Regionalpolitiska åtgärder i Kronobergs län

Motion 1991/92:Ub437 av Kjell Nilsson m.fl. (s)

1. Allmänt

I olika framtidsscenarier för Sveriges utveckling
förutspås att tillväxten kommer att ske inom triangeln
Stockholm--Göteborg--Malmö. Skogslänen och sydöstra
Sverige förutspås få en tillbakagång. Den senaste
regionalpolitiska kommittén har bl.a. som en följd av dessa
utvecklingstendenser i sitt betänkande (1989:55) prioriterat
insatser i tre geografiska områden -- inlandet, Bergslagen
och sydöstra Sverige.

Befolkningsstatistiken för år 1991 motsäger inte dessa
förutsägelser. Sveriges befolkningstillväxt under året
uppgick till 0,8 %.
Skogslänens tillväxt uppgick till 0,48 %
och sydöstra Sveriges (Kronobergs, Kalmar och
Blekinge län) tillväxt till 0,36 %.
Kronobergs län hade en folkökning på 0,41 %.
Två kommuner, Markaryd och Uppvidinge, hade
befolkningsminskning. För Markaryds kommuns del var
den så kraftig att endast två kommuner i landet hade en
större procentuell minskning.

Trots den svaga utvecklingen inom sydöstra Sverige har
några nämnvärda regionalpolitiska satsningar inte gjorts
där. Detta är bekymmersamt inte bara från landsdelens
perspektiv utan även ur nationell synvinkel. Frigörelsen i
Östeuropa kommer att leda till att handelsförbindelserna
mot de baltiska staterna och övriga delar av Östeuropa
kommer att återupptas efter ett halvsekels avbrott. Det är
då viktigt att sydöstra Sverige, som är den naturliga basen
för handeln i sydöstra Östersjön, har goda
kommunikationer med övriga delar av Sverige och även i
övrigt en stark infrastruktur.

Vi kommer i det följande att ange ett antal åtgärder som
skulle kunna bidra till att bygga upp en sådan infrastruktur.
Åtgärderna kan i huvudsak inrymmas under
huvudrubrikerna Utbildning och forskning samt
Kommunikationer.

2. Utbildning och forskning 2.1
Högskolan i Växjö

Högskolan i Växjö är den största och mest dynamiska
högskolan i Småland/Blekinge-regionen med närmare 5 000
studenter. En fortsatt satsning på denna högskola är
förmodligen den viktigaste regionalpolitiska satsningen för
hela sydostregionen. Vi vill därför lägga följande konkreta
förslag:

Det är viktigt att högskolorna i Växjö, Kalmar och
Karlskrona utvecklas till ett nätverksuniversitet med
forskarutbildning och fasta forskningsresurser. Till
högskolan i Växjö bör också knytas den skogsforskning och
högre skogsutbildning som behövs för södra Sverige (mer
om detta nedan). I detta sammanhang vill vi också erinra
om behovet av glasforskningsresurser och ett landsarkiv för
sydöstra Sverige i Växjö. Båda dessa önskemål kommer vi
att närmare utveckla och precisera i särskilda motioner.

I Växjö finns redan nu en ingenjörsutbildning på 80
poäng. Den förläggs sommaren 1992 till högskoleområdet
på Teleborg. Därmed skapas grunden för ett tekniskt
centrum vid högskolan i Växjö. Med hänsyn till att
motsvarande utbildningar inom EG är treåriga föreslår vi
att våra utbildningar på sikt också görs treåriga.

Vid högskolan i Växjö ges fr.o.m. höstterminen 1988
utbildning på grundskollärarlinjen med inriktning mot
årskurserna 1--7. Vi anser att en fullständig lärarutbildning
med inriktning såväl mot årskurs 1--7 som mot senare
årskurser och gymnasieskolan på ett mera adekvat sätt
skulle kunna tjänstgöra som en motor i regionens lokala
skolutveckling. En sådan lärarutbildning bör därför
lokaliseras till Högskolan i Växjö fr.o.m. läsåret 1992/93.

Rent allmänt vill vi peka på att behovet av personer med
högskoleutbildning är växande. Antalet utbildningsplatser
vid Högskolan i Växjö bör därför utökas. Det gäller främst
på de tekniska och naturvetenskapliga utbildningsvägarna.

