Revidering av underhållsbidragen

Motion 1998/99:Sf221 av Bengt Silfverstrand (s)

I 7 kap. 1 § föräldrabalken (FB) åläggs ett barns föräldrar att
svara för underhåll efter vad som är skäligt med hänsyn till
barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska
förmåga.

En förälder som inte varaktigt sammanbor med barnet skall fullgöra sin
underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet. Under-
hållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skola vid
denna tidpunkt eller återupptar barnet skolgång före nitton års ålder, är för-
äldrarna underhållsskyldiga så länge skolgången pågår, dock längst till dess
barnet fyllt tjugoett år. Underhållsbidrag fastställes genom dom eller avtal.

Något förenklat sker beräkningen av underhållsbidrag på följande sätt:

Först bedöms barnets behov av mat, kläder m.m. enligt schablon. I det
enskilda fallet kan särskilda kostnader tillkomma, t.ex. för medicin. Därefter
beräknas båda föräldrarnas ekonomiska förmåga. Underhållsbidragets stor-
lek erhålles genom att kostnaden för barnets behov fördelas proportionellt
mellan föräldrarna efter deras förmåga. Den bidragsskyldige föräldern har
rätt att alltid förbehålla sig ett belopp för sina levnadsomkostnader. Detta
förbehållsbelopp omfattar även hemmavarande barn och - i vissa fall -
hemmavarande make eller sambo. Det bidrag som skall utges kontrolleras
genom en allmän skälighetsbedömning.

I det nya systemet för underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar utgår
stöd med 1 173 kronor per månad och barn. När barnet bor växelvis hos
föräldrarna skall stödet utges i form av ett utfyllnadsbidrag. Om barnet har
egna inkomster, skall underhållsstödets belopp minskas. Vid inkomster som
överstiger 48 000 kronor per år skall underhållsstödet minskas med 50 pro-
cent av överskjutande belopp. För det underhållsstöd som lämnas till barnet
skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalnings-
skyldig gentemot staten. Återbetalningsskyldigheten är utformad som en
viss procent av den återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett
grundavdrag på 24 000 kronor.

Erfarenheterna från det nya systemet för underhållsstöd visar redan att det
är behäftat med allvarliga brister. Dessa brister tar sig främst uttryck i att
den ekonomiska förmågan hos boföräldern inte tillräckligt beaktas och att
systemet därmed också ter sig diskriminerande mot hemmavarande barn.
Systemet tar uppenbarligen heller inte hänsyn till merkostnader för umgänget
med barnen i tidigare relationer (umgängesresor etc.) Procentsatserna vid
återbetalningsskyldighet är av allt att döma för högt tilltagna och systemet
slår bevisligen orättvist mot lågavlönade.

Barnombudsmannen (BO) understryker med all önskvärd tydlighet brister-
na i systemet och har i en skrift till ansvarig minister bl.a. påtalat följande:

Jag befarar, vilket vi redan påpekade vid den hearing som hölls av riks-
dagens socialförsäkringsutskott, att förändringarna kan medföra negativa
konsekvenser för barn med frånskilda föräldrar. Det gäller framför allt i de
fall den underhållsskyhldige föräldern är lågavlönad och bor långt från
barnet. Återbetalningsskyldigheten till försäkringskassan för utgivet under-
hållsstöd kan bli så kännbart för den att han eller hon inte har råd med resor
för att träffa barnet, vilket leder till att det blir svårt att hålla kontakten
med
barnet. Detta står helt i strid med barnets bästa.

Att döma av socialförsäkringsutskottets betänkande 1997/98:SfU1 före-
ligger nu ett underlag för erforderliga justeringar av underhållsstödet, och
detta bör ingå i den fortsatta utvärderingen av underhållsstödet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utvärdering av underhållsstödet.

Stockholm den 21 oktober 1998

Bengt Silfverstrand (s)