Regionalpolitiska insatser för Kalmar län

Motion 1988/89:A485 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A485

av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)
Regionalpolitiska insatser för Kalmar län

I denna motion föreslår vi en rad åtgärder för att vända utvecklingen, stärka
sysselsättning och service, behålla ungdomen och öka inflyttningen i Kalmar
län.

Ett regionalpolitiskt utvecklings- och åtgärdsprogram för Kalmar län bör
läggas fram för riksdagen av regeringen.

Åtgärder för att öka importindustrins andel i Kalmar län bör vidtagas,
teknikhandeln sammanlänkas med forsknings- och utvecklingsinsatser i länet
och den nya tekniken bidra till att stärka länets perifera delar.

Regional rättvisa skall prägla de politiska besluten. Länsanslaget för
regionala utvecklingsinsatser föreslås fördubblas och utgå med 17 miljoner
kronor till länet.

200 miljoner kronor föreslås användas till industripolitiska satsningar, där
länets näringsliv, kommuner och Kalmar läns landsting får investera till en
statligt garanterad ränta på upptagna lån motsvarande den garanterade
bostadslåneräntan i intervall från 2,45 procent och 4,9 procent.

Regeringen föreslås få i uppdrag att lägga förslag på ett 5-årigt statligt
investeringsprogram om 1,2 miljarder kronor i Kalmar län.

Koncentrationspolitiken och Kalmar län

Den socialdemokratiska politiken har inneburit en allt starkare centralisering
av befolkning, bebyggelse och näringsliv. Skillnaderna i levnadsförhållanden
mellan olika delar av landet har därmed ökat. Även den offentliga
sektorn har koncentrerats. Denna utveckling har missgynnat Kalmar län.

Kalmar län i Sverige

Västvärldens högkonjunktur under flera år har gett positiva effekter även i
Sverige. Sysselsättningen är hög, ekonomin i balans och tillväxten hög. Med
dessa förutsättningar borde utvecklingen i Kalmar län nu vara mycket
gynnsam. I jämförelse med de expansiva regionerna i landet är det tyvärr inte
så. Den socialdemokratiska tredje vägens politik har gynnat de starka
regionerna, medan de svaga har missgynnats och fått det allt svårare att
hävda sig. De regionala ojämlikheterna vad gäller särskilt Kalmar län och
övriga landet har markerats än tydligare.

13

Befolkningsförändring

Storstadslänen har ökat i befolkning på bekostnad av bl.a. Kalmar län. Detta
har varit särskilt markant under 1960-talet och från 1982 och framåt.

I ett längre perspektiv ser befolkningssituationen än dystrare ut. Under de
senaste hundra åren har befolkningen varit konstant i Kalmar län, samtidigt
som rikets befolkning nästan fördubblats. Kalmar län har således inte fått del
av denna folkökning. Resultatet har blivit att regionens andel av rikets
befolkning har minskat från 12 procent till i överkant av 6 procent. Ingel
annat län kan uppvisa en liknande utveckling. Norrlands andel av rikets
befolkning har exempelvis endast minskat med 0,5 procentenheter under
samma hundraårsperiod.

I likhet med de flesta län i landet kunde även Kalmar län uppvisa en
befolkningsökning. Ökningen var 540 personer. Men en närmare analys visar
att länet fortfarande skiljer sig från de flesta andra län. Ökningen var
procentuellt mindre än ökningen i de flesta andra län. Utflyttningen till
övriga län är fortfarande mycket hög. På inrikesflyttningar uppvisar Kalmar
län ett minus på 1 452 personer.

Det är invandrare och framför allt flyktingar som räddar länet från
befolkningsminskning. Detta är i och för sig glädjande. Utan invandringen
skulle länet haft en befolkningsminskning även för 1988 på 227 personer.

