Registrering av samboförhållanden

Motion 2004/05:L237 av Inger René m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett anmälningsförfarande för att sambolagen skall bli tillämplig på ett sammanboende par.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om följdlagstiftningen till den nya sambolagen.

Bakgrund

Sambolagen innebär att ett par som stadigvarande sammanbor vid en separation skall dela lika på viss egendom. Den egendom som avses är gemensam bostad och bohag som införskaffats för gemensamt användande. Lagens tillämplighet infinner sig successivt utan några fasta ramar eller formella handlingar som markerar att regelverket avseende egendomen blir tillämpligt. Redan detta faktum gör sambolagen till en familjerättsligt märklig konstruktion.

Sambolagen har blivit föremål för kraftig och ofta berättigad kritik. Lagstiftningen skapar rättsosäkerhet kring vilka förhållanden som gäller för ett sammanlevande par. I dag svävar fortfarande många sammanboende i okunskap om att de är föremål för reglering avseende sin egendom. Vidare bygger lagstiftningen på en alltför svag principiell grund.

Då lagen stiftades avsåg den att skydda den svagare parten i ett oformaliserat samlevnadsförhållande. De (oftast) kvinnor som levt som hemmafruar och skött hemmet skulle inte riskera att gå lottlösa ur en separation. Så kallade stockholmsäktenskap skulle göras rumsrena med tvingande ekonomiska åtaganden. I dagens samhälle är det inte längre normen att en part i ett samboförhållande per definition är svagare. Framför allt i de yngre generationerna lever man jämställt, med en klar bild av vars och ens åtaganden och ekonomiska ansvar. Behovet av en tvingande ekonomisk skyddslagstiftning för dem som väljer bort äktenskapet som samlevnadsform är inte längre självklart. De invändningar Moderata samlingspartiet hade vid införandet av lagen har fortfarande aktualitet.

Motivering

Även om sambolagen fortfarande måste anses vara kontroversiell och ännu inte kan sägas leva upp till sitt syfte har många människor de facto anpassat sig till lagen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till samhällsutvecklingen i stort är vi villiga att acceptera att lagen kvarblir, med de förändringar som den nya sambolagen medförde (regeringens proposition 2002/03:80). Vi vill dock starkt understryka vikten av att kraftfulla informationsinsatser görs för att de människor som berörs av lagstiftningen får klart för sig hur lagen påverkar deras förhållanden. Det skulle därvid vara önskvärt även med information om de möjligheter sambor faktiskt har att avtalsvägen reglera sina inbördes förhållanden på ett annat sätt än sambolagen föreskriver.

Sambolagens största problem är att den blir tillämplig utan något särskilt anmälningsförfarande. Vi ifrågasätter om det är den bästa konstruktionen för att skydda den svagare parten i ett samboförhållande. Vi menar också att det är principiellt tveksamt att en tämligen omfattande familjerättslig lagstiftning blir tillämplig på par utan att de själva nödvändigtvis avsett detta eller ens på förhand varit medvetna om de juridiska konsekvenserna av sammanboendet. Enligt vår mening är tiden nu mogen för en närmare prövning av hur ett anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka för- och nackdelar som skulle kunna vara förenade med en sådan tillämpning. För en sådan prövning talar också att flera andra länder, såsom Belgien och Frankrike, på senare år har infört sambolagsliknande lagstiftning med anmälningskrav.

Sambolagen är nu tillämplig även på homosexuella sammanboende, vilket är positivt. Vi noterar dock att regeringen, mot Lagrådets inrådan, valt att inte göra följdändringar i de författningar som berörs av sambolagens tillämpningsområde. På grund av detta får de berörda författningarna ett tillämpningsområde som står i strid med deras ordalydelse. Då detta riskerar att leda till oklarhet och missförstånd vill vi understryka olämpligheten i regeringens valda lagstiftningsmetod. Vi hemställer därför att följdändringarna skyndsamt skall införas i de aktuella lagrummen, för ökad tydlighet.

Stockholm den 24 september 2004
Inger René (m)
Bertil Kjellberg (m)	Henrik von Sydow (m)
Hillevi Engström (m)	Nils Fredrik Aurelius (m)
Ewa Thalén Finné (m)