Resebegreppet inom färdtjänsten

Motion 2000/01:T804 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förändra begreppet "resa" i färdtjänstlagen.
En enkel färd är sällan hela resan

Den nya färdtjänstlagen som infördes den 1 januari 1998 har försämrat för
många handikappade. Visserligen står det i propositionen att det vid
prövning om tillstånd skall ges till färdtjänst eller riksfärdtjänst skall
beaktas den allt bättre tillgänglighet som kollektivtrafiken och den yttre
miljön får. Däremot står det inget om att de som beviljas färdtjänst enligt
den nya lagen skall få försämringar gentemot tidigare. Detta är dock vad
som i hög grad har hänt.

I beslutet ingick även att uppdra åt Vägverket att utvärdera den nya
lagstiftningen. Detta är ett uppdrag som, vad vi erfarit, skall avrapporteras
till
regeringen i höst. Vi tar därför inte upp alla de problem och klagomål som
framkommit med anledning av den nya lagstiftningen, utan förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen med erforderliga ändringsförslag så
snart Vägverket har lagt fram sin rapport.

Det är dock ett speciellt problem som vi vill aktualisera redan nu och där
så väl propositionen som lagtexten är väldigt tydlig. Det gäller ledsagare vid
färdtjänstresa och riksfärdtjänstresa. Tidigare, när färdtjänsten betraktades
som bistånd under Socialtjänstlagen, upplevdes detta med ledsagare inte som
något problem eftersom det var samma myndighet som behandlade så väl
behovet av ledsagare som av färdtjänst. Av praktiska skäl beviljades då
ledsagare, som behövdes vid resmålet, möjlighet att medfölja gratis. I vissa
kommuner fungerar det fortfarande på samma sätt, medan andra kommuner
bokstavligt följer propositionen. I propositionen står på sid 78 8 § "Avgift bör
ej tas ut för den eller de ledsagare som behövs för att den som har tillstånd
att
resa med färdtjänst skall kunna företa resan. Behovet av ledsagare skall vara
knutet till själva resan och inte till t.ex. vistelsen vid resmålet. Det skall
framgå av tillståndet om tillståndshavaren har rätt till ledsagare."

Det innebär att den färdtjänstberättigade som exempelvis är blind och sitter
i kommunfullmäktige, inte gratis får ta med sig den ledsagare han eller hon
behöver för att kunna genomföra sammanträdet. Det innebär att den som har
en anställning, men som behöver ledsagare för att klara jobbet inte får ta med
sig ledsagaren i färdtjänstbilen om han eller hon inte uttryckligen behöver
ledsagarens hjälp även i bilen. Det vill till att ha ett mycket svårt handikapp
för att inte klara själva färdtjänstresan med hjälp av taxichauffören. Det ser
onekligen rätt uppkäftigt ut när ledsagaren cyklar efter taxibilen där den
färdtjänstberättigade sitter mol allena.

Med den föreliggande tolkningen av behov av ledsagarhjälp under själva
resan inskränks även de funktionshindrades möjligheter att göra längre resor
och anlita riksfärdtjänst. Bedöms det som att man kan genomföra en flygresa
med hjälp av Luftfartsverkets och flygbolagets personal kan det bli en
ekonomisk omöjlighet att genomföra resan om man behöver hjälp vid
framkomsten och under vistelsen på resmålet.

Detta var således ett mycket litet problem tidigare, vilket också konstateras
i propositionstexten inför en ny färdtjänstlag. Det berodde förmodligen på att
kommunerna var mer benägna att lösa problemen praktiskt när det låg under
socialtjänstlagen. Nu när frågan inte längre är ett ärende för socialtjänsten,
utan är en trafikfråga betraktar kommunerna den också som en sådan och går
strikt på lagtexten. Därmed har lagstiftningen i detta avseende, liksom i
många andra, inneburit en försämring för färdtjänstresenärerna.
Utgångspunkten vid ändringen i lagstiftningen var dock aldrig att försämra,
vilket uttryckligen framgår av propositionen, utan syftet var att ändra
samhällets syn på funktionshinder.

Som vi påpekat har definitionen av ordet "resa" fått en absurd innebörd i
lagtexten. Även om detta var lagstiftarens avsikt, menar vi att definitionen bör
ändras när den nya färdtjänstlagen har visat sig få de konsekvenser som vi
inledningsvis beskrivit. När en funktionshindrad person företar en resa måste
resan definieras som hela resan, d.v.s. från utgångspunkten till destinationen,
vistelseuppehållet och återresan. Det är ju ytterst ovanligt att färdtjänstresa
beviljas enbart enkel väg. Lika ologiskt verkar det att en person som måste ha
ledsagare under vistelseuppehållet inte kan ta med sig ledsagaren på resan
utan extra kostnad.

Stockholm den 20 september 2000

Elizabeth Nyström (m)

Maud Ekendahl (m)