om religionskunskapsämnet i grundskolan

Motion 1987/88:Ub385 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ub385

av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)
om religionskunskapsämnet i grundskolan

Hur olika etiska uppfattningar styr våra handlingar och våra ställningstaganden
till olika livsfrågor, t. ex. om rätt och orätt, gott och ont, synen på
människan och tillvaron. Betydelsen av en religiös tro när man på olika sätt i
livet tar ställning till livsfrågor. De aktuella livsfrågorna kan vara av typen
hur allt började, hur livet förs vidare, sexualetik, människans villkor, frihet,
rättvisa och rättfärighet, våld, krig och förtryck, sjukdom och olyckor, döden
och människans åldrande, samvete, förlåtelse, det egna jaget.

Ovanstående är citerat ur Lgr 80, under kapitlet Människans frågor inför
livet och tillvaron och finns i anslutning till ämnet Religionskunskap,
mellanstadiedelen.

Et är en utmärkt redovisning läroplanen gör av frågor som berör
religionsundervisningen i grundskolan. Men hur följs riksdagens och regeringens
riktlinjer för verksamheten i grundskolan, hur följs läroplanens
bestämmelser när det gäller religionsämnets ställning? I sistnämnda fall kan
konstateras att ämnet är det enda i läroplanen som har en klart angiven
lektionstid. På lågstadiet omfattar undervisningen 222 lektioner, på mellanstadiet
175 och på högstadiet 185 lektioner. Trots att ämnet fått en så klar
markering i läroplanen, talar erfarenheterna för att religionsämnet är
tillbakasatt och att lärostoffet och kunskapsinhämtandet ligger på en lägre
nivå än läroplanen anger.

Mot bakgrund härav är det naturligt att söka efter orsakerna till den
rådande situationen. Ganska omgående träder en bild fram som visar på
svårigheter för lärarna att hantera ämnet. Något som bestyrkes av en
undersökning som SÖ tidigare låtit göra och som visar att 40 % av tillfrågade
lärare på LM-stadierna kände osäkerhet inför ämnet. Till stor del torde detta
bero på att graden av kompetens i ämnet varierar. Det ger också anledning
betona att religionsundervisningen bör få en starkare ställning på lärarhögskolorna.

Resultatet av den uppkomna situationen blir att religionskunskapen trängs
ut: prioriteras inte av lärare med bristande kunskaper i ämnet och riskerar
därmed också att få mindre värde i föräldrarnas och elevernas ögon.

Vi har i skoldebatten under senare år kunnat se hur vissa ämnen efter
larm fått mer resurser och att ambitionsnivån höjts. Det är bra. När det
slås "larm om religionsämnet försvagade ställning händer vanligen inget.
Ändå erbjuder ämnet de bästa möjligheter för den unge att komma till insikt i

frågor som sedan kommer att möta i vuxenlivet, varom inte minst Lgr 80
talar. Det är också något av en myt att eleverna skulle vara fientliga eller
likgiltiga till ämnet. Enligt en undersökning som gjorts vid insitutionen för
lärarutbildning vid Uppsala universitet, och som gällde högstadieelevers
attityd till kristen tro, årskurs nio, visade det sig att 77 procent av 641
svarande var positiva till kristen tro.

Som vi bedömer saken behövs en allmän förstärkning av undervisningen
inom samtliga stadier i grundskolan där såväl riksdagen, SÖ som de lokala
organen måste känna sitt ansvar.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motion anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
religionskunskap i grundskolan fullt ut bör få en ställning som
motsvaras av föreskrifterna i Lgr 80,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
religionsundervisning bör breddas och fördjupas på lärarhögskolorna,

3. att riksdagen begär att regeringen låter SÖ utforma ett kommenterande
material som hjälp vid undervisningen.

Stockholm den 23 januari 1988

Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)

Mot. 1987/88
Ub385

12