Framför allt är det ungdomar som flyttar från länet i brist på högre
utbildning. Efter avslutade högre studier blir ungdomen kvar i de expansiva
universitetsorterna. Tabellen nedan visar antalet utflyttade ungdomar 16-24
år från 1982 till 1987.

År	Utflyttade 1624 år
1982	1 160
1983	1 220
1984	1 460
1985	1 700
1986	1 800
1987	1 800
Summa	9 140

Drygt 9 000 ungdomar har flyttat från Kalmar län på 6 år. Det är 4 procent av
länets befolkning.

Samtidigt blir andelen äldre allt större. En jämförelse med rikets
åldersfördelning visar att länet är klart underrepresenterat i åldersgrupperna
1624 år och 2544 år, men däremot överrepresenterat i åldersgrupper över
45 år och särskilt över 65 år. Länet har flest antal äldre per tusen invånare i
landet näst Jämtland.

Bland förändringarna i befolkningen märks vidare en kraftig avfolkning på
landsbygden och stora skillnader mellan olika kommuner. Den regionala
obalansen har ökat. Medan norra länsdelens sex kommuner har svarat för
hela befolkningsminskningen de senaste fem åren är det främst Kalmar
kommun som ökat sin befolkning.

Detta är en följd av den centralortsfixerade teori som präglat synen på Mot. 1988/89
regional- och lokaliseringspolitiken, inte enbart från den socialdemokratiska A485
regeringen under hela efterkrigstiden.

Sysselsättningen

Kalmar län har under 80-talet haft en låg sysselsättningsutveckling - lägre än
de flesta län i landet. Orsaken till att länet just nu har låg arbetslöshet och hög
efterfrågan på arbetskraft är att länet genom utflyttningen är underrepresenterat
i ungdomsgruppen och i förvärvsverksamma åldersgrupper. Länet har
också brist på specialutbildad arbetskraft genom brist på högre specialistinriktad
utbildning.

Övriga utvecklingstendenser

Ombyggnadsverksamheten har ökat i länet och varit en viktig faktor för
sysselsättningen. Bostadsbyggandet har minskat. Risken är nu att de av
riksdagen fattade besluten om förändrade räntevillkor för ombyggnadslåneverksamheten
ger ett allvarligt brott för sysselsättningen för länet.

1984 minskade skatteutjämningen med ca 70 miljoner kronor för länet.

För 1989 blir minskningen 30 miljoner kronor.

Neddragningen av resurserna på skolans område som riksdagsmajoriteten
beslutat om har medfört att många av länets små landsbygdsskolor hotas av
nedläggning.

De statliga investeringarna har varit få i Kalmar län. Väganslagen har
halverats under den närmaste 10-årsperioden.

Den nya jordförvärvslagens tillämpning och försämrade villkor för länets
jord- och skogsbruksnäring har varit till stort men för utvecklingen i länet.

Jord- och skogsbruk är en viktig basnäring för Kalmar län.

Planerad fortsättning

Risken är stor att Kalmar län får fortsätta att släppa ifrån sig befolkning till
storstadsexpansionen, som planeras fortsätta. För närvarande pågår arbetsplats-
och kontorsbyggnation i t.ex. Stockholm som aldrig förr. Under de
senaste fem åren har det byggts arbetsplatser för 35 000 människor. Många
av dessa platser är ännu inte belagda med verksamhet.

Under perioden 1950 till i dag har det byggts 5,5 miljoner kvm lokalyta.

För den närmaste perioden skall enligt nu gällande planer 3,5 miljoner kvm
lokalyta byggas, varav 2 miljoner är kontor, allt till en beräknad kostnad av
26 miljarder. För att besätta dessa lokalytor med verksamhet beräknas
69 000 nya arbetstillfällen komma till i Stockholms län. Skall Kalmar län ha
en chans att vända utvecklingen, stärka sysselsättning och service, behålla
ungdomen och öka inflyttningen måste dessa planer stoppas. Till det krävs en
kraftfull politik för regional balans. Detta bör ges regeringen till känna.

