Reseförmåner för glesbygdsstuderande

Motion 1992/93:Sf514 av Bruno Poromaa (s)

Centrala studiestödsnämnden (CSN) redovisade 1990 ett
upphandlingsuppdrag för regeringen som i proposition
under 1990/91 begärde medel från riksdagen i enlighet med
de träffade avtalen. Samtidigt redovisades vilka
studerandekategorier som med de nya reglerna skulle
förlora rätten till CSN-kort.

Propositionen föranledde ett antal motioner och i sin
behandling av propositionen och motionerna i
socialförsäkringsutskottet framhölls bland annat att det i ett
samhällsekonomiskt läge som kräver prioriteringar är
rimligt att reserabatterna begränsas till att omfatta i första
hand de studerande som är beroende av statligt studiestöd
för sitt uppehälle.

Av de hitintills vunna erfarenheterna kan man
konstatera att de nu gällande generella regelsystemen för
landet är grundade på ''normalförutsättningar''.
Förhållandena i landets utkanter stämmer dåligt med dessa
förutsättningar. Dels kan man konstatera att järnvägsnätet
i landets norra delar på långt när icke är så utbyggt som i
södra Sverige, dels har vi de långa avstånden med
resekostnader som är betungande, speciellt för de
studerande med låga utbildningsbidrag.

Exempelvis har en elev som bor i utkanten av Kiruna
kommun, t.ex. byn Saivomuotka, 450 km resa tur och retur
hemorten om han går i gymnasiet i Kiruna. Alla andra
gymnasieorter i länet ligger ännu längre bort. I landets
södra delar skulle en elev med dessa avstånd ha passerat
flera län. Möjligheterna att åka tåg för eleven ifråga finns
icke, då järnväg saknas. Av den anledningen är det därför
av största vikt att elever i en sådan situation kan få CSN-
kort för buss.

Om denna elev fortsätter sina studier vid universitetet i
Umeå, förlängs resesträckan med ytterligare 650 km enkel
resa, och även om vederbörande erhåller ett
utbildningsbidrag så kommer resekostnaderna att vara
synnerligen betungande.

Det förhållande som beskrivits i motionen för elever
boende i den verkliga glesbygden kan vara en bidragande
orsak till att ungdomar där i större utsträckning än på andra
orter avstår från eller ej fullföljer sina gymnasiestudier.
Detta kan icke accepteras, varför regeringen bör vidtaga
åtgärder för att undanröja de i motionen påtalade
svårigheterna för våra studerande boende i glesbygden.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att åtgärder vidtas för
att undanröja de i motionen påtalade svårigheterna för
glesbygdsstuderande.

Stockholm den 25 januari 1993

Bruno Poromaa (s)