Reklamskatt, m. m.

Motion 1988/89:Sk695 av Inger Schörling m. fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Sk695

av Inger Schörling m. fl. (mp)
Reklamskatt, m. m.

Den kommersiella reklamen spelar, anser miljöpartiet de gröna, en viktig
roll i upprätthållandet av ett samhälle som alltmer bygger på kommersiella
värderingar och en ensidig materiell tillväxt. Det samlade intrycket av all
kommersiell reklam som ständigt sköljer ner över oss blir till en livsstilspropaganda
som är en av hörnstenarna som drivkraft för det kommersiella
samhällets fortbestånd och utveckling.

Denna livsstilspropaganda är enligt de grönas uppfattning djupt omoralisk.
Att på ett aktivt och påträngande sätt ständigt predika att lyckan
ligger i att äga och förbruka en mängd mer eller mindre överflödiga saker
samtidigt som en stor del av världens befolkning svälter och miljön
utplundras just för att tillverka de här sakerna - kan inte vara moraliskt
tillfredsställande. Den livsstil man propagerar för är en livsstil som aldrig
kan omfattas av mer än en liten del av jordens befolkning. Om alla 5
miljarder invånare skulle leva efter reklamens budskap skulle jordens
resurser ta slut på kort tid och hav och atsmosfär snabbt förstöras av allt
avfall. Livsstilspropaganden i reklamen är därför mer än en omoralisk
handling. Den är i sin yttersta konsekvens en uppmaning till utplundring
av och i värsta fall undergång för mänsklighetens levnadsbetingelser.

Mot bakgrund härav måste en viktig del i vägen bort från det kommersiella
samhället vara att kraftigt reducera en av dess viktigaste drivkrafter:
den kommersiella reklamen.

Ytterligare ett skäl att begränsa reklamen är dess stora kostnader. Enligt
reklamskatteutredningen (SOU 1988:17) kostade reklamen år 1986 sammanlagt
nära 17 miljarder kronor. 1988 har kostnaden bedömts uppgå till
20 miljarder. Detta är pengar som konsumenterna får betala på varupriset
och som borde kunna användas till mer angelägna ändamål. Själva reklamen
i sig innebär också ett avsevärt slöseri med naturresurser. Bara för att
producera all direktreklam åtgår energi motsvarande ett halvt kärnkraftverk.

Reklam produktinformation

Ett problem som uppkommer när man drastiskt vill minska reklamen är
att skilja mellan vad som är reklam och vad som är ren produktinformation.
Miljöpartiet är inte emot produktinformation, tvärtom. För att människor
skall kunna köpa de varor de faktiskt behöver och önskar måst de
veta vilka varor det finns att välja på, varornas egenskaper, var de finns att

köpa och priset på varan. Produktinformation är både nödvändig och fullt Mot. 1
legitim och föreslås inte begränsas eller beskattas. I detta sammanhang vill Sk695
vi också stärka konsumentrörelsen.

Försök har gjorts att skilja mellan reklam och ren produktinformation
genom regler för innehållet i en annonsering. Annonsen skall vara saklig,
innehålla produktfakta, etc. men undvika formuleringar som spelar på
känslor, försöker utnyttja folks svagheter, innehåller ovidkommande inslag
typ lättklädd flicka på en bilhuv, etc.

Vi tror det är svårt att göra en hållbar gräns mellan reklam och produktinformation
genom att studera innehållet. Detta skulle leda till eviga
gränsdiskussioner och definitionstvister. En betydligt mer framkomlig
linje är i stället att se till formen.

Definitioner

Som reklam vill vi definiera alla budskap som tränger sig på oss utan att vi
har bett om det. Produktinformation är något vi själva medvetet söker upp
därför att det är något vi just då vill veta. Med denna definition är det
ganska lätt att i stora drag sortera ut vad som är reklam och vad som är
produktinformation.

Exempel på reklam är t. ex. annonsering på textsidor i tidningar, direktreklam
i brevlådorna, affischering på stan, bioreklam och, där det förekommer,
TV-reklam. Gemensamt för alla dessa former är att de tränger sig
på människor. Vårt primära intresse när vi går på bio, läser tidningen eller
öppnar brevlådan är något helt annat än att ta del av ett reklambudskap.

För att fånga uppmärksamheten måste därför denna reklam utformas på
ett sådant sätt som oftast avviker från vad som är ren produktinformation.

Här kommer spelet på känslor etc. in.

Produktinformation vill vi definiera som information om en produkt
som vi kan få genom en egen aktiv önskan vid det tillfälle när vi överväger
att anskaffa en vara av en viss sort. Exempel på produktinformation är
t. ex. annonsering på de rubricerade annonssidorna i en tidning, broschyrer
man kan få när man uppsöker eller ringer till ett försäljningsställe eller
telefonkatalogens gula sidor. Produktinformationen kan vara bekostad av
organ som t. ex. konsumentverket. Gemensamt för produktinformationen
är att den i motsats till reklamen oftast utges i systematiserad form sorterad
under olika rubriker i annonssidor, kataloger etc. För att undvika att
påträngande reklam flyttas över till annonssidorna i en tidning bör man
kunna sätta en viss maximistorlek för vad som kan kallas produktinformation.

