Relationen stat—kyrka

Motion 1988/89:K226 av Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :K226

av Olof Johansson m. fl. (c)
Relationen statkyrka

Folkkyrkan

Den svenska folkkyrkan vilar på en månghundraårig religiös, kulturell och
historisk tradition i vårt land. Den uppslutning som finns kring svenska
kyrkan - endast en ringa del av medborgarna har utnyttjat möjligheten till
utträde - vittnar om att den omfattas av stort intresse. Att svenska kyrkan
skall förbli en öppen folkkyrka inom ramen för ett bevarat samband mellan
kyrkan och staten har också fått stor uppslutning - senast i en av Församlingsoch
pastoratsförbundet genomförd enkät. Av de församlingar som svarat på
enkäten stöder 95 % ett bevarat samband, det vill säga den linje som
centerpartiet företräder.

Lika entydiga har svaren varit vid många tidigare tillfällen de senaste
decennierna, oavsett om det gällt remissvar på offentliga utredningar eller
opinionsmätningar. Den demokratiskt underbyggda majoritetsuppfattningen
angående svenska kyrkans ställning i vårt land har alltså vid upprepade
tillfällen kommit till uttryck.

Folkkyrkan spelar en central roll i många människors religiösa liv. De
kyrkliga handlingarna dop, bröllop och begravning utnyttjas av det stora
flertalet. Den öppenhet som folkkyrkan visar mot alla som söker sig till den
är högt skattad. I samband med riksdagens beslut om den svenska kyrkans
organisation på lokal- och stiftsplan fastslogs bl.a. följande grundläggande
principer:

- Teologiskt finns församlingens centrum i gudstjänsten och det församlingsliv
i övrigt som präglas av ordets förkunnelse och sakramentens
förvaltning.

- Den territoriella församlingen är den grundläggande enheten i svenska
kyrkan.

Folkkyrkan i dess nuvarande utformning har inte - som det ibland hävdas utgjort
något hinder för religionsfriheten, som för övrigt är garanterad i vår
grundlag.

De fria samfunden arbetar ofta i nära samverkan med svenska kyrkan.
Exempel på detta är den nya psalmboken, RIA-verksamheten (arbete för
socialt utslagna), som bedrivs på många håll i landet och i de ekumeniska
u-landssatsningarna. Många medlemmar i frikyrkosamfunden har också
medlemskap i svenska kyrkan. Det formella sambandet mellan kyrkan och
staten är alltså inget hinder för ekumenisk samverkan. Centerpartiet har
också aktivt medverkat till att frikyrkorna åtnjuter samhällets stöd.

Inte heller för invandrargrupper, som bekänner sig till andra trosuppfatt- Mot. 1988/89

ningar eller tillhör andra kristna kyrkor, har folkkyrkan utgjort något hinder. K226

Tvärtom har det ofta visat sig att invandrare och flyktingar fått ett aktivt stöd
från människor verksamma i folkkyrkan.

Centerpartiet biträder också att de nya invandrarkyrkorna erhåller
samhällets stöd genom statsbidrag.

Kyrka-stat

Inom centerpartiet anser vi att det är av stort värde att den svenska
folkkyrkan kan bevaras och vidareutvecklas. Vi anser att detta skall ske inom
ramen för den samverkan som nu finns mellan kyrka och stat. Ett brytande av
dessa band skulle utsätta kyrkan för stora påfrestningar och allvarligt kunna
skada förutsättningarna för religiös verksamhet bland breda folkgrupper i
hela vårt land, utan att några fördelar skulle vinnas. Risken är att den
nuvarande generösa och av allmänheten så uppskattade öppenheten snävas
in. Kyrkan skulle då inte vara en kyrka dit alla skulle vara välkomna och där
alla kan känna sig hemma, utan en kyrka för ett mindretal. Folkkyrkokaraktären
skulle därmed försvinna.

