Riksteatern

Motion 1990/91:Kr298 av Lars Werner m.fl. (v)

Svenska riksteatern är den enda av de statligt stödda
nationalscenerna i Stockholm som har till uppgift att spela
ute i landet. Riksteatern är emellertid inte bara en teater,
utan också en organisation för teater. Riksteatern består av
221 teaterföreningar. Mer än 4 000 fackliga, politiska och
ideella organisationer är medlemmar i Riksteaterns lokala
teaterföreningar. Genom dessa teaterföreningar utför
Riksteatern ett stort publikarbete på både små och stora
orter för att nå nya grupper i samhället och skapa intresse
för teater.

Riksteaterns teaterföreningar arrangerar också
föreställningar med program från andra teatrar, länsteatrar
och fria grupper.

Riksteaterns egen produktion är inte tillräcklig för att
motsvara efterfrågan. Trots Riksteaterns medvetna
satsningar på teater för glesbygdslän och län utan egen
länsteater är tillgången på god teater för liten.

För de mycket speciella arbetsuppgifter som finns vid en
turnerande teater har Riksteatern en fast antälld personal
motsvarande 200 årsverken. Ytterligare närmare tvåhundra
kulturarbetare bereds varje år arbete genom
korttidskontrakt vid Riksteatern.

Riksteatern har också ansvar för Cullbergbaletten,
teaterverksamhet på finska och sommarteater i
folkparkerna. Genom Riksteatern spelar Tyst teater på
teckenspråk för döva och hörselskadade. Riksteatern är
den enda statliga teatern som kontinuerligt satsar på
nyskriven barn- och ungdomsteater genom en särskild
ensemble, Unga Riks.

Riksteatern har innevarande spelår ett statligt anslag
omfattande all Riksteaterns verksamhet på 171 137 000
kronor. Av föredragandes överväganden i propositionen
framgår att Riksteatern med samma uppräkning som har
kommit Operan och Dramaten till del, nästa år skulle ha
fått ett anslag på 186 805 000 kronor. Regeringen föreslår
emellertid att detta anslag ska skäras ned med 23 miljoner
kronor för att medel skall kunna överföras till andra i och
för sig angelägna ändamål.

Att regeringen föreslår att Riksteatern som den enda av
de statligt finansierade teatrarna får en sådan sänkning av
anslaget, innebär ett allvarligt hot mot Riksteaterns arbete
med att sprida teater i landet och göra teater tillgänglig för
alla grupper i samhället.

Orättvisorna i fördelningen av de statliga
kultursatsningarna blir genom detta förslag ännu större.
Som vanligt skulle genom regeringens förslag kulturlivet i
Stockholm gynnas på bekostnad av övriga landet.

Den föreslagna nedskärningen av Riksteaterns anslag
skulle dessutom allvarligt förvärra läget när det gäller
sysselsättningen för landets teaterarbetare. Redan nu är
arbetslösheten bland dessa alldeles för hög. En nedskärning
av anslaget till Riksteatern skulle förvärra situationen för
teaterarbetarna så att den blir verkligt krisartad.

Till bilden hör också att Riksteatern drabbas speciellt
hårt av merkostnader på grund av skatteomläggningen.
Ökade rese- och hotellkostnader plus ökade sociala avgifter
för den beskattade delen av traktamenten uppgår
sammanlagt till drygt 6 miljoner kronor.

Riksteaterns arbete är nödvändigt både för
teaterpubliken ute i landet och för kulturarbetarnas
möjligheter till arbete!

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen för budgetåret 1991/92 till Svenska
riksteatern anslår 29

000

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Stockholm den 17 januari 1991

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Margó Ingvardsson (v)

Bo Hammar (v)

Berith Eriksson (v)

Ylva Johansson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Alexander Chrisopoulos (v)