Nytänkande krävs

Kalmar län har mycket goda naturliga förutsättningar för att kunna
utvecklas. Bl.a. har länet en utmärkt naturmiljö. Småföretagandet och

småföretagarandan är väl förankrat i länet. Länet har en finmaskig infra- Mot. 1988/89
struktur med ett av landets tätaste landsvägsnät. Länet har 13 avgångar tur A485
och retur från 3 flygplatser till Stockholm och förbindelser med många andra
viktiga centra.

Bostadssituationen är jämförelsevis bra och kan erbjuda de boende ett
marknära boende genom att egnahemsboendet är väl frekventerat. Vad som
krävs är en politik som tar hänsyn till dessa förutsättningar.

Skall Kalmar län kunna utvecklas krävs det ett decentralistiskt synsätt med
nytänkande och mer rättvis fördelningssyn i de politiska beslut som fattas.

Ett sådant synsätt från statsmakterna skulle öka optimismen och framtidstron
i länet och vara en utomordentlig hjälp till självhjälp.

Släpp storföretagsfixering och det ensidiga exporttänkandet

Det gäller t.ex. att släppa synen på att den tekniska utvecklingen och
exportvillkoren helt skall vara fixerad till ett relativt litet antal kraftigt
exportinriktade storföretag. Det finns också ca 20 000 mindre exportföretag
och ca 40 000 importföretag i landet.

Dessa senare, som har ett betydligt större nätverk än exportföretagen,
spelar en avgörande roll för utvecklingen i landet, i dag framför allt för
Stockholmsregionen. Insikten om importens roll måste fördjupas. Den är
viktig ur ett regionalpolitisk! perspektiv. I Stockholmsregionen finns i dag
över en tredjedel av landets importföretag. Övriga delar av landet och
speciellt Norrland domineras i stället av exportföretag. Uppdelningen i
import- och exportregioner har fått en allt starkare betydelse sedan 70-talets
början. Teknikhandel, som ofta kombineras med FoU-verksamheten, är
extremt importorienterad. I Stockholmsregionen finns exempelvis nära
hälften av landets samlade teknikhandel. I Kalmar län är den mycket litet
företrädd.

Import och teknikhandel i kombination med Stockholmsregionens kunskapsorienterade
näringsliv, fungerar härmed som ett av landets största
nätverk för teknisk och ekonomisk förnyelse.

Skall insikterna om det internationella beroendet för utveckling i olika
delar av landet fördjupas måste perspektivet förskjutas från export i
bestående strukturer mot importens möjligheter att stimulera teknisk och
ekonomisk förnyelse. Detta medför inte att utvecklingen av en effektiv och
framtidsorienterad exportindustri är mindre betydelsefull. Det är en balanserad
handel som är viktig för välståndet, inte exporten i sig. Det viktiga är med
den frihandelssyn som präglar landet att Kalmar län genom sammanlänkning
får stimulans av importen och inte bara blir exportberoende. En sammanlänkning
med den importdominerande teknikhandeln är en förutsättning för
framtida lyckosamma FoU-insatser och kunskapsspridning i Kalmar län.

Detta bör ges regeringen till känna.

Från centralorter till nätverk

Sorn tidigare nämnts har synen på regional- och lokaliseringsteorin under
hela efterkrigstiden kraftigt präglats av den centralortsfixerade tätortsteorin.

Den bygger på föreställningen om ett omland som är beroende av en

centralort. Detta har lett fram till stora centra och kraftigt avfolkade Mot. 1988/89
landsbygdsområden. Ju längre denna avfolkning gått desto mindre samband A485
finns kvar när sysselsättning och service utarmats i omlandet.

