Reglerna för handläggning av konkurser

Motion 1992/93:L306 av Bengt Kronblad (s)

Omvärldens och även företagarnas syn på konkurser har
de senare åren kraftigt förändrats. Från att ha varit något
som alla någorlunda seriösa företagare i det längsta försökt
undvika, har på senare år konkurs mer och mer blivit
betraktad som en naturlig, i vissa fall självklar metod att
rekonstruera företag.

För många ekonomiska rådgivare har konkurs blivit ett
naturligt alternativ till andra, ofta mer omfattande och
genomgripande rekonstruktioner inom ett befintligt
företag. Konkurs ses i många fall som ett ''smartare'' sätt att
lägga grunden för fortsatt drift, i stället för att gå den ofta
kanske mer arbetsamma vägen via förändringar och
omställningar utan konkurs.

I många fall används konkursen som ett medel att i
samråd med någon/några av företagets kreditgivare ge
företaget ''en ny start'', med en förbättrad balansräkning.
Detta är i längden till nackdel för näringslivets effektivitet
och utveckling samt hindrar den fria konkurrensen av bl.a.
följande skäl:Den egentliga orsaken till obeståndet
åtgärdas inte, driften fortsätter på i princip oförändrat sätt,
utan att företaget egentligen är effektivare och lönsammare
än före konkursen.För varje ineffektivt företag som
''rekonstrueras'' enbart genom att bli av med vissa
(oprioriterade) skulder, riskerar ett eller flera mer effektiva
företag att i nästa skede bli utslaget.Rekonstruktionen
sker nästan helt på oprioriterade fordringsägares
bekostnad. Följden blir en ren förmögenhetsöverföring från
fordringsägarna till det ''rekonstruerade'' företaget, vilket
måste ses som klart olämpligt, speciellt i de vanligt
förekommande fall då ägarbilden är den samma efter
konkursen som före.

Varför har utvecklingen gått i denna riktning?

Mängden konkurser gör att ''tillvänjningsfaktorn'' har
haft stor betydelse.Kreditgivarnas och
konkursförvaltarnas allt mer märkbara strävan att låta
tidigare ägare ha ''första tjing'' på konkursboet gör
konkursen allt ''ofarligare'' för företagsägarna.
Konkursförvaltarna visar en tendens att prioritera företaget
som sådant, vid hantering av konkursboet, i stället för
fordringsägarnas intressen, som de egentligen skall bevaka.
Det är ofta en smidigare hantering för förvaltaren om
tidigare ägare tar över och driver vidare, dessutom slipper
då förvaltaren kritik.Förmånsreglerna i en konkurs gör
det alltför lätt att för prioriterade kreditgivare skjuta
förlusten framför sig, genom att låta skulderna kvarstå utan
att ställa krav på att nya resurser skall tillföras och
strukturen förändras för att möjliggöra en långsiktig
lönsamhet.Följden blir att de oprioriterade
fordringsägarna genom sina förluster möjliggör att de
prioriterade fordringsägarna kan göra sina fordringar
räntebärande ytterligare en tid, åtminstone till nästa
kris/konkurs, där de nya oprioriterade fordringsägarnas
kapital har förbrukats.

Förslag till åtgärder

Stoppa möjligheterna för gamla ägarkretsen att direkt
efter en konkurs driva företaget vidare själv och/eller via
nära släkt eller bulvan utan nya insatser av eget kapital och
genomgripande förändringar.Införande av någon form
av karens efter varje konkurs.Utöka
tillsynsmyndigheternas möjligheter att bevaka att
konkursförvaltare verkligen tillvaratager alla
fordringsägares intressen och att sunda affärsmetoder
föreligger både före och under en konkurs.Inte belasta
ett fåtal konkursförvaltare med orimligt antal stora och
komplicerade konkurser.Öka kravet på det formella
avslutandet av konkurser och noggrann granskning av
slutrapporter.Som konkursförvaltare diskvalificera
personer som deltager i planering av konkurser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsad rätt för gamla
ägarkretsen att direkt efter en konkurs driva företaget
vidare utan nya insatser av eget kapital.

Stockholm den 20 januari 1993

Bengt Kronblad (s)