Sala silvergruva

Motion 1990/91:Kr202 av Birger Andersson (c)

Gruvdriften vid Sala silvergruva startade i början på
1500-talet. Under Gustav Vasas regeringstid fick
gruvdriften ett starkt uppsving. Det var under denna tid
gruvan hade sin största statsfinansiella betydelse. Ungefär
en tredjedel av Kronans silver härrörde från Sala.

Under gruvdriftens storhetsperiod under Vasatiden
växte ett samhälle, den s k gruvbyn, upp intill gruvan.
Uppenbarligen saknade gruvbyn planering och tycks mera
ha präglats av förhoppningar om att silverfyndigheterna
skulle kunna ge snabb rikedom.

Senare skapades ett mer ordnat samhälle genom att Sala
stad grundades 1624 och den ursprungliga gruvbyn i
samband med detta utrymdes.

Brytningsmetoder

Merparten av gruvan är bruten med den s k
tillmakningsmetoden. Berget upphettades och sprack, även
utan vattenbegjutning. Sala gruva var sist i landet (1877)
med att överge denna urgamla brytningsmetod. Parallellt
med tillmakningsmetoden användes från början av 1600-
talet också krut. Dynamiten introducerades i slutet av 1870-
talet. År 1908 lades driften ned bl a beroende på ett
långvarigt prisfall och mindre lyckade försök till annan
produktion.

Gruvan och miljöerna kring den uppvisar flera särdrag.
Den mycket långvariga och konsekventa användningen av
tillmakningsmetoden är unik för norra Europa. Helt skilda
tekniknivåer fanns sida vid sida, å ena sidan den mycket
primitiva tillmakningsmetoden, å andra sidan avancerade
anordningar för malmuppfordring och länspumpning av
gruvan. Två stora vattensystem -- omfattande sammanlagt
ett 70-tal sjöar -- tryggade kraftförsörjningen till gruvan och
hyttan. Genom att vattendragen norrut fördämdes
ändrades vattendelaren. Ytterligare ett särdrag kan
nämnas, nämligen att samtliga produktionsled, från
brytningen av malmen till de färdiga silvertackorna, fanns i
Sala.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) förklarar att

Sala silvergruva är genom sin långa historia och sin tidvis
stora betydelse för Sveriges ekonomi av ett intresse för
kulturminnesvården som närmast är jämförbart med Falu
koppargruva. Gruvdriften gav upphov till staden Sala och
innebar en omformning av landskapet nordväst härom
genom det omfattande dammsystemet. Gruva, bebyggelse,
dammsystem och vattenföring samt de olika platser i
området som innehåller rester av verksamheter som hänger
samman med gruvbrytningen är av otvetydigt riksintresse
för kulturminnesvården. Det gäller därför att söka former
för ett säkerställande. Ett bevarande skall göra möjligt att i
framtiden uppleva den befintliga miljön och bebyggelsen
vid själva gruvan, de arkeologiska resterna, som vittnar om
tidigare bebyggelse och om gruvdriften i äldre tider,
exempel på platser utanför själva gruvområdet där
ytterligare bearbetning av malmen skett samt lämningarna i
form av kanaler, tunnlar och dämmen för vattenföringen till
gruvan.

Geografiskt läge

Sala silvergruva ligger strax söder om Sala stads
tätortsbebyggelse. Detta innebär att gruvan är belägen så
att den kan nås av en befolkning på omkring 2,5 -- 3,0
miljoner med bil eller buss på mindre än två timmars restid.
Inom detta område finns också Arlanda flygplats, vilket
innebär att silvergruvan är ett lättillgängligt turistmål för
hela Sverige och även för utlandsturister.

Inom Storstockholmsområdet finns ett uttalat behov av
mål för dagsutflykter. Med en utveckling av Sala silvergruva
som turistattraktion kan den bli ett mycket tilltalande mål
för sådana utflykter.

Nuvarande ägarförhållanden

Sala kommun har under år 1988 av Avesta AB genom
förköp förvärvat gruvområdet för att därigenom kunna
förvalta det kulturhistoriskt intressanta området som haft
en synnerligen stor betydelse för Salabygden och tidvis för
hela rikets ekonomi. För att säkerställa visningsrätten har
kommunen även träffat avtal med Boliden Mineral AB om
rätt till utnyttjande av vissa markområden och
underjordiska gruvhål och schakt som Boliden förvärvat av
Avesta AB.

Investeringsbehov

Sala silvergruvas olika byggnader är i stort behov av
underhåll för att kunna bevaras. Arkeologiska utgrävningar
av den gamla gruvbyn har utförts vid flera tillfällen.
Gruvmuseet håller på att ytterligare utvecklas och utvidgas.
Det komplicerade vattenoch fördämningssystemet behöver
restaureras. Att musealt rekonstruera tillmakningsmetoden
i sin rätta miljö framstår som ett angeläget projekt liksom
att i övrigt göra arbetsmiljöerna från svunna sekler
förståeliga för nutidens människor. Hiss behöver installeras
för att underlätta för besökare att ta del av gruvans inre
delar.

RAÄ har förklarat Sala silvergruva jämte damm- och
kanalsystem liksom den ännu bevarade rutnätsplanen från
tidigt 1600-tal i Sala innerstad som riksintresse för
kulturminnesvården.

RAÄ håller på att ta fram en bevarandeplan, som
beräknas vara klar i februari 1991, innebärande bl a:
förslag till disposition av gruvområdet,program för
byggnadsåtgärder,analys av områdets historiska
utveckling med förslag till rekonstruktion av tidigare
arbetsmiljöersamt program för att göra området
tillgängligt och attraktivt för turistiska och andra
verksamheter.

Allt detta kostar pengar. Enligt RAÄ:s preliminära
beräkningar utgör kostnaden minst 30 milj kr. En kommun
av Salas storlek saknar förutsättningar att klara av detta på
egen hand.

För att underlätta finansieringen har Sala kommun
bildat ett särskilt bolag, Sala Gruv och Turism AB med
förhoppningen att finna olika finansieringskällor. Men
möjligheterna är starkt begränsade. Därför är det ytterst
angeläget att staten tar ett stort kostnadsansvar för
bevarandet av den riksklenod som Sala Silvergruva utgör.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda statliga insatser för
bevarande av den kulturhistoriskt värdefulla Sala
silvergruva med omgivningar.

Stockholm den 10 januari 1991

Birger Andersson (c)