Reglerna för apoteken

Motion 2011/12:So500 av Anna-Lena Sörenson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa reglerna för apotekens tillhandahållande av läkemedel.

Motivering

Sjukvården har under det senaste seklet gjort väldiga framsteg. Människor som lider av sjukdomar som tidigare inte kunde botas kan idag få en effektiv behandling och leva ett normalt liv med god livskvalitet. Med läkemedlens hjälp kan sjukvården idag också ge lindring och livskvalitet även till svårt sjuka patienter.

Det är både för den enskilde patienten och för samhället i stort angeläget att patienten använder sitt läkemedel på rätt sätt och följer den ordination som getts.

Eftersom läkemedlet och användningen av detsamma är en så stor del av patientens faktiska vård är det rimligt att konstatera att också apoteket bör betraktas som en del i vårdkedjan. Den kompetens som finns på apoteket är viktig för att ge patienten rätt rådgivning om läkemedel och därmed för att nå optimal effekt med behandlingen.

Regeringen har omreglerat apoteksmarknaden. Det tidigare monopolet har ersatts av en oligopolliknande situation där ett fåtal stora aktörer verkar.

När Apoteksbolaget var ensam aktör på marknaden fanns en praxis att patienten skulle få sitt läkemedel inom 24 timmar efter det att apoteket fått receptet. I samband med omregleringen blev detta en skyldighet för apoteket.

Nu finns oroväckande signaler om att tillhandahållandeskyldigheten inte fungerar i praktiken. Patienter vittnar om att det är svårt att få sitt förskrivna läkemedel inom den angivna tiden.

Till bilden hör också att de få existerande apotekskedjorna inte vill samverka och därmed inte kan informera en patient om var ett läkemedel närmast finns att hämta, när det saknas på det egna apoteket. Det beror helt enkelt på att kedjorna inte vill skicka patienter till varandra. Värnandet om den egna kundstocken leder därmed till sämre service för patienterna och till att patienter får vänta orimligt länge på sin förskrivna behandling.

På denna punkt är det tydligt att omregleringen lett till en klar försämring för patienterna. Särskilt utsatta är de patienter med kroniska sjukdomar som kontinuerligt får behandling som kräver mediciner som apoteken inte vill ha hemma i lager.

Självklart kan det inte accepteras att en till största delen skattefinansierad verksamhet och del i vårdkedjan som apoteken på detta sätt inte sköter sitt ansvar för patienterna.

Det finns därför anledning att riksdagen ger regeringen till känna att den bör se över regelverket för tillhandahållande av läkemedel, skärpa regelverket och genom tydligare påföljder göra det mer kännbart för apotekskedjorna att bryta mot detta. Att inte på bästa sätt ta ansvar för patienterna måste kosta och få tydliga konsekvenser från samhällets sida.

Stockholm den 3 oktober 2011

Anna-Lena Sörenson (S)