Rehabiliteringen vid arbetsskador m. m.

Motion 1988/89:Sf301 av Hans Rosengren m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Sf301

av Hans Rosengren m. fl. (s)
Rehabiliteringen vid arbetsskador m. m.

Samhällets kostnader för belastningsskador uppgår varje år till flera tiotals
miljarder kronor. Människor med monotona, tunga och slitsamma arbeten
eller arbeten som är förknippade med hög olycksfallsrisk eller felaktiga
arbetsställningar, drabbas ofta av led- och muskelvärk och förslitningar i
rygg, nacke och skuldror. Antalet sjukskrivningar till följd av dessa skador
har på senare år ökat mycket kraftigt.

Produktionsbortfall och minskade inkomster för såväl samhället som
den enskilde liksom ökade utgifter för vård och sjukersättningar har blivit
följden.

Därtill kommer det lidande i form av fysisk smärta och psykiska påfrestningar
som drabbar individerna. Belastningsskadorna ger i många fall
varaktiga effekter, som också långsiktigt försämrar ekonomin för den
enskilde. Situationen förvärras ytterligare av de långa väntetiderna för
rehabilitering och av den långt utdragna handläggningen av arbetsskadeärenden.

Studier visar att möjligheten till framgångsrik rehabilitering minskar
kraftigt efter bara tre månaders sjukskrivning. I dag är det först då som
långtidssjukfallen tas upp till prövning. Till detta skall läggas väntetiden
på t. ex. sjukgymnastisk behandling, som varierar från en månad upp till
ett år i olika delar av landet. Dessutom tar handläggningen av arbetsskadefall
alldeles för lång tid.

För att komma till rätta med dessa synnerligen otillfredsställande förhållanden
krävs insatser av två slag.

Åtgärder som leder till att orsakerna till arbetsskador undanröjs. Handläggningstiderna
av arbetsskadeärenden måste förkortas bl. a. genom ökad
samverkan mellan försäkringskassan och företagshälsovården.

Det andra slaget av insatser är sådana som leder till en snabbare och
effektivare rehabilitering. Därvid krävs ett nära samspel mellan de individinriktade
rehabiliteringsinsatserna och insatserna på arbetsplatsen.

Det är inte mycket vunnet om individen efter rehabiliteringen återgår
till samma arbetsmiljö och samma arbetsmoment som orsakat skadan.

Det gäller att skapa de resurser som krävs för att rehabiliteringen skall
kunna inledas utan dröjsmål.

Förutom att en fördröjd rehabilitering försämrar utsikterna till ett framgångsrikt
resultat, innebär det som påpekats onödigt långa sjukskrivningstider
med onödiga höga kostnader. De långa sjukskrivningarna, dvs. längre
än 180 dagar, utgör bara en procent av det totala antalet, men redan

detta är oacceptabelt mycket. Socialförsäkringens kostnader för denna
enda procent uppgår till ca en tredjedel av de totala sjukpenningkostnaderna.

1 dag belastar kostnaderna till följd av arbetsrelaterade skador och
sjukdomar flera olika inblandade parter. Arbetsgivarna i form av produktionsbortfall,
sjukvårdshuvudmännen i form av vårdkostnader, socialförsäkringen
i form av sjukpenning, förtidspension och arbetsskadeersättning
och arbetsmarknadsförsäkringar i form av ersättningar vid nedsatt funktionsförmåga
och vid inkomstbortfall.

I betydande utsträckning rör det sig om kostnader som är onödigt stora
och felaktigt fördelade p. g.a. brister i samordning av rehabiliteringsinstanserna
och nyttjandet av de sammanlagda ekonomiska resurserna. Om
ökade resurser satsades på effektiva och snabbt insatta rehabiliteringsåtgärder
skulle miljardbelopp kunna sparas och onödigt mänskligt lidande
undvikas.

En mycket viktig och effektiv åtgärd skulle vara att sammanföra de
ekonomiska resurserna för rehabilitering från de olika aktörerna till ett
gemensamt rehabiliteringsanslag och sedan låta behovet av åtgärder styra
fördelningen av medlen. Detta skulle driva fram ett effektivare utnyttjande
av rehabiliteringsresurserna utan de begränsningar som nuvarande
anslagsfördelning innebär.

Rehabiliteringsberedningen har i sitt betänkande Tidig och samordnad
rehabilitering (SOU 1988:41) slagit fast att socialförsäkringen med rehabiliteringen
är ett viktigt forsknings- och utvecklingsområde som i dag
visar brist på systematik och kontinuitet, och som är alltför viktigt att
lämnas åt en slumpartad utveckling. Man föreslår därför att forskningen
på socialförsäkringen kartläggs och ges institutionell hemvist inom högskolan.

Det vore värdefullt att snarast initiera en försöksverksamhet avseende
rehabilitering inom belastningsskadeområdet kombinerad med forsknings-
och utvecklingsinsatser. Speciellt viktigt är det att studera effekterna
av tidiga rehabiliterings- och behandlingsinsatser ur ett helhetsperspektiv.
Det är viktigt att ta fram lätthanterliga utredningsmodeller och utvärdera
olika behandlingsmetoder där både patient vård och arbetsplatsutredning
bör ingå.

En viktig del är även att göra uppföljningar av resultaten vilket kan vara
underlag för socialförsäkringsforskning.

Astma-allergi är en annan kronisk sjukdom som väl lämpar sig för
liknande forskning. Allergier är ett ökande problem med ett stort forskningsbehov.

Sammanfattningsvis föreslås att förutsättningar skapas för forskning
inom ramen för rehabiliteringsområdet kopplat till forskning inom socialförsäkringsområdet.
Forskningen skall syfta till att få fram nya effektiva
utrednings- och behandlingsmodeller samt att visa de ekonomiska fördelarna
med tidigt insatta åtgärder.

Mot. 1988/89

Sf301

8

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rehabiliteringssamverkan och resurssamordning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning inom ramen för rehabiliteringsområdet
kopplat till forskning inom socialförsäkringsområdet.

Stockholm den 24 januari 1989

Hans Rosengren (s)

Mats Lindberg (s) Arne Kjörnsberg (s)

Sven-Åke Nygårds (s) Bengt Kronblad (s)

Mot. 1988/89

Sf301

9