Den nya tekniken med hithörande importföretag decentraliserade i landet
förutsätter ett annat synsätt, där olika orter knyts samman i ett nätverk i varje
län och över landet. Det kräver ett effektivt kommunikationsnät. Med den
nya tekniken och datautvecklingen är det inte längre självklart att en
geografisk utkantsregion måste vara en ekonomisk periferi. Den nya
tekniska utvecklingen ger därför områden och regioner som Kalmar län
utomordentliga förutsättningar för framtiden. Det gäller för statsmakterna
att inse detta och planera och styra den nya tekniken och importföretagen så
att rättvis regional balans främjas. Detta bör ges regeringen till känna.

Nytänkande också sektorsvis

Ett nytänkande måste till på varje sektorsområde och en samlad helhetssyn
med regional rättvisa som grund måste prägla det politiska handlandet och de
beslut som fattas. Den allmänna inriktningen av generella beslut måste ges en
decentralistisk och pluralistisk inriktning. En framtidsinriktad och offensiv
politik för en utveckling av alla delar av landet, motverkan av koncentration
och skapande av regional balans måste prägla statsmakternas beslut. En
politik för rättvisa åt Kalmar län innebär bl.a.:

- att de statliga investeringarna fördelas rättvist,

- att skolsektorn får resurser så att glesbygdsskolorna kan behållas,

- att skatteutjämningen förstärks och blir mer rättvis,

- att ny- och småföretagande främjas genom att ensamföretagens egenavgifter
sänks med 10 000 kronor och småföretagens sjukförsäkringsavgifter
sänks med 25 000 kronor,

- att flyttningsstöd åt dem som väljer att flytta till och arbeta i särskilt
utsatta regioner införs,

- att beskattningen för i företag arbetande kapital, slopas,

- att löntagarfonderna avskaffas och att de fonderade pengarna används för
satsningar för att utjämna skillnaderna mellan regionerna och skapa
regional balans,

- att resurserna för byggandet av lokaler och kontor i storstadsområdena
styrs över till produktiva investeringar i bostäder och sysselsättning i
svaga regioner. En investeringsavgift på 25 % på all lokalbyggnation i
Stockholmsområdet bör omgående införas,

- att beslutet om att fördubbla den garanterade räntan på bostadslån
upphävs,

- sänkt moms på maten och ett beskattat vårdnadsbidrag lika till alla barn
införes,

- att resurser omfördelas till förmån för förnyelsebara energikällor och
effektivare energianvändning,

- att nya miljölagar stiftas och miljöförstöring förbjuds,

- att jord- och skogsbruksnäringen främjas,

- att ett internationellt miljöarbete startas som bl.a. inriktas mot att
Östersjöns miljö förbättras och att yrkesfisket främjas.

Sydostpaket Mot. 1988/89

A485

Flera tidigare regionalpolitiska utredningar såväl sorn efterföljande regionalpolitiska
beslut har angett tre regionalpolitiska problemområden, där
speciella insatser ansetts nödvändiga att vidtaga. Det är Norrlands inland,

Bergslagen och sydöstra Sverige. Aldrig tidigare har just sydöstra Sverige
markerats så tydligt som ett regionalpolitiskt problemområde som nu. Det
framgår inte minst av den forskningsrapport om regional utveckling, ERU,
som en expertgrupp har utarbetat i samband med den nu pågående
regionalpolitiska utredningen.

Såväl Norrland som Bergslagen, men också Uddevalla-regionen, har varit
föremål för särskilda propositioner med förslag om särskilda samlade
regionalpolitiska satsningar riktade till dessa områden. Sydöstra Sverige och
framför allt Kalmar län lämnas alltjämt åt sidan av regeringen.

Vi anser att det nu är helt nödvändigt att regeringen presenterar ett samlat
åtgärdspaket för sydöstra Sverige med Kalmar län. Riksdagen bör hemställa
hos regeringen att den i samverkan med de berörda länens myndigheter,
näringsliv och fackliga organisationer arbetar fram ett sådant samlat förslag.

Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med ett sådant förslag i en
särskild regionalpolitisk proposition, en s.k. Sydostproposition.

