Resurstilldelningssystemet för högskolor och universitet

Motion 1994/95:Ub664 av Ulla Rudin och Börje Nilsson (s)

Den borgerliga regeringen beslutade under 1992 att
förändra anslags- och resurstilldelningssystemet för landets
högskolor och universitet. Huvudprincipen var att införa
konkurrens mellan högskolorna och att marknaden skulle
styra kursutbudet.

Av regionalpolitiska skäl satsades under mitten av 1980-
talet stora summor på utbildning och utveckling i bl.a.
Bergslagen, Blekinge och delar av Norrland. Vid införandet
av det nya resurstilldelningssystemet togs inte hänsyn till
dessa tidigare stödåtgärder. Konkurrensen har därför i
praktiken inte kunnat ske ''på lika villkor''.

Detta förhållande gäller för högskolorna i Skåne som
aldrig fått del av något regionalpolitiskt stöd. För t.ex.
Högskolan i Kristianstad har resurser inte tilldelats för
uppbyggande av regionala nätverk och strategiska
investeringar. Trots detta förväntas skolan, genom styrning
av högskolesystemet, konkurrera om elever. Motsvarande
gäller forskningsanknytning och forskningsprojekt.

Särskilt hårt har ''reformen'' slagit mot
ingenjörsutbildningarna, speciellt inom byggsektorn.
Högskolan i Kristianstad har, i likhet med flera andra
högskolor i landet, av tradition bedrivit utbildning inom
sektorerna bygg, el och maskin. I takt med den tekniska
utvecklingen framkommer behov att utveckla utbildningarna
vilket självfallet är en kostsam process.

Konjunkturnedgången i byggbranschen fick den
omedelbara effekten att studenterna inom sektorn började se
sig om efter andra utbildningsalternativ, och antalet antagna
studenter till byggnadsingenjörsprogrammen sjönk
dramatiskt vid så gott som samtliga högskolor i landet.
Högskolan i bl.a. Kristianstad beslutade att inte starta upp
byggingenjörsutbildningen hösten 1994. Tills vidare erbjuds
fristående kurser i den omfattning som är möjlig och så länge
lärarresursen finns kvar.

Det kan också konstateras att högskolornas nuvarande
resurstilldelningssystem är så konstruerat att det efter en
nedläggning av ett kursprogram i det närmaste är omöjligt
att starta upp igen på grund av de höga
avvecklingskostnaderna. Den avsedda flexibiliteten i
utbildningssystemet kan därför inte förverkligas i praktiken.

Naturligtvis måste utbildningsprogram kontinuerligt följa
utveckling och forskning. Det torde dock ligga i landets
intresse att det t.ex. utbildas ingenjörer även om
konjunkturen i byggbranschen viker något eller några år.

För Kristianstads del har det nya anslagssystemet
sammantaget inneburit att en region med ca 1 miljon
människor ges sämre förutsättningar att erbjuda
ungdomar högkvalitativ och forskningsanknuten
högskoleutbildning än många andra högskolor i landets
glesbygder.

Mål och medel för utbildningssystemet bör återföras till
riksdag och regering. Anslagssystemet till högskolorna och
universiteten bör därför ses över och förändras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att mål och medel för
utbildningssystemet bör återföras till riksdag och regering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av anslagssystemet till
högskolorna och universiteten.

Stockholm den 25 januari 1995

Ulla Rudin (s)

Börje Nilsson (s)