Reklamskatt

Syftet med reklamskatten bör enligt miljöpartiets mening vara att få till
stånd en kraftig reduktion av den kommersiella reklamen i samhället. På
sikt vill miljöpartiet uppnå köpfrid, dvs. ingen människa skall mot sin vilja
behöva utsättas för kommersiella budskap som hon inte bett om.

Skattebas. Reklamskatten bör enligt miljöpartiets uppfattning uttas på

det som vi i föregående avsnitt velat definiera som reklam, t. ex. annonsering
på textsidor i tidningar, direktreklam i brevlådorna, reklam på
affischtavlor, biografer och TV. Däremot finns det ingen anledning att
som nu ta ut reklamskatt på det vi definierar som produktinformation,
t. ex. småannonser på annonssidor i tidningarna, förutsatt givetvis att de
finns i en tidning man själv köpt och inte utdelas som gratis annonsblad.

Beskattningen av reklam skall bara gälla kommersiell reklam, dvs. där
man försöker sälja något mot betalning. Budskap för t. ex. politiska åskådningar,
att gå med i någon förening, skänka pengar till välgörenhet etc.,
dvs. verksamhet som inte bedrivs i vinstsyfte, skulle inte beröras.

När det gäller reklam i TV säger miljöpartiet bestämt nej till reklam i
svensk TV. Den reklam som når oss från utländska TV-sändningar via
satellit måste beskattas på samma sätt som övrig reklam. Miljöpartiet
ifrågasätter om reklamskatteutredningens förslag att direkt beskatta de
utländska sändande företagen kan bli effektivt. En sådan beskattning
skulle då också gälla bara de reklaminslag som är direkt riktade till svensk
publik. Miljöpartiet anser att de internationella reklaminslagen är minst
lika förödande som livsstilspropaganda som de svenska. Miljöpartiet föreslår
som alternativ/komplement att beskattning av reklam i utländska TVsändningar
tas ut som en schablonbeskattning på vidareutsändning av TVprogram
med reklaminslag i kabelnäten resp. som en särskild skatt på
parabolantenner.

Skattens storlek. För att reklamskatten skall nå det avsedda syftet att
kraftigt minska reklamvolymen måste den vara avsevärt högre än i dag. Vi
föreslår därför att skattesatsen successivt höjs från i dag 11 till 40-50%
och därefter vid behov justeras ytterligare tills det avsedda syftet har
uppnåtts. Skatten på parabolantenner kan förslagsvis sättas till 3000
4000 kronor per antenn och skatten för vidareutsändning av program med
reklaminslag i kabelnäten till en jämförbar nivå.

Samtidigt bör den skatt på 411% som i dag utgår på annonser på
annonssidor och annat som vi vill rubricera som produktinformation på
sikt utgå.

Utredning

En väsentlig minskning av reklamvolymen enligt miljöpartiets förslag
kommer att få konsekvenser för bl. a. pressen och andra delar av mediaoch
reklambranscherna. Det är rimligt att samhället bidrar till en smidig
omställning i dessa branscher och att i första hand dags- och fackpressens
fortsatta finansieringsmöjligheter säkras. En del av de intäkter en successivt
höjd reklamskatt kommer att ge inledningsvis innan reklamvolymen
sedan kraftigt minskar kan behöva avsättas till att underlätta en sådan
omställning.

Miljöpartiet de gröna föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att
utarbeta förslag till en ny inriktning av reklambeskattningen med ett
särskiljande av reklam från produktinformation enligt den ovan nämnda
uppdelningsprincipen. Utredningen skall också lämna förslag till nödvändiga
åtgärder för att klara omställningen till en väsentligt minskad reklam

Mot. 1988/89
Sk695

9

volym i pressen och andra berörda branscher. Vidare skall utredningen Mot. 1988/89
lämna förslag till hur reklam via satellit kan beskattas på längre sikt. Sk695

Hemställan

Med stöd av det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om
utformningen av den framtida reklambeskattningen enligt uppläggningen
i denna motion och om hur omställningen till en väsentligt
minskad reklamvolym skall kunna underlättas i pressen och andra
berörda branscher,

2. att riksdagen beslutar att från den 1 juli 1989 reklamskatt skall
utgå med 22 % mot nuvarande 11 % utom för annonser i dagspress
där skatten skall vara 8 % mot nuvarande 4 %,

3. att riksdagen beslutar införa en punktskatt på parabolantenner
med 3 000 kronor per antenn och en skatt på vidareutsändning av
program med reklaminslag i kabelnät på en jämförbar nivå,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
långsiktiga målet bör vara köpfrid, dvs. att ingen människa skall
behöva utsättas för kommersiella reklambudskap som hon inte bett
om.1]

Stockholm den 25 januari 1989

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Kaj Nilsson (mp)

1 1988/89: L732

10