Säkerhetspolitik för en förändrad hotbild

Motion 2004/05:U219 av Maud Olofsson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Världen står inför en förändrad hotbild idag. Den militära upptrappningen mellan öst och väst finns inte längre. Idag finns en bred uppfattning om att hot förekommer i andra former. Mänskligheten möts av hot som utgörs, förutom av terrorister, även av sjukdomar och naturkatastrofer. Kampen om sinande naturresurser kan eskalera till nya hot. För att möta dessa måste världen förbereda sig på ett annat sätt än tidigare. Dialogen och samarbetet mellan enskilda länder, inom EU och FN måste förbättras.

2 Innehållsförteckning

1Sammanfattning1

2Innehållsförteckning2

3Förslag till riksdagsbeslut3

4De nya hoten - en inledning4

5Terrorism4

6Gör inte halt vid nationsgränsen5

7Svält och fattigdom6

8Hiv/aids6

9Kampen om oljan8

10Vatten som konfliktkälla8

11Naturkatastrofer och dess följder10

12Flyktingströmmar10

13Miljöflyktingar11

14Vem ansvarar för lösningen?12

3Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige, EU och FN måste förbereda sig på ett nytt sätt för att möta de nya hot som finns, att det är av stor betydelse att insatser mot sjukdomar görs, att det finns klara och tydliga regler för fördelning av naturresurser samt att dialogen och det internationella samarbetet ökar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för ett effektivare arbete för att förhindra terrorism.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra FN-stadgan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att landsbygds- och jordbruksutvecklingen måste fåän högre prioritet i samarbetet med utvecklingsländer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnor och deras roll i familjeförsörjningen och resursanvändningen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överföring av traditionell kunskap är en viktig del i livsmedelsförsörjningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kunskapsbygge runt sexuell och reproduktiv hälsa och det civila samhällets roll i kampen mot hiv/aids.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN bör driva linjen att WHO skall få möjlighet att köpa loss patent för bromsmediciner mot aids för fattiga länders räkning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att Sverige aktivt arbetar för att alternativ förnybar energiförsörjning förs upp på FN:s dagordning i arbetet för en fredligare värld.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige borde driva frågan om utarbetandet av modeller och system för kontroller och reglering om vattentillgången privatiseras.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga större tyngd på vattenprojekt i det svenska utvecklingssamarbetet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ökad uppmärksamhet samt miljöpolitiska åtgärder för att förebygga klimatförändringar, som orsakar naturkatastrofer, mer kraftfullt bör föras in i det internationella arbetet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är viktigt att omvärlden inte minskar sitt stöd till UNHCR:s arbete.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kraftfulla insatser i fredsfrämjande syfte från svensk sida.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en internationell strategi för att stabilisera jordens klimat och förhindra flyktingströmmar från miljöhot.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det transatlantiska samarbetet, Sverige, EU och USA.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt internationellt skall verka för att resolution 1325 från FN:s säkerhetsråd om kvinnor i konfliktsituationer implementeras i allt större utsträckning.

4 De nya hoten - en inledning

Föreställningen och uppfattningen om vad som är ett hot mot säkerheten i världen har förändrats, speciellt efter den 11 september 2001. De inträffade terrordåden och alltfler hot om nya attentat har radikalt förändrat hotbilden i världen. Tidigare var kalla kriget och den polarisering det medförde samt den militära upprustning som då rådde ett hot mot världsfreden. Idag har dessa hot klingat av. Warzawapakten har upplösts och Berlinmuren fallit. Diskussionen, dialogen och öppenheten inom och mellan en rad länder har blivit större, även om det fortfarande finns undantag från detta. Samtidigt har vi insett att säkerhetshot kan omfatta väldigt många andra former än terrorism. Andra hot är exempelvis bristande naturresurser, sjukdomar, svält och bristande vattenförsörjning. När en tillgång är knapp och när det är oklart vem den tillhör, uppstår det ofta konflikt om den, vilket i sin tur kan leda till våld och bidra till fattigdom.

