Säkerhet för personer med epilepsi

Motion 1990/91:So403 av Lena Öhrsvik och Bo Nilsson (s)

Utöver förstärkningar av den medicinska delen av
epilepsivården bör ökad uppmärksamhet riktas mot den
sociala sidan.

Svårighetsgraden av sjukdomen varierar hos olika
individer men mer allmänna problem är skador vid anfall,
social isolering, problem med transporter och eget boende.

C:a 2 000 allvarliga skador drabbar personer med
epilepsi varje år. Det kan gälla brännskador, benbrott,
tandskador och drunkningstillbud. De allra flesta skadorna
uppstår i hemmet. Säkerhets- och anpassningsåtgärder är
eftersatta trots att en miljö utan aggressiva miljödetaljer
skulle minska skaderiskerna. I många fall är det dessutom
fråga om mycket enkla åtgärder.

För att undvika social isolering är det av vikt att man
själv kan välja sin bostad och känna sig trygg där. Detta
kräver anpassningsåtgärder och tekniska hjälpmedel t.ex. i
form av olika larmsystem. Det kräver också att man kan
omfattas av samhällets olika stödformer när det gäller
transporter eftersom personer med grav epilepsi inte kan
erhålla körkort.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för ökad
säkerhet och trygghet för personer med epilepsi.

Stockholm den 15 januari 1991

Lena Öhrsvik (s)

Bo Nilsson (s)