbibliotek, priskuranter och kataloger,
bildarkiv, akt- och klipparkiv samt en rad specialarkiv. Glassamlingen
anses av många vara den största och mest representativa museiglassamlingen
i världen.

Genom uppförande av en ny glasmuseibyggnad i anslutning till Smålands
museum till en beräknad kostnad av ca 20 milj. kr. kan en riksinstitution för
det svenska glaset och dess historia tillskapas. Genom en utbyggnad av mu

Mot. 1989/90

A440

seet kan Sverige tillvarata och visa upp en unik samling föremål ur det Mot. 1989/90
svenska glasets historia. Ett museum av denna karaktär stimulerar också A440
svenska folkets intresse för svenskt glas. Vidare skulle turistnäringen gynnas,
vilket i sin tur får betydelse för hela den sydöstra regionen. Ett utbyggt
glasmuseum skulle dessutom få en mycket stor betydelse för den utbildning
och forskning som sker vid högskolan i Växjö.

Enligt föregående års budgetproposition skall 300 milj. kr. extra avsättas
till kulturen under en treårsperiod. Vi föreslår att riksdagen nu genom ett
uttalande pekar på möjligheterna att med hjälp av dessa pengar täcka en del
av kostnaderna för en utbyggnad av Växjö glasmuseum. Vi vill därvid peka
på uttalanden om att en stor del av pengarna skall användas för att förstärka
det regionala kulturlivet.

Utlokalisering av statlig verksamhet till Kronobergs län

Den 1 juli 1992 kommer Kronobergs regemente att vara nerlagt. Det innebär,
som tidigare nämnts, att minst 450 arbetstillfällen försvinner. Dessa
måste på ett eller annat sätt ersättas. Vi vill därvid peka på möjligheterna att
förlägga central statlig verksamhet till vårt län.

Vi vill erinra om att erfarenheterna från tidigare utlokalisering av sådan
verksamhet på det hela taget är positiva. Växjö och Kronobergs län har aldrig
fått del av någon sådan utlokalisering. När nu denna del av landet plötsligt
mister ett stort antal jobb blir behovet av ersättningsjobb akut. Vi förväntar
oss därför att regeringen prövar alla möjligheter att lokalisera statlig
verksamhet till Kronobergs län. Vi ser naturligtvis helst att det därvid kan
bli frågan om ett statligt verk av något slag. Vi inser dock att det kan finnas
betydande problem med att snabbt flytta ut ett helt ämbetsverk och utgår
ifrån att även delar av sådana verk kan bli föremål för utflyttningsprövning.

Vägar

För Kronobergs län och även för stora delar av sydöstra Sverige, däribland
området Östra Småland fyller riksväg 23 en viktig uppgift som interregional
förbindelse inom södra Sverige. Genom denna förbindelse knyts de centrala
delarna av småländska inlandet, norra delarna av Kalmar län och även
betydande delar norr därom samman med de centrala delarna av Skåne såsom
Malmö-Lund-regionen, Hässleholms- och Kristianstadsområdena.

Skåne är också av stor betydelse för södra Sveriges handel med utlandet
eftersom en mycket stor del av denna passerar via dess hamnar. Då exporten
och även importen tenderar att öka är det ytterst angeläget att dessa transporter,
som ofta är hårt tidspressade, underlättas så långt som möjligt. Detta
kan bl.a. ske genom en upprustning av vägförbindelserna.

För Kronobergs län har det känts angeläget att i olika sammanhang peka
på denna riksvägs viktiga funktion som huvudförbindelse mellan de nämnda
delarna av landet och behovet av en snar upprustning av denna led.

Malmö-Lundregionen är på många områden, såsom exempelvis högteknologisk
utveckling, högre utbildning och forskning samt avancerad sjukvård
(regionsjukvård), centrum för södra Sverige. Det är av största betydelse
att Kronobergs län kan ha goda förbindelser med Malmö-Lundregio- 7

1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A439445

nen. Den service och de tjänster som finns där bör komma alla invånare i Mot. 1989/90
regionen till godo oberoende av var man är bosatt. A440

Kronobergs län och områdena norr därom bildar dels i flera verksamheter
en gemensam region med Skåne, dels ett uppland för många skånska företag
inom industri och handel. Ett mycket stort utbyte av varor, tjänster och personliga
kontakter äger rum i båda riktningarna. De mycket omfattande kontakterna
inom olika delar av näringslivet i Småland och Skåne medför att
både transportintensiteten och transportvolymen blir mycket höga. Från fördelningssynpunkt
är det angeläget att detta utbyte av varor och tjänster kan
ske på vägar som har lika god standard som de på andra håll i landet.

Riksväg 23 bör därför på sikt byggas ut så att den erhåller Europavägstandard.

I detta sammanhang vill vi peka på ett annat problem med länets vägnät,
nämligen bristen på medel att förbättra småvägar. Dessa utsätts för mycket
hårt slitage av de tunga transporter som förekommer. Det gäller främst virkestransporter
till sågverk och massafabriker i och utanför länet. Kronobergs
län är i allra högsta grad ett skogslän och borde, enligt vårt förmenande,
också klassas som ett sådant. Det skulle innebära att länet kunde
komma i åtnjutande av det särskilda anslag som finns för bärighetsupprustning
av de allmänna vägarna.

Vi föreslår att Kronobergs län i fortsättningen skall klassas som ett skogslän
och få del av det föreslagna anslaget på 622 milj. kr. förbärighetshöjande
åtgärder.

Järnvägar

Järnvägstrafiken mellan Kalmar/Karlskrona och Göteborg på den s.k. kusttill-kustbanan
är viktig för Kronobergs län. Längs banan finns 16 kommuner
med sammanlagt en miljon invånare. För områdets utveckling är det viktigt
att ha goda gods- och persontransportmöjligheter. Många företag har järnvägen
som bas för sina transporter.

Banan är inte bara viktig förbindelse mellan Sydöstsverige och västkusten.

Den är också en viktig länk ut i det övriga järnvägsnätet, inte minst genom
anslutningarna i Alvesta, Borås, Värnamo och Karlskrona. Företagen behöver
för sin framtida konkurrenskraft ett bra transportsystem med säkra leveranser,
just in time.

Sydöst- och Västsverige hör till de mest försurningsdrabbade delarna av
landet. Genom att föra över mera transporter till järnväg kan de försurande
utsläppen minskas.

Befintligt utredningsmaterial visar, att med ett förbättrat underhåll och investeringar
till rimliga kostnader i t.ex. spårupprustningar, kan restiden från
kust till kust minskas med 30 minuter inom den närmaste femårsperioden.

Med modernare vagnmaterial kan restiden pressas ytterligare med 20 minuter.

Restiden blir därmed under fyra timmar, jämfört med nuvarande ca fem
timmar och Transportrådets bussalternativ på ca sex timmar.

Vi föreslår att investeringarna i spårupprustningar och vagnmaterial fortsätter
i oförminskad och helst ökad takt så att ovannämnda restider blir verklighet
inom en icke alltför avlägsen framtid.

I detta sammanhang vill vi aktualisera en annan för länet viktig järnvägs- Mot. 1989/90

fråga. Det gäller den nära förestående introduktionen av snabbtåg på stam- A440

banan mellan Malmö och Stockholm. Vi anser det vara nödvändigt att dessa
tåg gör uppehåll i Alvesta. Det är viktigt för länet och skulle bidraga till att
kraftigt öka resandet på kust-till-kust-banan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiska åtgärder i Kronobergs län.

Stockholm den 25 januari 1990

Kjell Nilsson (s)

Ulla Johansson (s) Lars Hedfors (s)

9