Säkrare hemväg på natten

Motion 1990/91:Ju829 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s)

Storstadens glitter syns vid horisonten likt en slipad
diamant. Det är fredagkväll och en ung, ensam kvinna gör
sig redo, efter en arbetstyngd vecka, att koppla av
tillsammans med kamrater. De skall träffas inne i stan för
att bara äta och umgås. Hon tittar i tidtabellen när nästa
buss går. Tittar samtidigt när sista bussen hem går. Stönar
över hur tidigt den slutar gå för natten. Hon borde
naturligtvis veta efter alla de gånger som hon har studerat
tabellen men liksom alla gånger tidigare hoppas hon hitta
en senare tur. För om hon skall hinna med sista turen måste
hon nämligen gå ifrån kompisarna senast klockan elva. Och
det är då som det är som roligast. Varför skall det vara så?

Hon tittar i plånboken. Bara etthundratjugofem kronor
kvar. Efter en pizza och en öl har hon inte råd att ta taxi.
Tunnelbanan slutar ju också att gå så det får bli att till fots
ta sig hem från närmaste nattbusshållplats. Tänk om man
bodde där det finns bra nattrafik!

Förra lördagen när hon gick hem klockan halv två på
natten och hade vikit av från huvudgatan för att ta sig över
fotbollsplanen ner mot parken hörde hon steg bakom sig.
De fanns helt plötsligt där. Hon snabbade på. Inga andra än
hon och stegen fanns där. Hon började springa. Efter
kröken la hon bildligt talat benen på ryggen. Hemma i
bostadsområdet genade hon mellan husen, fick upp
nycklarna och så småningom porten. Upp för trapporna i ett
huj och in i lägenheten. Låste dörren med båda låsen.
Vågade inte tända ljusen utan gick i mörkret fram till
balkongfönstret. Just som hon kom fram dyker han upp
uppe vid torget och stirrar sig vilt omkring för att därefter
snabbt komma gående ner bland husen. Vartenda fönster är
mörkt. Ljuset vågar hon fortfarande inte tända, ty då kan
hon röja var hon bor. Hon klär av sig i och kryper ner i
sängen med bultande hjärta. Det dröjer länge innan hon
somnar.

När hon nu denna fredag sitter med tidtabellen dyker
minnet upp. Hon sitter och retar upp sig över att hon inte
skall kunna känna frihet att komma och gå när hon vill, även
om det så är natt. Inne i stan är det, det första hon avbördar
sig till kompisarna. Två av tjejerna säger att dom har skaffat
sig tårgasspray. De säger att de är väl medvetna om att det
inte är lagligt, men det skiter dom i. Vad har de för
alternativ, utom att stanna hemma, förstås.

Den slipade diamanten har många sidor. Oro för
hemresan inleder kvällen och finns sedan där i bakhuvudet
hela kvällen för att kulminera i rädsla när hon väl är på
hemväg. Har hon rätt att i nödvärn ta till tårgasspray? Ja,
hon vet faktiskt inte. Här råder verklighetens hårda villkor.
Liksom det gör för många andra kvinnor på hemväg i
natten, från jobbet t.ex.

Vi anser en undersökning vara på plats om ensamma
kvinnors situation på hemväg sena kvällar och nätter och
som därtill lyfter fram förslag till olika åtgärder för att göra
den säkrare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en undersökning om ensamma
kvinnors situation på hemväg sena kvällar och nätter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av information om
nödvärnsrätten.

Stockholm den 24 januari 1991

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Anita Modin (s)

Margareta Persson (s)

Gertrud Sigurdsen (s)