För att möta dessa "nya" hot måste Sverige, EU och FN förbereda sig på ett nytt sätt. Det är även av stor betydelse att insatser görs mot sjukdomar, att det finns klara och tydliga regler för hur fördelning av naturresurser sker samt att dialogen och det internationella samarbetet ökar.

Vad som ovan anförts om mötandet av nya hot bör ges regeringen till känna.

5 Terrorism

Dagens form av terrorism är något som de flesta av oss inte är vana vid. Tidigare "visste man var man hade terroristerna". Dagens terrorism är mera som kvicksilver: föränderlig och slingrande. Den har en annan struktur än den gamla. Den har ingen toppstyrd struktur utan är mer som en rörelse, som idéer och en ideologi som innebär en global utmaning. De nya terroristnätverken utmärks av att de är ideologiskt och politiskt ledda; de består av regionala och nationalistiska grupperingar som omfattar den ideologi som är al-Qaidas bas; de använder sig av extremt våld, är likgiltiga för mänskliga offer och lidande; och de har en blandning av sofistikerade mål och enkla metoder.

Den 11 september 2001 blev ett dramatiskt startdatum för den nya våldsterrorismen och en ny hotsituation uppenbarades. Efter den 11 september har vi hört talas allt mer om al-Qaida, terroristceller och "nya hot". Efter det har vi sett attacker vilkas uppenbara mål har varit att åstadkomma största möjliga lidande för befolkningen. Vi har sett bombdåd på Bali, i Madrid och Indonesien.

Det är oklart huruvida terrorhandlingarna som förekommit i Ryssland är en utlöpare av de internationella terroristnätverken eller inspirerade av inrikespolitiska konflikter. Även om terrorhandlingar tidigare förekommit i Ryssland med anknytning till situationen i Tjetjenien, var attackerna under augusti-september 2004 av delvis annan karaktär än de tidigare. Självmordsbombare användes inte i kriget i Tjetjenien. Det var inte förrän utländska militanta islamister regelbundet började synas i Tjetjenien som självmordsbombare började förekomma. Terror som metod i konflikter liknande den i Tjetjenien har oavsett sitt ursprung blivit allt vanligare. Sverige bör i FN arbeta för att en kontrollfunktion inom FN som granskar hur de enskilda länderna följer riktlinjerna för att motverka terrorism kommer till. Sverige bör vidare verka för att en särskild internationell rapportör tillsätts som ledning för olika staters arbete mot terrorism, liksom att rådgivningen till FN:s terroristbekämpningskommitté effektiviseras. Vad som ovan sägs om att Sverige i FN bör verka för ett effektivare arbete för att förhindra terrorism bör ges regeringen till känna.

6 Gör inte halt vid nationsgränsen

Kampen mot terrorism är viktig men får inte ske till priset av att mänskliga rättigheter sätts åt sidan. Flera sådana exempel kan tyvärr påvisas. Därför måste arbetet för att säkerställa de mänskliga rättigheterna ske parallellt med kampen mot terrorism. Kampen för mänskliga rättigheter är grundläggande och fundamental.

Säkerhet handlar inte längre endast om territorium och regimer. Det handlar också om enskilda människor och grupper av människor. Hoten mot människor kommer inte alltid utifrån. De kan även komma inifrån länder, från de regimer som styr landet. Mänsklig säkerhet får inte heller ersätta nationell säkerhet. Kampen för mänskliga rättigheter kan därför inte göra halt vid nationsgränsen. Tolkningen av FN-stadgans suveränitetsprincip som en rätt för medlemsstaterna att behandla sin befolkning efter eget tycke är föråldrad och förlegad. Det är inte rimligt att förtryckare ostört ska kunna få misshandla sin befolkning under skydd av FN-stadgans principer eller med stöd av internationell rätt. I praktiken har suveränitetens företräde framför vissa fundamentala och universella folkrättsregler redan underkänts. Denna folkrättsliga utveckling är positiv och bör understödjas av Sverige. För att förhindra att diktatoriska regimer fortfarande skall finna formellt stöd i FN-stadgan för invärtes illdåd är det dags att förändra stadgans princip om den nationella suveräniteten som gräns för kampen mot mänskliga rättigheter. Vad som ovan anförs om att förändra FN-stadgan ges regeringen till känna.

