Resursförstärkning av bebyggelseantikvarisk utbildning

Motion 1992/93:Ub674 av Iréne Vestlund och Karl-Erik Svartberg (s)

Riksdagen fattade 1985/86 beslut (UbU 1985/86:25)
om -- inrättande av en allmän linje, Bebyggelseantikvariska
utbildningen 120 poäng (l986-07-01) samt -- att inrätta linjen
i Göteborg med 20 utbildningsplatser.

Utbildningen, som är den enda i sitt slag i landet och som
framvuxit ur lokala initiativ vid Göteborgs universitet, har
visat sig ha både stor livskraft och motsvara allmänna och
långsiktiga utbildningsbehov på nationell nivå. Varje år
söker ett betydande antal studerande -- vida överstigande
antalet tillgängliga studieplatser -- från landets alla delar.

Internationellt anses den bebyggelseantikvariska linjen
vara ett framsynt initiativ, vilket tydligt framkommit vid
olika internationella policy-

och utbildningskonferenser.

I flera länder finns i dag ett uttalat behov av likartade
utbildningar, hittills dock förverkligade endast vid ett fåtal
högskolor, främst i Nordamerika, men även vid några
universitet i Europa. Den fortsatta internationella
utbildningsplaneringen inom kulturvårdssektorn förefaller
ge vid handen, att idén bakom antikvariska utbildningar av
detta slag -- brett tvärvetenskapliga och med tydlig
professionaliserande inriktning -- successivt kommer att ge
upphov till ett antal likartade utbildningar, och inte såsom
hittills, främst i form av kortare specialinriktde kurser.

De studerande går efter fullgjord utbildning ut till olika
slag av arbetsplatser -- inte enbart eller främst traditionella
antikvariska institutioner -- och bidrar på så sätt genom sin
kvalificerade och breda utbildning aktivt till en
nyorientering av synen på bevarandet. Härigenom har en
vitalisering skett både vid tongivande antikvariska organ
som exempelvis länsmuseer och regionala myndigheter,
med etablering t.ex. av kommunantikvarietjänster, liksom
uppdrag inom den privata sektorn vid bl.a. arkitektfirmor,
byggnadsföretag osv.

Den bebyggelseantikvariska utbildningen kan
härigenom betraktas som en spjutspets för vitalisering och
breddning av kvalificerade uppgifter inom
bevarandesektorn i framtiden. Krav ställs redan nu på
omfattande tvärvetenskaplig integration av tekniska,
samhällsvetenskapliga och humanistiska kunskaper i
planering, såväl i offentlig som privat regi. Få utbildningar
förmår ge sådana brett helhetsöverblickande kunskaper och
insikter, med en såväl vetenskapligt baserad som praktiskt
orienterad profil.

Ett stort problem är dock resursbilden, eftersom den
bebyggelseantikvariska utbildningen framväxte vid
humanistisk fakultet. Flertalet utbildningar inom det
kulturvetenskapliga området har en anslagsnivå i storleken
ca 15 000
kronor per årsplats. Med ett så begränsat intag som
20 nybörjarplatser och tre års utbildningslängd, blir
härigenom både resurserna per utbildningsgrupp och för
hela utbildningen sammantaget ytterligt begränsade. Detta
bör jämföras med t.ex. bibliotekarieutbildningen, (ca 40 000
kronor/år) och många tekniska utbildningar, (30 000--60 000
kronor/år) i flertalet fall även med avsevärt större
studerandegrupper och andra basresurser.

Den redovisade ekonomiska situationen innebär att
institutionen för kulturvård, som ansvarar för utbildningen
inte helt kan fullfölja de ambitiösa utbildningsmålen. Än
mindre kan utbildningen ge tillräcklig praktisk och teknisk
inriktning, som samhället och de studerande har ökande
behov av.

Utbildningens resurser behöver därför kraftigt
förstärkas. Det är samtidigt väsentligt att den brett
humanistiska basen konsolideras, vilken uppnåtts genom
integrering av historiska och samhällsvetenskapliga
forskningsfält, och som visat sig utgöra ett intressant
koncept för kulturvården, inte minst inom det europeiska
samarbetet, där utbildningen redan har en internationellt
framskjuten och konkurrenskraftig position.

Ett allvarligt kompetensproblem för
bebyggelseantikvariernas professionalitet är dock, att
utbildningen endast når upp till filosofie kandidat-nivå (120
poäng). Detta innebär, att en förlängning till den
internationellt accepterade magisternivån (''Masters-nivå'',
dvs. ytterligare 40 poäng) synes mycket motiverad och
angelägen (20 årsplatser à 50 000
kronor). Den härigenom föreslagna
kompentenshöjande avslutande delen av utbildningen
föreslås få varierad inriktning olika år, med en prioritering
av området ''Antikvarisk projektering'', som bör innefatta
mer djupgående kunskaper i teknisk hantering av t.ex.
projektering av ROT-program, som bedöms bli en relativt
viktig och krävande del av byggsektorn under det
kommande decenniet. Bristerna i kunskaper på detta
område är fortfarande allvarliga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en resursförstärkning för
bebyggelseantikvarisk utbildning, inom ramen för
tillgängliga medel inom högskolan, med en uppräkning till
50

000 kr per helårsplats, beräknat för tre studieår, och
utökning till 25 nybörjarplatser från den 1 juli 1993,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utbildningen bör utvidgas till
magisternivå om ytterligare 40 poäng med möjlighet till
specialisering, i ''Antikvarisk projektering'' alternerande
med ''Humanistiskt inriktad bevarandeplanering'', med 15
årsstudieplatser årligen i kostnadsläget 50

000 kr per årsstudieplats.

Stockholm den 25 januari 1993

Iréne Vestlund (s)

Karl-Erik Svartberg (s)