Reglering av det statliga vägnätet

Motion 2000/01:T391 av Martin Nilsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändrade regler för färjeförbindelser som är en del av det
statliga vägnätet.
Motivering

Det statliga vägnätet består i huvudsak av vägar, men det
finns också sträckor där vägnätet omfattar färjesträckor,
detta då geografin kräver båtsträckor för att koppla samman
befolkningen på exempelvis vissa öar med fastlandet. Det
finns dock ett antal sådana färjor som idag drivs av andra
huvudmän. Det kan handla om kommuner eller olika lokala
bolag som driver färjetrafik.

Ett sådant exempel är trafiken till och från Visingsö. För de boende på ön
är vägen så viktig och avgörande att den borde inkorporeras i det statliga
vägnätet. Denna uppfattning delas också av de regionala kontoren inom
ansvarig myndighet.

I kontakt med Vägverket visar det sig dock att det finns en del problem i
lagstiftningen.

Ett sådant är möjligheten att på statliga färjor ta ut avgifter. Detta följer av
att avgifter normalt inte tas ut på andra delar av det statliga vägnätet. Såväl
miljöskäl som tillgänglighet för fastboende talar dock för att det bör finnas en
möjlighet att ta ut avgifter även på färjor som är en del av det statliga
vägnätet.

Visingsös miljö är känslig och öns infrastruktur i form av vägar,
färjekapacitet och transportsätt är knappast utformad för den ökade trafik som
skulle kunna tänkas bli utfallet av en avgiftsbefriad trafik. Mycket talar
alltså
för att staten inte borde förvägra de trafikanter som vill medverka i
finansieringen av färjetrafiken den möjligheten.

Detta fordrar dock en ändring av gällande lag så att Vägverket kan besluta
om avgifter på delar av vägnätet.

Ytterligare en komplikation ligger i den begränsning som finns i
möjligheten att förboka plats på färjor som är en del av det statliga vägnätet.
Detta kan tyckas konstigt att införa en möjlighet att förboka plats på statligt
vägnät. Likväl är det en nödvändighet för att fastboende ska ha en möjlighet
att kombinera boende på öar med ett arbetsliv på "fastlandet". Även här sätter
dagens lagstiftning upp begränsningar. Detta bör korrigeras genom en lag
som öppnar upp för sådana möjligheter.

Slutligen bör det övervägas om vilka tjänster som personal vid statliga
färjor ska kunna göra. Idag utför exempelvis personalen vid Visingsötrafiken
mindre transporter från hamn till hamn. Detta visar sig inte vara möjligt på en
statlig färja. Det är naturligtvis nödvändigt för glesbygd att ha den
möjligheten. I annat fall blir transporter enormt omständliga jämfört med
andra motsvarande sträckor på det statliga vägnätet. Om avgiftsfinansiering
ovan öppnas upp borde detta inte utgöra något större problem.

Stockholm den 28 september 2000

Martin Nilsson (s)