7 Svält och fattigdom

Säkerhetspolitik handlar idag i ökad utsträckning om att minska fattigdomen. De samband som finns mellan fattigdom, ojämlikhet, maktlöshet, förtryck och väpnad konflikt har fått ett tydligare ansikte.

Enligt FN:s World Food Programme har 842 miljoner människor inte tillräckligt att äta, vilket är mer än befolkningen i USA, Kanada, Europa och Japan tillsammans. Ett barn dör var femte minut av hunger eller av hungerrelaterade orsaker.

Hunger och fattigdom kan driva människor till att göra olika saker de vanligtvis inte skulle göra. Det kan driva föräldrar till att värva sina barn till militärtjänst, eller få barnen själva att söka sig dit som ett sätt att garantera regelbundna måltider, kläder eller medicinsk vård. Om folket anser sig felbehandlat av landets regering kan de dras till militanta grupper och grupperingar med riktad verksamhet mot regeringar. Orsaker till att en del känner sig felbehandlade kan bero på den ökade utarmningen av landsbygdens och småbrukarnas försämrade situation, eller att det råder oklara jordägarförhållanden.

Utvecklingen av jordbruket och livsmedelsproduktionen är avgörande för all utveckling. Utan denna kan inte en bestående fred uppnås. Landsbygds- och jordbruksutvecklingen måste fåän högre prioritet i samarbetet med utvecklingsländer. Detta bör ges regeringen till känna.

Enorma resurser satsas för våldsanvändning och för att trappa upp konflikter. Även biståndsmedel riskerar att bli en resurs i detta syfte. Kvinnor är de första som lider när skörden misslyckas eller när landet skakas av våld. I många länder är kvinnorna de huvudsakliga livsmedelsproducenterna. Däremot är det endast en begränsad del av jordens tillgångar som ägs eller kontrolleras av kvinnor. Om kvinnor får kontrollera familjens inkomster är det mer troligt att de används för hälsa, näring och utbildning och mindre till våldsanvändning. Därför borde kvinnorna vara de som först får del av resurserna och ökat inflytande över resursanvändningen. Vad som ovan anförs om kvinnor och deras roll i familjeförsörjningen och resursanvändningen bör ges regeringen till känna.

8 Hiv/aids

Att stoppa spridningen av hiv/aids är ett av FN:s åtta millenniemål som ska uppnås före 2015. För att inte få en än större humanitär katastrof, i all synnerhet på den afrikanska kontinenten, är det av största vikt att hiv epidemin fås under kontroll och stoppas.

Spridningen av hiv/aids måste utöver det mänskliga lidandet ses som ett säkerhetspolitiskt problem eftersom det riskerar att försvaga det konfliktförebyggande arbetet. Organisationer som arbetar för att stoppa spridningen av hiv/aids bör ha ett säkerhetspolitiskt perspektiv för sitt arbete. Denna kunskap bör de hämta från FN, som de senaste åren har intensifierat arbetet om sambanden mellan hiv/aids och stabilitet respektive säkerhet.

