Restelektrifiering

Motion 2000/01:N337 av Erik Arthur Egervärn och Åke Sandström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om fullföljandet av restelektrifieringen av landsbygden.
Motivering

Riksdagen beslöt 1999 om ett nytt stödsystem för landsbygdens
elförsörjning. Programmet omfattade i ett första steg 10 Mkr per år under
en femårsperiod. Svenska kraftnät som beslutar om och utbetalar bidragen
har hittills utbetalt 20 Mkr i två omgångar.

Totalt har under 1999 och 2000 inkommit 97 ansökningar varav 45 erhållit
bidrag. De flesta ansökningarna, 24 stycken, kommer från Jämtlands län.
Endast 6 av dessa har fått stöd. Av kvarvarande 52 ansökningar har 18 fått
avslag då villkoren i förordningen inte varit uppfyllda. Återstår alltså 34
ansökningar varav knappt hälften i Jämtlands län.

Svenska kraftnäts policy har hittills varit att prioritera objekt som ger ett
lågt bidrag per fastighet eller anslutna boende. Det har för Jämtlands läns, och
övriga Norrlands läns, vidkommande inneburit att projekten som prioriterats
högst inte erhållit stöd medan projekt där man kan förutse att ett fortsatt
permanentboende blir kortvarigt fått stöd.

Svenska kraftnät har i augusti 2000 redovisat erfarenheter från den
hittillsvarande bidragsgivningen och föreslår att ytterligare
prioriteringsregler
införs genom att det införs ett tak för hur stort bidrag som en enskild
fastighet
skall kunna erhålla. Det är ett helt oacceptabelt synsätt då det inte tar hänsyn
till antalet boende på fastigheten, vilket tidigare varit ett kriterium och ej
heller till att det bedrivs näringsverksamhet på fastigheten, vilket vi anser
har
stor betydelse för samhällsnyttan av investeringarna och borgar för att
investeringen har en acceptabel livslängd.

Anslaget till restelektrifiering bör således höjas så att alla rimliga projekt
av de resterande 34 ansökningarna kan få bidrag. Hela anslaget bör dessutom
beviljas vid ett tillfälle. Det ger en bättre total bedömning och minskar på
administrationen. Vidare måste näringsverksamhet och den långsiktiga
användningen av fastigheten tillmätas en mycket större tyngd i bedömningen.
Slutligen bör man inte införa något tak per fastighet, utan bidragsbeloppet bör
utgå efter "individuell" prövning.

Mot bakgrund av ovanstående bör således riksdagen ta initiativ till en
utredning så att de i motionen framförda synpunkterna beaktas.

Stockholm den 3 oktober 2000

Erik Arthur Egervärn (c)

Åke Sandström (c)