2.2 Sydsvenskt centrum för skoglig forskning och
utbildning

Skogen med tillhörande näringar är av mycket stor
betydelse för Sverige. Den ger stora exportinkomster och
förutsättningar för arbete och bebyggelse spridd över hela
landet. Tillgången till en effektiv och rationell skoglig
utbildning och forskning är därför av största betydelse för
vårt land.

Skogsnäringen och framför allt skogsbruket uppvisar
betydande skillnader mellan norra och södra Sverige, bl.a.
beroende på olika biologiska och ekologiska
förutsättningar. Närmare 80 %
av skogen i Götaland är privatägd och helt dominerad
av småskogsbruk. I Götaland finns 20 %
av Sveriges skogsmark, mer än 30 %
av tillväxten och över 40 %
av skogsbruksvärdet. Cirka 40 %
av skogens arbetstillfällen finns i Götaland, samtidigt
som 25 %
av de skogligt högskoleutbildade är verksamma i
denna del av landet.

Den sydsvenska skogen är utsatt för en rad allvarliga
stress- och skadefaktorer som luftföroreningar, storm,
torka, rotröta och vilt. En betydande areal bär dessutom
första generationen skog med de problem det medför.
Dessa problem har en speciell tyngd just i Sydsverige och
bör därför studeras här. Trots detta är endast några få
procent av resurserna för skoglig utbildning och forskning
förlagd till Sydsverige.

Behov av helhetsgrepp

I samband med den pågående översynen av den skogliga
FoU-verksamheten är det därför nödvändigt att på ett mera
ändamålsenligt sätt än nu tillgodose det sydsvenska
skogsbrukets behov av resurser för forskning och
utbildning. Programmet för sydsvensk skogsforskning med
en forskargrupp i Alnarp, ny försökspark i Asa och
utbyggnaden av Tönnersjöhedens försökspark är en bra
början. Detta är dock inte tillräckligt. En utökad och
samordnad satsning måste omfatta såväl forskningen som
skogsteknikerutbildningen och jägmästarutbildningen.

Utveckling av den sydsvenska skogsforskningen

Erfarenheterna av satsningen på sydsvensk
skogsforskning är utomordentligt goda. Redan efter några
få år har programmet väsentligt bidragit till att öka
kunskaperna om sydsvenska skogsskötselfrågor. Det krävs
nu en utveckling av verksamheten, främst kring de hot som
den sydsvenska skogen är särskilt utsatt för samt olika
trädslag och deras utnyttjande i framtiden.

En viktig fråga för framtiden är den geografiska
placeringen av forskningen. Fördelen med en lokalisering
till Alnarp/Lund är det stora universitetets möjligheter till
korsbefruktning genom de många discipliner och den
omfattande forskning som finns representerad här.
Fördelarna med en lokalisering till Högskolan i Växjö,
belägen inom det sydsvenska skogsområdet, är närmare
kontakt med dem som så småningom skall använda
resultaten av forskningen, med de ekonomiska miljöer som
är specifika för sydsvenskt skogsbruk liksom de ekonomiska
förutsättningarna för skogsbruket. Vidare finns det fördelar
att starta ett forskningsprogram helt obundet av tidigare
traditioner och värderingar. Kreativiteten, öppenheten mot
omvärlden och viljan att pröva nya kontaktvägar, metoder
och angreppssätt utvecklas sannolikt väl så bra i en mindre
traditionell akademisk miljö.

En sammantagen bedömning är att fördelarna med en
geografisk placering mitt i det sydsvenska skogsområdet,
förslagsvis i Växjö, väger tyngre än nackdelarna.

Skogsteknikerutbildningen -- nödvändig för Sydsverige

Skogsteknikerutbildningen måste också i framtiden
bedrivas i Sydsverige. För att upprätthålla kvaliteten på
yrkeskåren och underlätta rekryteringen till
arbetsmarknaden är det viktigt att kunskaperna inhämtas i
den miljö som de skall tillämpas i. Det finns dock ett behov
av ökad högskoleanknytning av utbildningen. Detta medför
klara fördelar när det gäller kopplingarna till övriga
högskoleutbildningar, rekrytering och
kompetensutveckling av lärare, elevernas personliga
utveckling genom delaktigheten i en större studentkår samt
möjligheterna till att anlita externa kompetenta lärare från
nära håll.