Hiv/aids hotar försörjningsjordbruket i flera afrikanska länder, och följderna kan enligt en FAO-studie bli "ödesdigra". FAO har funnit att hiv/aids-drabbade hushåll har minskat sina odlade arealer. Dessutom fann man att hiv/aids kommer att få "ytterst negativa" konsekvenser för den kunskap som jordbrukare ackumulerar från en generation till en annan om olika utsädens lämplighet. De flesta jordbrukare använder utsäde som de själva odlat. Kunskapen om hur man skall välja ut vad som skall gå till utsäde, hur man skall förbättra och bevara det överförs från föräldrar till barn. Om en gröda slutar odlas går den kunskapen förlorad. Det är viktigt att inte traditionella kunskaper går förlorade, eftersom de fungerar som en buffert mot svält, då de är anpassade till lokala förhållanden och ger åtminstone en minimal skörd också under Afrikas återkommande torkperioder. Vad som ovan sägs om överföring av traditionell kunskap som en viktig del i livsmedelsförsörjningen bör ges regeringen till känna.

Sjukdomen slår förutom mot jordbruket även hårt mot gemensamma informella institutioner, seder och bruk påverkas, traditionella nätverk urholkas och omvårdnaden om barn och äldre åsidosätts. Det civila samhälle som finns och de frivilligorganisationer som finns i länderna bör få stöd, information och kunskap kring frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa samt hur sjukdomen hiv smittar och sprids. Vad som ovan sägs om ett kunskapsbygge runt sexuell och reproduktiv hälsa och det civila samhällets roll i kampen mot hiv/aids bör ges regeringen till känna.

Ett exempel på hur omfattande aidskatastrofen är ser vi i Zimbabwe. Den officiella statistiken säger att aidsrelaterade sjukdomar kräver fler än 2.500 människoliv varje vecka i Zimbabwe. Den förväntade livslängden har nu minskat till 35 år. Antalet barn som blivit föräldralösa till följd av aids uppskattas ligga runt en miljon - av en befolkning på 11 miljoner. Resultatet har blivit ett land med tömd kassakista, ett raserat hälsovårdssystem, isolering från det internationella samfundet och ingen utländsk valuta att köpa mediciner för.

Bromsmediciner mot aids kostar i de flesta fall för mycket för att fattiga människor ska kunna betala för dem. Från samma utgångspunkt avstår läkemedelsföretagen från att forska och producera läkemedel för utvecklingsländernas människor eftersom betalningsstyrkan är svag och lönsamheten uteblir eller blir långt lägre än att prioritera betalningsstarka konsumtionsländer. Med tanke på vilket stort hot hiv är för mänskligheten borde FN säkerställa resurser så att WHO får möjlighet att köpa loss patent för bromsmediciner mot aids för att förse utvecklingsländerna med dem. Sverige bör driva denna linje. Vad som ovan anförts om att Sverige i FN bör driva linjen att WHO ska få möjlighet att köpa loss patent för bromsmediciner mot aids för fattiga länders räkning ges regeringen till känna.

9 Kampen om oljan

Kampen om naturresurser har lett till konflikter både inom länder men också mellan länder. En sådan resurs är oljan. Det stora oljeberoendet bland världens länder har lett till ett militärstrategiskt tänkande i väst, inte minst i USA, som alltmer kommit att influeras av att säkerställa en ostörd tillgång till oljekällor. Det räcker inte med att kampen om oljan påverkar ländernas säkerhetspolitiska bedömningar och hur de väljer att disponera sina militära resurser. Kampen om oljetillgångar har också varit en direkt, eller starkt bidragande, orsak till flera av 1900-talets största militära konflikter, t ex det japanska angreppet på Pearl Harbor 1941, Gulfkriget 1991 och Irakkriget 2003.

Idag produceras närmare hälften av all olja i instabila regioner, och det är just i dessa regioner som det finns störst potential för att öka produktionen. Men ett fortsatt starkt beroende av olja, och därmed fortsatt beroende av en säker leverans från dessa regioner, innebär stora risker säkerhetsmässigt. Två tredjedelar av de oljefyndigheter man känner till finns i Mellanöstern, främst Iran, Irak, Kuwait och Saudiarabien.