Det finns alltid krafter som vill driva frågan om avgörande förändringar i
relationerna mellan staten och kyrkan. I riksdagen har sedan många år
tillbaka folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna i motioner krävt att
kyrkan skall skiljas från staten. Moderata samlingspartiet har efter sin
senaste partistämma och i fjolårets valmanifest sagt att kyrkan frigörs från
staten. Socialdemokraterna har den principiella uppfattningen att kyrka
och stat skall skiljas, men har inte drivit denna fråga till ett avgörande i
riksdagen.

Det skulle mot denna bakgrund kunna finnas en majoritet i riksdagen för
avgörande förändringar av folkkyrkosystemet. Aktuella opinionsundersökningar
visar emellertid att detta inte motsvaras av en majoritet av svenska
folket. Där finns ett stöd för den öppna folkkyrkan - ett stöd som dessutom
ökat under senare tid.

En för hela folket så stor och avgörande fråga som förändrade villkor för
den svenska folkkyrkan bör enligt vår bestämda mening inte avgöras utan att
medborgarna direkt tillfrågats om sin åsikt. Det bör skapas garantier för att
så sker. Vi föreslår därför, att riksdagen redan nu tar ett beslut om att inga
grundläggande förändringar i det nuvarande folkkyrkosystemet får genomföras
utan att medborgarna i en folkomröstning ges möjlighet att ta
ställning.

Demokrati

Ytterligare en princip som slogs fast vid det ovan nämnda riksdagsbeslutet
om kyrkans lokala organisation var:

- Den dubbla ansvarslinjen av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt
förankrad självstyrelse genomförs nu på samtliga nivåer inom svenska
kyrkan.

De olika formerna för medverkan av lekmän i det kyrkliga arbetet och i
gudstjänstlivet som finns i folkkyrkan i dag uppfattas allmänt som en stor 6

tillgång i kyrkan. Detta är en viktig förutsättning för bredden och öppenhe- Mot. 1988/89
ten i den kyrkliga verksamheten. K226

De band som finns mellan kyrkan och samhället har givit kyrkan en
demokratisk förankring som positivt påverkat kunskapen om och förståelsen
för de kyrkliga frågorna. Dessa band har inte varit något hinder för
predikstolens frihet eller för den fria förkunnelsen inom ramen för den
svenska kyrkans ställning som ett evangeliskt lutherskt trossamfund. Inom
den öppna folkkyrkan har olika uppfattningar i religiösa frågor kunnat göra
sig gällande utan att detta rubbat den grundläggande gemenskapen.

Ett brytande av sambanden mellan kyrka och stat och ett upphävande av
lagstiftningen om församlingarna skulle i ett slag ta bort garantin för den
demokratiska uppbyggnaden och lekmännens möjlighet till inflytande.

Detta utgör ytterligare ett skäl att bibehålla sambandet mellan kyrka och
stat.

Folkbokföringen

Centerpartiet anser att svenska kyrkan skall ha fortsatt ansvar för folkbokföringen.
Folkbokföringspersonalen har hög kompetens, det nuvarande systemet
är decentraliserat, ger arbetstillfällen också i sysselsättningssvaga
områden och är därmed mindre sårbart. Allmänheten garanteras en god
service i folkbokföringsfrågor. Frågor av fiskal karaktär bör däremot flyttas
över till exempelvis lokala skattemyndigheten.

Socialdemokraterna har i riksdagen fått stöd av folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna för ett principbeslut om annat huvudmannaskap för
folkbokföringen. Beslutet togs mot kyrkomötets uttalande och utan att ha
föregåtts av ett ordentligt beredningsarbete.

Genom beslutet drar staten på sig kostnader som varje år framöver kan
beräknas uppgå till 250 milj. kr. Servicen försämras genom att folkbokföringen
överflyttas från 1 500 pastorsexpeditioner till ett par hundra skattemyndigheter
eller försäkringskassekontor. Samtidigt som kampanjen Hela
Sverige skall leva genomförs, förbereds borttagande av cirka 1 500 arbetstillfällen
som är spridda över hela landet.