Mot bakgrund av ovanstående redovisas i utredningen
Skogliga grundläggande utbildningars framtida resursbehov
starka argument för en omlokalisering av Södra
Skogsinstitutet från Värnamo till Växjö. De goda
möjligheterna för en omlokalisering stryks också under av
de utredningar som Växjö kommun genomfört om
förutsättningarna att förlägga Skogsinstitutet i anslutning
till Högskolan i Växjö. En sådan omlokalisering bör därför
genomföras.

Del av jägmästarutbildningen i Sydsverige

Omkring en fjärdedel av jägmästarna är verksamma i
Götaland. Sedan utlokaliseringen till Umeå får jägmästarna
dock övervägande delen av sin utbildning och därmed sina
skogliga erfarenheter i det norrländska skogsbruket. Detta
är en väsentlig nackdel för sydsvenskt skogsbruk med
mycket annorlunda förutsättningar. Det är därför
nödvändigt att en del av utbildningen, minst ett år, förläggs
till Sydsverige. Då en integrering av skogstekniker- och
jägmästarutbildningarna skulle stimulera till
vidareutbildning för skogstekniker, är det naturligt att
denna utbildning förläggs till det föreslagna nya
Skogsinstitutet i Växjö.

Skogligt FoU-centrum i Sydsverige

Genom att skapa ett skogligt FoU-centrum i Sydsverige
med forskning, skogsteknikerutbildning och en del av
jägmästarutbildningen, utnyttjas resurserna på bästa sätt.
Detta skulle möjliggöra samutnyttjande av lokaler, lärare,
utrustning och övningsområden samt utveckla
tvärkontakter mellan olika utbildningslinjer och
forskningsfält. Lokaliseringen bör ske i anslutning till
lämplig högskola i den sydsvenska skogsbygden. I detta
sammanhang tyder det mesta på att Högskolan i Växjö har
de bästa förutsättningarna av de tänkbara alternativen. En
sådan lösning skulle medföra att södra Sveriges allt
viktigare roll för skogsbruket tas tillvara och att skogen som
en nationell resurs utvecklas.

3. Kommunikationer 3.1
Vägar

För Kronobergs län och även för stora delar av sydöstra
Sverige, däribland området ''östra Småland'' fyller
riksväg 23 en viktig uppgift som interregional
förbindelse inom södra Sverige. Genom denna förbindelse
knyts de centrala delarna av småländska inlandet, norra
delarna av Kalmar län och även betydande delar norr
därom samman med de centrala delarna av Skåne såsom
Malmö--Lund--regionen, Hässleholmsoch
Kristianstadsområdena.

Skåne är också av stor betydelse för södra Sveriges
handel med utlandet eftersom en mycket stor del av denna
passerar via dess hamnar. Då exporten och även importen
tenderar att öka är det ytterst angeläget att dessa
transporter, som ofta är hårt tidspressade, underlättas så
långt som möjligt. Detta kan bl.a. ske genom en
upprustning av vägförbindelserna.

För Kronobergs län har det känts angeläget att i olika
sammanhang peka på denna riksvägs viktiga funktion som
huvudförbindelse mellan de nämnda delarna av landet och
behovet av en snar upprustning av denna led.

Malmö--Lund--regionen är på många områden, såsom
exempelvis högteknologisk utveckling, högre utbildning
och forskning samt avancerad sjukvård (regionsjukvård),
centrum för södra Sverige. Det är av största betydelse att
Kronobergs län kan ha goda förbindelser med Malmö--
Lund-regionen. Den service och de tjänster som finns där
bör komma alla invånare i regionen till godo oberoende av
var man är bosatt.

Kronobergs län och områdena norr därom bildar dels i
flera verksamheter en gemensam region med Skåne, dels ett
uppland för många skånska företag inom industri och
handel. Ett mycket stort utbyte av varor, tjänster och
personliga kontakter äger rum i båda riktningarna. De
mycket omfattande kontakterna inom olika delar av
näringslivet i Småland och Skåne medför att både
transportintensiteten och transportvolymen blir mycket
hög. Från fördelningssynpunkt är det angeläget att detta
utbyte av varor och tjänster kan ske på vägar som har lika
god standard som de på andra håll i landet.