Länderna i Mellanöstern kommer att stå inför stora problem i framtiden. Går de inte med på demokratiseringskrav från västvärlden riskerar de att hamna på kollisionskurs med både västvärlden och delar av sina egna medborgare. Om de däremot går med på att påbörja en demokratiseringsprocess kommer de att förlora sin maktställning. Dessutom riskerar regimerna att anklagas av islamister för att sälja ut sin arabiska och muslimska egenart till väst. Det är avgörande att finna nya säkerhetsmekanismer för den regionala stabiliteten i Mellanöstern.

Det är hög tid att bryta oljeberoendet, i Europa och globalt. En omställning till ett hållbart energisystem är nödvändigt av miljöskäl, av ekonomiska skäl, men också av geopolitiska och säkerhetsmässiga skäl. Det är viktigt att Sverige aktivt arbetar för att alternativ förnybar energiförsörjning förs upp på FN:s dagordning i arbetet för en fredligare värld. Detta bör ges regeringen till känna.

10 Vatten som konfliktkälla

Politiska konflikter som de som uppstått otaliga gånger mellan delstater i Indien är ingenting mot väpnade konflikter som kan uppstå på grund av vattenbrist. Detta har visat sig inte minst i Mellanöstern. De senaste 50 åren har 507 konfliktsituationer, inklusive 21 fall av regelrätta strider, uppstått mellan stater på grund av oenigheter kopplade till vatten. Det beror främst på att många länder har samma vattendrag som försörjningskälla för sin vattenförsörjning. Om ett land börjar utnyttja ett vattendrag mer blir det helt följdriktigt mindre över för de länder som befinner sig nedströms. Det kan verka banalt men vara fullt tillräckligt för att utveckla en lokal konflikt.

Sexdagarskriget mellan Israel å den ena sidan och Syrien, Jordanien och Egypten å den andra, utkämpades delvis på grund av en konflikt om vatten. Israel har sedan vägrat lämna Golanhöjderna och Västbanken delvis eftersom det skulle få till följd att landet förlorade kontrollen över vattenflöden. Det är inte bara i Mellanöstern som det spills blod över bristande vattentillgångar. Under 1990-talet utkämpades väpnade konflikter om vatten i Bangladesh, Tadjikistan, Malaysia, Jugoslavien, Angola, Östtimor, Namibia, Zambia, Ecuador och Peru.

Ett av FN:s millenniemål är att halvera andelen av befolkningen som saknar tillgång till rent dricksvatten före 2015. Dåliga miljömässiga förhållanden påverkar särskilt hälsan för de fattiga i världen. Dåliga förhållanden för dricksvatten och sanitet är ofta orsakerna till epidemier av diarré, malaria och kolera.

FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna som utgör en bas för alla mänskliga rättigheter omfattar även rätten till vatten. I artikel 25 ingår vatten i rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, hälsa, välbefinnande och mat. Rätten till vatten har också stöd i artikel 11 i den internationella konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna som är juridiskt bindande. De stater som har ratificerat ESK-konventionen är skyldiga att se till att befolkningen har tillgång till en minimimängd vatten. Däremot regleras inte på vilket sätt befolkningen ska ha tillgång till vatten.

Ett sätt kunde vara att införa en marknad för vatten och marknadsprissätta vattentillgångar. Detta skulle självfallet inte kunna förhindra krig i världen generellt, men väl bidra till minskad grund för konflikter. Viktigare är kanske äganderättens positiva effekter när det gäller användande och skydd av vatten. Allra viktigast är dock att marknadsmekanismen kan bidra till att fler människor får tillgång till rent och säkert vatten.

Om vattentillgången privatiseras är det av allra största vikt att det utarbetas ordentliga modeller och system för kontroller och reglering. Sverige borde driva denna fråga i internationella forum. Vad som ovan anförts om att Sverige borde driva frågan om utarbetandet av modeller och system för kontroller och reglering om vattentillgången privatiseras bör ges regeringen till känna.

