Registrerat partnerskap för homosexuella

Motion 1990/91:L419 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s)

Att vara homosexuell, att ha förmågan att attraheras av
och kunna älska en människa av sitt eget kön, innebär att
man utgör en av Sveriges s.k. minoriteter. Ingen vet riktigt
hur många som kan betraktas som homosexuella, som finns
i Sverige.

Det är inte lätt att leva som homosexuell. Det svåraste
är nog att för sig själv erkänna att man attraheras av
personer av sitt eget kön. Sedan skall man tala om detta för
sin familj, vänner och arbetskamrater. Det är inte alla som
vågar göra detta erkännande. Man vill vara ''vanlig''.

Glädjande nog har situationen för homosexuella i
Sverige förbättrats under de senaste decennierna. Den
allmänna inställningen har blivit mer tolerant och generös.
Allt fler homosexuella vågar erkänna sin homosexualitet
och vågar berätta för sin omgivning. Givetvis kräver denna
öppenhet att även samhället ger sitt stöd angående t.ex.
självklarheten att få leva tillsammans och åldras
tillsammans utan oro för eventuell separation eller dödsfall.

Möjligheten att homosexuella, på samma sätt som
heterosexuella, skall få rättigheten att reglera sin samlevnad
på ett juridiskt tillfredsställande sätt, är den viktigaste
frågan för den homosexuella rörelsen. Vi anser det därför
mycket angeläget att regeringen snarast föreslår en lag om
registrerat partnerskap. Vi anser att det förslag som
socialstyrelsen överlämnade till regeringen i juni 1990 är bra
som underlag för en dylik lag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lag angående registrerat
partnerskap för homosexuella.

Stockholm den 24 januari 1991

Ingegerd Wärnersson (s)

Maja Bäckström (s)

Karin Wegestål (s)