Riksväg 23 bör därför på sikt byggas ut så att den erhåller
Europavägstandard.

Väg 25

En annan väg av stor betydelse för Kronobergs län inte
minst för länets näringsliv är väg 25,
som sammanbinder Kalmar-Växjö-Ljungby och
Halmstad. Denna vägs standard är mycket ojämn. Stora
brister finns mellan Hovmantorp och Nybro samt från
Hallandsgränsen till Halmstad. Dessa delar bör med hög
prioritet rustas upp.

3.2 Järnvägar

Järnvägstrafiken mellan Kalmar/Karlskrona och
Göteborg på den s.k. kust-till-kustbanan är viktig för
Kronobergs län. Längs banan finns 16 kommuner med
sammanlagt en miljon invånare. För områdets utveckling är
det viktigt att ha goda gods- och
persontransportmöjligheter. Många företag har järnvägen
som bas för sina transporter.

Banan är inte bara en viktig förbindelse mellan
Sydöstsverige och västkusten. Den är också en viktig länk
ut i det övriga järnvägsnätet, inte minst genom
anslutningarna i Alvesta, Borås, Värnamo och Karlskrona.
Företagen behöver för sin framtida konkurrenskraft ett bra
transportsystem med säkra leveranser, ''just in time''.

Sydöst- och Västsverige hör till de mest
försurningsdrabbade delarna av landet. Genom att föra
över mera transporter till järnväg kan de försurande
utsläppen minskas.

Befintligt utredningsmaterial visar att med ett förbättrat
underhåll och investeringar till rimliga kostnader i t.ex.
spårupprustningar, kan restiden från kust till kust minskas
med 30 minuter
inom några år. Med modernare vagnmaterial
kan restiden pressas ytterligare med 20 minuter.
Restiden blir därmed fyra timmar jämfört med
nuvarande cirka fem timmar.

Vi föreslår att investeringarna i spårupprustningar och
vagnmaterial fortsätter i oförminskad och helst ökad takt så
att ovannämnda restider blir verklighet inom en icke alltför
avlägsen framtid.

I detta sammanhang vill vi aktualisera en annan för länet
viktig järnvägsfråga. Det gäller den nära förestående
introduktionen av snabbtåg på stambanan mellan Malmö
och Stockholm. Vi anser det vara nödvändigt att dessa tåg
gör uppehåll i Alvesta. Det är viktigt för länet och skulle
bidraga till att kraftigt öka resandet på kust-till-kustbanan.

Järnvägen mellan Halmstad och Hässleholm är av stor
betydelse för den västra delen av Kronobergs län. Här har
SJ nu beslutat avveckla persontrafiken. Detta är en i många
avseenden mycket märklig åtgärd. Det har under senare år
investerats betydande summor pengar i denna bandel. Att
nu avveckla persontrafiken måste vara att betrakta som
kapitalförstöring. Vi vet också att den s.k. västkustbanan
står inför en betydande upprustning. Bandelen Halmstad---
Hässleholm borde kunna fylla en stor uppgift som ett andra
eller tredje spår för en del av denna bana. Vi anser att
persontrafiken mellan Halmstad och Hässleholm
omedelbart skall återupptas och att staten på ett eller annat
sätt skall medverka till detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskarutbildning och fasta
forskningsresurser till ett nätverksuniversitet i sydöstra
Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ingenjörsutbildning vid
högskolan i Växjö,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fullständig lärarutbildning vid
högskolan i Växjö,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning av antalet
utbildningsplatser vid högskolan i Växjö,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett helhetsgrepp på
den skogliga FoU-verksamheten,

6. att regeringen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering till Växjö av den
sydsvenska skogsforskningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av
skogsteknikerutbildning till Växjö,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av del av
jägmästarutbildningen till Växjö,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av ett skogligt FoU-
centrum till Växjö,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till
Europavägsstandard,1

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av väg 25,1

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den s.k. kust--till--
kustbanan,1

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtågsintroduktionen på
stambanan mellan Stockholm och Malmö,1

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om persontrafiken på sträckan
Halmstad--Hässleholm.1

Stockholm den 21 januari 1992

Kjell Nilsson (s)

Lars Hedfors (s)

Monica Widnemark (s)

1 Yrkandena 10--14 hänvisade till TU