Brist på vatten har en rad negativa effekter som hunger och fattigdom. Det finns ungefär lika många extremt fattiga människor i världen, de som lever på mindre än en dollar per dag, som det finns människor utan tillgång på rent vatten. I stor utsträckning handlar det om samma människor. Dessa människor behöver ekonomisk tillväxt. Tillgång på vatten är en förutsättning för denna tillväxt och utveckling, på flera olika sätt. Industrier är ofta beroende av stora mängder vatten. Bra vattenkvalitet är ofta ett kriterium för lokalisering av investeringar, vilket leder till tillväxt.

Den värsta fattigdomen i världen beror på undermålig livsmedelsproduktion. Eftersom tillgång till, och rätt användande av, vatten är nyckeln till ett effektivt jordbruk leder bristen på vatten till fattigdom. Det finns en stark positiv koppling mellan investeringar i bevattning, fattigdomsminskning och livsmedelssäkerhet, menar FN. God hälsa är också en förutsättning för tillväxt. Tillgången på rent vatten är A och O när det gäller att förbättra hälsan i fattiga länder. Många människor i fattiga länder tillbringar mycket tid med att hämta vatten. Ofta går de flera kilometer och bär tunga kärl med vatten. Detta arbete utförs oftast av barn och kvinnor. Det gör det omöjligt för dem att gå i skolan, läsa läxor eller arbeta. Bristen på vatten låser fast dem i fattigdom.

En stor del av bristen på rent vatten och utbyggda avloppssystem i utvecklingsländer kan förklaras med underinvesteringar och bristfälligt underhåll. Den infrastruktur som krävs för att förse människor med vatten har helt enkelt aldrig kommit till stånd.

I Sveriges utvecklingsarbete med fattiga länder bör frågan om människors och företags tillgång till rent och säkert vatten föras in på agendan. Idag handlar för få projekt om vatten. Vad som ovan anförts om att lägga större tyngd på vattenprojekt i det svenska utvecklingssamarbetet bör ges regeringen till känna.

11 Naturkatastrofer och dess följder

Sammanlagda antalet dödsoffer av jordbävningar, vilka inte är klimatrelaterade, samt värmeböljor och tornados blev 75.000, inräknat de 40.000 som dog i jordbävningen i Iran i december. Värmeböljan i Europa förra sommaren krävde 20.000 liv. Den dyrbaraste katastrofen var det stora antalet tornados som härjade i USA och värmeböljan där som orsakade skogsbränder i Kalifornien. Dessa kostade över 2 miljarder dollar.

Sannolikt kommer klimatförändringarna att förorsaka ökande summor i framtiden. Många av dödsoffren kunde ha räddats om förberedelserna varit bättre. Varken människor, byggnader, infrastrukturen eller boskapsbranschen är beredda på de extrema lägen som kan väntas. Förstörelsen kan reduceras kraftigt om regeringarna vidtar rätt åtgärder för att minska riskerna innan katastroferna inträffar, istället för att försöka mildra effekterna efteråt. Ökad uppmärksamhet samt miljöpolitiska åtgärder för att förebygga klimatförändringar som orsakar naturkatastrofer bör mera kraftfullt föras in i det internationella arbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

12 Flyktingströmmar

Flyktingarna i världen blir glädjande nog färre. Enligt UNHCR minskade antalet människor på flykt med 18 procent under förra året till drygt 17 miljoner, den lägsta nivån på ett årtionde. Trenden har varit densamma under många år. Minskningen har flera orsaker. Flyktingar som har velat återvända har fått mer hjälp de senaste åren. UNHCR satsar mer på hemtransporter, integrering, återuppbyggnad och med att hjälpa återvändande att skaffa arbeten och bostäder. Det är viktigt att omvärlden inte minskar sitt stöd till UNHCR:s arbete så att den positiva trenden inte vänds. Detta bör ges regeringen till känna.

Även om utvecklingen går åt rätt håll finns det fortfarande stora grupper kvar. Afghanerna är den största enskilda flyktinggruppen med drygt två miljoner i 74 asylländer. Den mest akuta krisen är Darfur (Sudan) med över en miljon människor på flykt. Krisen i Kongo-Kinshasa har gjort att 18 000 människor nyligen flydde till Burundi.

