Säkerhetsutrustning i taxibilar och färdtjänst för funktionshindrade

Motion 2000/01:T465 av Sylvia Lindgren och Barbro Andersson Öhrn (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerhetsutrustning för barn i taxibilar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerhetsutrustning för färdtjänst- och skolskjutsfordon för
funktionshindrade.

Motivering

Vi har i Svergie varit föregångare på trafiksäkerhetsområdet. Stora
resurser har satsats på att minska antalet dödade och skadade inom
vägtrafiken. Ändå återstår områden där reglering saknas som på ett enkelt
sätt skulle kunna öka säkerheten.

Ett sådant område är att det saknas skyldighet för taxi att vid begäran
tillhandahålla bilbarnstol. Avsaknaden av bestämmelser om denna skyldighet
kom i fokus genom ett tragiskt dödsfall på ett spädbarn i våras. Taxifordonet
saknade bilbarnstol och dödsfallet hade sannolikt kunnat undvikas om sådan
funnits och använts. En organisation som uppmärksammat problemet är NTF,
som startat en kampanj för bilbarnstolar i taxibilar med bland annat utbildning
i hur stolarna används.

Att en taxi på gatan har någon form av bilbarnstol är mycket ovanligt. Inte
heller via större taxiväxlar är det möjligt att i förväg boka en bil för resa
med
mindre barn.

Taxi ingår som en viktig del i vår kollektivtrafik och fyller en väsentlig
samhällsnyttig funktion som komplement till egen bil eller andra kollektiva
färdmedel. I storstäderna är taxi ett alternativ till egen bil, vilket för många
sparar pengar och minskar trängsel och miljöutsläpp.

Näringen omfattas redan idag av ett regelverk, som bland annat fordrar
särskilt körkort, legitimation och speciell utrustning i bilarna. Att till detta
lägga krav på att bilens säkerhetsutrustning även ska vara anpassad för barn är
inget stort steg. Denna skyldighet bör läggas på taxiväxlarna, så att dessa på
beställning kan dirigera en taxi med barnstol. Därmed behöver alla bilar i en
taxiflotta inte utrustas med bilbarnstol. Den praktiska hanteringen, liksom hur
kostnaden ska tas ut, bör vara upp till branschen att själv bestämma.

Alternativet förskräcker. Redan idag gör barn resor med taxi, oftast utan
nödvändig säkerhetsutrustning. Att inte fordra att taxibilar erbjuder säkra
resor för barn är att varje dag utsätta barn för onödig, kalkylerad fara. Dagens
bilbarnstolar är dessutom varken dyra i inköp eller, vilket nog är viktigare,
tar
mycket plats och är inte svåra att montera.

Även för funktionshindrade som nyttjar färdtjänst är säkerheten ofta
bristfällig. Vanligen saknas möjlighet att spänna fast rullstolsbundna med
trepunktsbälte. Istället fästs själva rullstolen i golvet. Vid en olycka är
passagerarna hänvisade till det midjebälte som är fast monterat på rullstolen.
Det är orimligt att lägre krav ska ställas på fordon för funktionshindrade än
vad som gäller för övriga trafikanter, särskilt som färdtjänsten är något som
erbjuds personer som inte har andra möjligheter att resa och därför inte själva
kan välja om man vill åka med eller inte. Därför borde det finnas lagkrav för
skolskjuts och färdtjänst om obligatorisk bältesanvändning och fastspännings-
anordningar av sitthjälpmedel för trafikanter med funktionshinder.

Stockholm den 3 oktober 2000

Sylvia Lindgren (s)

Barbro Andersson Öhrn (s)