I framtiden kommer ett stort och kostnadskrävande dubbelarbete att ske
genom att svenska kyrkan måste ha en egen kyrkobokföring. Genom den
beslutade reformen om kyrkans lokala organisation har resurserna för
kyrkans administration på pastoratsplanet stärkts. Förutsättningar finns för
ökat datastöd i folkbokföringen antingen i enskilda pastorat eller för flera
pastorat tillsammans genom reglerna om partiella pastoratssamfälligheter.

Riksdagen bör .därför med ändring av tidigare beslut uttala att svenska
kyrkan skall bibehålla huvudmannaskapet för folkbokföringen.

Statsbidrag till kyrkofonden m.m.

Den ekonomiska utjämning som sedan 1982 sker via kyrkofonden är en
viktig ekonomisk garanti för kyrkans verksamhet även i ekonomiskt svaga
kyrkokommuner. Centerpartiet slår vakt om en öppen folkkyrka, verksam i
hela landet och har därför inte accepterat de försämringar som beslutats av
riksdagen de senaste åren. Socialdemokraterna har efter 1982 urholkat det 7

ekonomiska stödet till svenska kyrkan - ett förhållande som också kyrkomö- Mot. 1988/89

tet vid ett flertal tillfällen påpekat. Inledningsvis utgick statsbidrag till K226

kyrkofonden för skatteutjämning, vilket successivt dragits ned och nu helt

upphört. Genom borttagandet av skatteunderlaget från juridiska personer

förlorade svenska kyrkan intäkter på cirka 170 miljoner kronor per år i 1982

års penningvärde. Slopandet av garantibeskattningen drabbar också kyrkan

negativt.

Sammantaget har svenska kyrkan sedan 1982 förlorat stora belopp i form
av bortfallande statsbidrag och motsvarande.

Kyrkomötet har vid flera tillfällen uttalat sig för att statsbidrag skall utgå
till kyrkofonden. Statsbidragen till kyrkofonden har tidigare också stått i en
viss relation till statsbidragen till de fria samfunden. Så bör det vara även i
fortsättningen. För att församlingarna, som utgör grunden och det viktigaste
ledet inom svenska kyrkan, inte skall behöva avstå medel till den centrala
verksamheten, föreslår vi att statsbidraget till kyrkofonden ökas med 100
miljoner kr.

Riksdagen beslutade under förra riksmötet om vissa förändringar i
finansieringen av kyrkofonden. Den av regeringen då föreslagna beräkningsgrunden
för den särskilda kyrkoavgiften utgjorde ett dråpslag mot kyrkans
egendomsförvaltning. I synnerhet gällde detta landsbygdspastoraten.

På en punkt vidtog riksdagen ändringar i regeringens förslag och det gällde
just den särskilda kyrkoavgiften. Om så inte skett hade vissa pastorat
brandskattats på kapital och kapitalavkastning. Centerpartiet föreslog en
annan lösning av kyrkofondens finansiering genom en höjning av den
allmänna kyrkoavgiften. Den beslutade formen för finansiering av kyrkofondens
kostnader kan emellertid inte vara den slutliga lösningen. En översyn av
reglerna för uttaget av den särskilda kyrkoavgiften måste ske och förslag till
förändringar redovisas snarast.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att nuvarande
relationer mellan kyrka och stat skall bevaras,

2. att riksdagen - därest yrkande 1 avslås - beslutar uttala att inga
grundläggande förändringar i de nuvarande relationerna mellan kyrka
och stat får vidtagas utan att frågan underställts medborgarna i en
allmän folkomröstning,

[att riksdagen beslutar att upphäva beslutet med anledning av
proposition 1986/87:258 om ny organisation för folkbokföringen samt
uttala att kyrkan skall bibehålla huvudmannaskapet för
folkbokföringen,1]

[att riksdagen beslutar att till kyrkofonden G 1. för budgetåret
1989/90 anvisa ett med 100 000 000 kronor i förhållande till regeringen
förhöjt anslag,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om översyn av den särskilda kyrkoavgiften till
kyrkofonden2].

Stockholm den 23 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Mot. 1988/89
K226

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

1 1988/89:Sk903

2 1988/89:Kr406