I flyktinglägren är hälsoproblem ofta förekommande. Många drabbas av diarréer och magproblem, vilket är väntat eftersom de sanitära förhållandena kan vara bristfälliga. Frivilligorganisationer såsom t.ex. Läkare utan gränser och Internationella Röda Korset behöver hjälp med läkemedel och medicinsk utrustning.

För att människor ska våga och kunna återvända till sina hemländer och orter behövs fred och stabilitet. Människorna måste känna att de är trygga och att de inte riskerar att bli utsatta för våld. Det ska finnas möjlighet till arbete och försörjning. Barn ska kunna gå i skola. Det ska finnas tillgång till sjukvård. För att detta ska bli verklighet för det stora antalet flyktingar som fortfarande finns gör Sverige mycket. Sverige deltar i internationella fredsfrämjande operationer på ett flertal platser i världen. Även det svenska utvecklingsarbetet hjälper till. Den svenska ambitionen och det svenska målet för vår internationella verksamhet, oavsett om den är av militär karaktär eller om det sker genom frivilligorganisationer, är viktig och ska fortsätta. Vad som ovan sägs om kraftfulla insatser i fredsfrämjande syfte från svensk sida bör ges regeringen till känna.

13 Miljöflyktingar

Samtidigt som de mer traditionella flyktingströmmarna minskat dyker nya orsaker upp som tenderar att ge nya flyktingströmmar. Sannolikt har antalet flyktingar i världen som tvingats fly på grund av miljökatastrofer av olika slag ökat. Största gruppen av dessa miljöflyktingar är sannolikt de som flyr i brist på vatten, vattenflyktingar. Till detta ska läggas flyktingar från ökenspridning samt kommande flyktingar från områden som hotas av havshöjning till följd av klimatförändringar.

Enligt FN:s utvecklingsorgan, UNDP, kan strömmarna av miljöflyktingar underbyggas genom att fattiga länder bättre förbereder sig för katastrofer de närmaste åren. UNDP menar att huvudorsaken till katastrofers allvarliga följder är fattigdom. Bara 11 procent av dem som utsattes för naturkatastrofer under 1980- och 90-talen levde i fattiga länder. Trots det utgjorde dessa mer än hälften av dödsfallen. Om fattigdom och samhällelig svaghet är huvudorsaken till dödsfall vid katastrofer idag, kommer det att vara än mer så i det scenario som väntar under resten av århundradet.

Vi ser nu en ökande ström av flyktingar, vilka drivits från sina hem av miljöpåfrestningar. De kommer från Afrika, Mexiko och Haiti, för att nämna några. De har tvingats fly eftersom deras jordlotter är för små eller utarmats alltför mycket av erosion för att de skall kunna försörja sig.

Bland de nya miljöflyktingarna återfinns människor som tvingats flytta därför att grundvattnet tagit slut och brunnarna sinat. Flest vattenflyktingar kommer att skapas i torra och halvtorra områden där befolkningstillväxten redan gjort att vattentillgångarna inte längre räcker.

Även ökenspridningen kommer att tvinga människor att flytta. I takt med att öknen tar över tvingas bönder och boskapsskötare flytta. De kläms då ihop på en krympande yta av beboelig mark, eller så tvingas de in i städerna.

Ytterligare ett naturfenomen som kan orsaka ett ökande antal miljöflyktingar och som kan komma att bli mycket allvarligare, är landsänkningarna eller snarare havshöjningen. Enbart en meters höjning av havsnivån skulle lägga hälften av Bangladeshs risjordar under vatten och tvinga minst 40 miljoner människor att flytta. I ett tätbefolkat land med närmare 144 miljoner människor kommer det inte att bli lätt att skapa utrymme för en sådan omflyttning inom landet.