En sådan proposition bör bl.a. innefatta:

- infrastrukturella åtgärder genom att 250 miljoner kronor anslås för att
belägga länets grusvägar, bygga ut genomfartslederna E 66, riksväg 23
och Dackevägen, samt upprustning av länets järnvägar, satsningar på flyg
och telekommunikationer,

- utbildning och kompetensutveckling inom befintlig industri och inom
näringslivet,

- utveckling av den privata servicesektorn,

- industripolitiska satsningar,

- utveckling av sysselsättning inom jord- och skogsbruket och alternativ
och förnyelsebar energi,

- kunskapsspridning, forsknings- och utvecklingsinsatser för högskolan,

- insatser för att stärka och utveckla turistnäringen,

- åtgärder för fler statliga arbetsplatser i länet,

- insatser för att förstärka kultursektorn och för att belysa dess roll för den
regionala utvecklingen,

- insatser för att utveckla handel och samverkan med öststatsländerna och
därmed ta till vara möjligheter som skapas genom den demokratiseringsoch
liberaliseringsvåg som nu präglar utvecklingen i öst,

- insatser för att starta ett särskilt utvecklingsprogram för landsbygden i
länet,

- insatser för att vidareutveckla specialbranscher som glas och trä,

- insatser för att nå tekniska innovationer på miljöområdet,

- etablering av etanolfabrik i Mönsterås,

- åtgärder för att öka kvinnligt nyföretagande,

- åtgärder för alternativ odling av livsmedel.

18

Särskilda åtgärder

Utöver ett samlat sydostpaket till länet tar vi i det följande upp några
speciella frågor som krävs för utvecklingen i Kalmar län.

Länsanslaget

Det s.k. länsanslaget till regionalpolitiska insatser, som länsstyrelserna
administrerar och flexibelt disponerar för att främja utvecklingen i de svårast
drabbade områdena, har visat sig vara mycket ändamålsenligt. Det är genom
sin konstruktion en effektiv anslagsform, som kan möta olika behov och som
når ut till de orter och områden som har speciellt svårt att hävda sin
sysselsättning. Arbetstillfällen som skapas genom glesbygdsstöd, som är en
del av länsanslaget, ger bättre trygghet och varaktighet i sysselsättningshänseende
för den enskilde, och kan skapas till väsentligt lägre kostnad än
t.ex. beredskapsarbeten. Inte minst har så varit fallet beträffande anslagets
effekt för Kalmar län.

För Kalmar län har länsanslaget varit viktigt bl.a. för att kunna vidmakthålla
och utveckla en levande skärgård.

Turismen spelar en betydande roll i Kalmar län och stora satsningar har
gjorts de senaste åren både vad gäller utredningsarbete och vad gäller
uppbyggnad av serviceanläggningar för turister. En levande skärgård med
bofast befolkning är en förutsättning för turistnäringens utveckling i Kalmar
läns skärgårdsområden. De hårt exploaterade turistområdena i landet kan
knappast ta emot den väntade ökningen av Sverigeturism under 1980- och
1990-talen. Nya områden måste till. Då är det naturligt att områden i Kalmar
läns skärgårdsområden prioriteras.

För både budgetåret 1987/88 och för innevarande budgetår har länet
tilldelats ett anslag på 9 miljoner kronor att användas för regionala
utvecklingsinsatser, glesbygdsstöd och investeringsbidrag. Länsstyrelsen
bedömer att behovet av medel för budgetåret 1989/90 uppgår till 17 miljoner
kronor. Det innebär en ökning med 8 miljoner kronor. Ökningen är väl
underbyggd. Anslag i enlighet med vad länsstyrelsen äskar bör därför lämnas
till länet. Detta bör ges regeringen till känna.

Stimulera investeringar

Regeringens politik innebär enorma subventioner till storstäderna. Det
gäller t.ex. den resursöverföring som ligger i räntebidragen inom bostadssektorn.

