Reklamskyltar vid vägar

Motion 1993/94:T405 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s)

Reklamskyltar och andra liknande anordningar som
placeras i närheten av vägar är ett allmänt omvittnat hot
mot trafiksäkerheten. Reklambudskapet drar
fordonsförarnas uppsikt från trafiken och ökar därigenom
risken för trafikolyckor. Särskilt allvarliga kan följderna bli
vid vägar med tät och/eller snabb trafik. I takt med en allt
kärvare konjunktur har reklamskyltar vid vägar ökat i
omfattning.

Med stöd av väglagen är det visserligen möjligt att i viss
utsträckning begränsa skyltfloran längs allmänna vägar. 46§
första stycket i väglagen (1971:948) har följande lydelse:

''Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får
inte utan länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed
jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller
liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.''

Konsekvensen av lagtextens utformning har blivit att
reklamskyltar o.dyl. i allt större omfattning placeras mer än
50 meter från vägområdet. För att kompensera denna
förlust i ökat avstånd till trafikanterna ökar skyltarnas
storlek samtidigt som reklambudskapet förstoras.

Av denna anledning finns det starka skäl att pröva
reklamskyltar från trafiksäkerhetssynpunkt oavsett avstånd
till vägområde. 46§ väglagen kan bli ett effektivare redskap
i trafiksäkerhetsarbetet genom följande lydelse:

''Skyltar eller därmed jämförliga anordningar för
reklam, propaganda eller liknande ändamål som riktar
sig till vägtrafikant får inte utan länsstyrelsens tillstånd
finnas uppsatta utomhus.''

Reklamskyltar skall också prövas med stöd av 22§
naturvårdslagen. Tillstånd kan vägras om anordningen
kommer att utgöra ett störande inslag i landskapet oavsett
avståndet till allmän väg. Länsstyrelsens prövning
beträffande skyltar och andra reklamanordningar som
placeras mer än de i väglagen angivna 50 m från vägområde
begränsar sig till denna prövning enligt naturvårdslagen.

Skyltar som visserligen inte är störande i
landskapsbilden men som ändå kan utgöra allvarliga hot
mot trafiksäkerheten får följaktligen utan
tillståndsprövning sättas upp på ett avstånd av 51 m eller
mer från vägområde. Även detta förhållande talar för den
föreslagna ändringen i väglagen.

Naturvårdslagens 22§ kan göras till ett effektivare
verktyg i strävandena att värna om landskapsbilden genom
att förhindra att landskapet belamras med miljöstörande
reklamanordningar.

I 46§ sista stycket väglagen undantas från och med den
1 juli 1991 bl a åtgärder för vilka bygglov krävs från
länsstyrelsens prövning. Det framgår av 22§ sista stycket
naturvårdslagen att bestämmelserna i paragrafen inte gäller
anordningar för vilka bygglov krävs eller har lämnats.
Innebörden av den sistnämnda bestämmelsen i
naturvårdslagen är att reklamskyltar kan sättas upp med
stöd av ett bygglov även om de av länsstyrelsen bedöms
störa landskapsbilden. I konsekvens med lydelsen i 46§
väglagen föreslås orden ''eller har lämnats'' utgå ur
lagtexten i 22§ naturvårdslagen.

En restriktiv tillståndsprövning och möjligheterna att
meddela föreläggande att avlägsna skyltar och andra
reklamanordningar är en viktig del i länsstyrelsens arbete
med att förbättra trafiksäkerheten på landsbygdens vägnät.
Lagtextens nuvarande utformning begränsar länsstyrelsens
möjligheter i detta avseende till de fall där en anordning,
som inte tillståndsprövats enligt 22§ naturvårdslagen, är
uppenbart vanprydande i landskapet. De föreslagna
ändringarna har stora förutsättningar att göra väglagen och
naturvårdslagen till effektivare redskap i länsstyrelsens
strävanden att reducera riskerna för trafikolyckor och öka
möjligheterna att värna om landskapsbilden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar
i väglagen (1971:948) och naturvårdslagen (1964:822) i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 18 januari 1994

Bengt Silfverstrand (s)

Johnny Ahlqvist (s)