Reserabatter för studerande

Motion 1989/90:Sf531 av Margit Gennser och Gullan Lindblad (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf531

av Margit Gennser och Gullan Lindblad (båda m)
Reserabatter för studerande

Vid halvårsskiftet 1989 tecknade CSN ett avtal om SJ-kort för studerande
som gav 50 procents rabatt vid resor på SJs tåg och expressbussar. Kostnaderna
härför beräknades av CSN till knappt 90 miljoner kronor för
1990/1991.

I nu föreliggande budgetproposition har detta anslag utgått, vilket helt naturligt
väckt opposition ute på högskole- och universitetsorterna. Samtidigt
har studenter från Umeå universitet påpekat att CSN-rabatten inte är av stor
nytta för Norrlandsstudenterna, eftersom de i stor utsträckning är hänvisade
till länstrafiken och övriga bussföretag.

De studenter som kan studera på den egna hemorten har betydande ekonomiska
fördelar. De kan i många fall bo kvar i föräldrahemmet och på så
sätt nedbringa studiekostnaderna. Det är alltså ett väsentligt studiesocialt
krav att resor mellan studieort och hemort för studenter, som kommer från
andra orter än högskole- och universitetsorter rabatteras.

Blir kostnadsskillnaderna alltför betydande mellan studenter som bor på
högskoleort och andra orter kommer förnyade krav på ytterligare satsningar
på mindre högskolor. Sådana satsningar är emellertid förknippade med en
rad nackdelar. Kvaliteten blir lidande på grund av att vetenskapligt meriterade
lärare inte kan rekryteras till de mindre enheterna samtidigt som forskningsunderlaget
på de större universiteten och högskolorna lätt urgröps. Studeranderabatterna
utgör således en liten, men ändå väsentlig del, i högskolepolitiken.

Vad som nu anförts leder emellertid inte automatiskt till att studeranderabatterna
bäst befrämjes av att en subvention till SJ kanaliseras via CNS.

Statens styrning av SJ har som bekant lagts om för drygt ett år sedan.
Detta innebär att SJ skall styras efter samma principer som Linjeflyg och
SAS, dvs efter affärsmässiga principer. Samtidigt har den tunga posten gällande
fast järnvägskapacitet i form av spår m m överförts till Banverket, som
blir huvudansvarig för att Sverige har en fullgod infrastruktur på järnvägsområdet.

Den nu nämnda nya ordningen för SJ innebär att staten såsom ägare till
järnvägarna fastlägger mål gällande företagets soliditet och räntabilitet.
Dessutom fastställer regering och riksdag pris- och servicemål som SJ skall
uppnå. Dessa senare mål har inte endast företagsekonomisk utan också samhällsekonomisk
räckvidd.

Om SJ skall uppnå de krav ägaren/staten ställer på SJ måste företaget föra Mot. 1989/90

en aktiv prispolitik i konkurrens med andra trafikföretag. Studenterna är en Sf531

intressant kundgrupp både vad gäller dagens och morgondagens marknad.

Tappar SJ studenterna som kunder i dag, kommer företaget att få lägga ner
mycket stora kostnader för att vinna tillbaka dem längre fram, om detta över
huvud taget är möjligt.

SJ har alltså ett betydande intresse att i konkurrens med flyget och enskilda
bussbolag arbeta fram lämpliga rabattsystem för studenterna-system
som beaktar studenternas intressen men också SJs kapacitetsutnyttjande.

Samtidigt bör givetvis förhandlingar från studenternas sida, kanske lämpligast
via CNS, upptas med andra trafikföretag, så att konkurrensen skapar
bästa möjliga trafikförsörjning för studenterna.

Regering och riksdag fastställer som redan nämnts pris- och ser' cemål för
SJ. Det är ett samhällsekonomiskt intresse att de studiesociala förhållandena
blir bästa möjliga för studenterna. Det är således lämpligt att riksdagen fastslår
att SJs prispolitik bör vara flexibel, så att den typ av samhällsintressen
som nu berörts tillgodoses. Detta bör dessutom främja SJs verksamhet från
företagsekonomisk synpunkt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studeranderabatter vid SJ.

Stockholm den 23 januari 1990

Margit Gennser (m) Gullan Lindblad (m)

5