De som har turen att få en nyproducerad bostad i Stockholm gör mycket
stora gratisvinster på bl.a. kalmarlänsbornas bekostnad. Det är ett enormt
slöseri att med samhällsresurser flytta människor till storstäderna. Att vända
flyttningsströmmarna skulle bli betydligt billigare för samhället och för den
enskilde. Det skulle också bli bättre för människorna och för miljön.

Mycket av dyra ränte- och bostadssubventioner skulle kunna sparas om
inte bostadsbyggandet behövde öka så drastiskt p.g.a. den pågående
koncentrationen och arbetsplatsbyggandet i Stockholm.

Systemet med bostadssubventioner bygger på att lån till investeringar i en

Mot.

A485

bostad får tas upp till en garanterad låg ingångsränta. För närvarande Mot. 1988/89

varierar den garanterade räntesatsen beroende på låntagarkategori från 2,45 A485

procent och 4,9 procent för nybyggnadslån. Den garanterade räntan höjs
årligen på visst sätt.

I stället för att behöva satsa dessa pengar från staten i ett framtida
bostadsbyggande i Stockholm borde satsningarna ske i t.ex. Kalmar län i
produktiva investeringar för att vända befolkningsströmmarna. Vi föreslår
därför att näringslivet, kommunerna och landstinget i Kalmar län får
investera för ökad sysselsättning på samma villkor som gäller för produktion
av bostäder i storstäderna, dvs. statliga lån med en garanterad ränta på 2,45
procent bör ställas till länets förfogande. Ett särskilt anslag på 200 miljoner
kronor bör anvisas för industripolitiska satsningar i Kalmar län.

Statliga investeringar

De statliga investeringarna är extremt låga i Kalmar län. Uträknat per
invånare för de senaste fem budgetåren är detta ett belysande exempel på hur
lite statlig verksamhet som finns företrädd i Kalmar län. I nedanstående
tabell finns en sammanställning på skillnaden i statliga investeringar mellan
Stockholms län och Kalmar län under de senaste budgetåren i några av de
vanligast förekommande statliga sektorerna.

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	per invånare
Televerket
Stockholm	1 237	1 091	1 415	1 648	1 456	933 kronor
Kalmar	80	97	105	124	101	426
SJ
Stockholm	60	490	429	265	1 227	786
Kalmar	23	0	1	3	1	4
Luftfartsverket
Stockholm	210	44	51	103	119	76
Kalmar	5	7	7	5	2	8
Byggnadsstyrelsen
Stockholm	550	700	790	980		641
Kalmar	2	2	6	9		36

För att få en rättvisare fördelning av den statliga verksamheten och
investeringarna föreslår vi att riksdagen hemställer hos regeringen om
åtgärder för ett statligt investeringsprogram i Kalmar län för den närmaste
femårsperioden på 1,2 miljarder kronor. Det motsvarar en investering som
per år är hälften av den investering per invånare som staten investerat i
Stockholm de senaste fem åren.

20

Hemställan

Med hänvisning till det som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs er att vända utvecklingen, stärka sysselsättning och
service, behålla ungdomen och öka inflyttningen i Kalmar län,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om sambandet mellan en importdominerad teknikhandel
och framtida lyckosamma forsknings- och utvecklingsinsatser i
Kalmar län,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om planeringen av den nya tekniken och importföretagens
lokalisering så att rättvis regional balans främjas,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om samlad helhetssyn och regional rättvisa som
grund för de politiska besluten,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett samlat regionalpolitisk!
utvecklings- och åtgärdsprogram för sydöstra Sverige och
Kalmar län i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behov av ökat länsanslag för regionala utvecklingsinsatser
i Kalmar län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ändrade villkor för att främja investeringar i
Kalmar län,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett 5-årigt
investeringsprogram för statliga investeringar i Kalmar län om 1,2
miljarder kronor.

Stockholm den 25 januari 1989

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

' 1988/89:N369

'