Rovdjur

Motion 2015/16:2408 av Göran Lindell och Anders Ahlgren (båda C)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förvaltning av rovdjursstammarna inom ramen för en gynnsam bevarandestatus och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de människor som bor i de berörda områdena får ett stort inflytande över processen och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till ersättning för rovdjursskador och tillkännager detta för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyddsjakt ska kunna bedrivas i förebyggande syfte för att undvika attacker på tamdjur och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Sverige ska ha livskraftiga stammar av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn där varje art finns inom sitt naturliga utbredningsområde, därom råder stor enighet. Samtidigt är det välbekant att störningar mellan rovdjur och främst djurägare och jägare ibland blir allvarliga. Det är också uppenbart att i områden med tamdjur riskerar rovdjur som lyckas ta sig in i inhägnader att leda till ett lidande hos tamdjuren som är oacceptabelt, och ett outplånligt trauma för både djur som överlever och djurägaren. På många håll är situationen så allvarlig att människors livskvalitet och vilja att hålla ett öppet landskap levande ute i skogsbygder hotas. Många ger helt enkelt upp och slutar med djur, jakten blir ointressant och omöjlig och för en del blir resultatet att man helt enkelt flyttar från området. Vi menar att förvaltningen av rovdjursstammen i allt större utsträckning ska ske regionalt och med ett starkt lokalt inflytande. En sådan förvaltning kan bättre än idag återspegla den situation som råder i olika delar av landet och stärker därmed möjligheten till samexistens mellan människor och rovdjur. Med ett ökat lokalt inflytande måste också inberäknas att beslutanderätten flyttas närmare de människor som påverkas socialt och även ekonomiskt av rovdjursstammarnas utbredning.

Flera steg i ovanstående riktning togs av alliansregeringen. Det vore rimligt att den regionaliserade rovdjursförvaltningens nu utvecklas vidare för att stärkas genom att fler representanter från civilsamhället och berörda näringsorganisationer inkluderas. Istället ser vi oroande tecken på en omvänd utveckling, med en allt mer byråkratisk och negativ inställning från myndigheter vid behov av skyddsjakt och nya utredningar som ifrågasätter tidigare ställningstaganden om rovdjursvolymer.

En förutsättning för en balanserad syn på rovdjuren i förhållande till djurhållning är också att full ersättning utgår till ägare av rovdjursskadade djur och att skyddsjakt på rovdjur ska kunna bedrivas i förebyggande syfte för att kunna undvika attacker på tamdjur.

Göran Lindell (C)

Anders Ahlgren (C)