Det behövs en världsomfattande ansträngning för att fylla behovet av familjeplanering samt att åstadkomma sociala förhållanden som påskyndar övergången till mindre familjer, en samlad global ansträngning att öka produktiviteten i vattenutnyttjandet samt en energistrategi som minskar koldioxidutsläppen och stabiliserar jordens klimat. Vad som ovan sägs om en internationell strategi för att stabilisera jordens klimat och förhindra flyktingströmmar från miljöhot bör ges regeringen till känna.

14 Vem ansvarar för lösningen?

Hoten mot säkerheten i världen har förändrats. Gamla hot har ersattas av nya. Det betyder att de gamla metoderna inte längre är adekvata. För att möta den nya hotsituationen behöver vi mer av öppen dialog och ökad internationellt samarbete. När det gäller terrorism behöver vi lära oss mer om de bakomliggande orsakerna för att kunna finna lösningar och vi måste samarbeta mer. Terrorism kan inte bekämpas enbart genom militära handlingar. Terrorism bekämpas genom utbyte av erfarenheter och kunskap, information och samarbete mellan likasinnade länder.

Även när det gäller andra frågor, som bekämpandet av sjukdomar, fattigdom och miljöförstörelse måste vi samarbeta. Den utvecklingspolitik Sverige driver, både som enskilt land och i samarbete med andra inom ramen för EU, måste bidra till att mottagarländerna får de verktyg de behöver för att lösa problemen och undanröja hoten.

Inget land är längre isolerat från omvärlden, allra minst USA. Ett samarbete som har fått en ordentlig törn de senaste åren är det transatlantiska samarbetet, dvs. samarbetet mellan USA och EU. Detta samarbete måste återupprättas. USA måste förmås att tänka nytt och inse att de inte ska agera självständigt och i egen sak utan genom det internationella samfundet. Det transatlantiska samarbetet är en viktig del i att skapa en säkrare och mer demokratisk värld. Sverige bör både direkt och genom EU verka för att en sådan ordning kommer till stånd. Sverige bör arbeta för att EU allt mer ska vara en kraftfull aktör på den internationella arenan. EU måste ges de verktyg och den kapacitet EU behöver för att bli denna aktör. Samtidigt får inte Sveriges medlemskap i EU leda till att Sveriges utrikespolitik slätas ut och blir otydlig. Vad som ovan sägs om det transatlantiska samarbetet, Sverige, EU och USA bör ges regeringen till känna.

I arbetet för att möta och lösa de säkerhetshot som finns är det viktigt att få med både kvinnors och mäns kompetens. År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 som bland annat handlar om att öka kvinnors roll vid förebyggandet av konflikter och i allt arbete för bevarande av fred och säkerhet samt påtalade behovet av att stärka kvinnors roll när det gäller beslutsfattande och problemlösning. Resolutionen är ett viktigt steg mot att se kvinnor som en stark resurs i all krishantering i stället för som offer. Den föregicks av ett omfattande opinionsarbete, inte minst genom de kvinnokonferenser som hållits under de två senaste decennierna.

Sverige, med sin långa tradition av jämställdhetsarbete och sitt rykte som ett av världens mest jämställda länder, har ett betydande ansvar för att kraftfullt verka för en implementering av resolution 1325 i allt FN-arbete och indirekt i de enskilda länderna. Att det är en uttalad krigsstrategi att våldta kvinnor måste få ett slut. De kvinnor och barn som utsätts för detta måste få vård. Arbetet med resolution 1325 bör ske via EU och även i allt bilateralt och multilateralt samarbete. Vad som ovan anförts om att Sverige aktivt internationellt ska verka för att resolution 1325 från FN:s säkerhetsråd om kvinnor i konfliktsituationer implementeras i allt större utsträckning bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 27 september 2004
Maud Olofsson (c)
Åsa Torstensson (c)	Kenneth Johansson (c)
Sofia Larsen (c)	Roger Tiefensee (c)
Margareta Andersson (c)	Eskil Erlandsson (c)