Samarbete i Europa

Motion 1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c)

Sammanfattning

Det europeiska samarbetet står inför stora utmaningar.
Centern lägger i motionen fram förslag till hur Sverige bör
verka i de europeiska samarbetsorganen. Inom
Europarådet bör Sverige verka för att alla europeiska stater
ska leva upp till de europeiska konventionerna om
mänskliga fri- och rättigheter och kunna bli medlemmar.
Sverige bör aktualisera de baltiska staternas suveränitet i
ESK. Ett starkt Norden kan ge värdefulla bidrag till Europa
i övrigt.

Centern föreslår att ett kreditinstitut för Östeuropa
inrättas. En ny treårsplan för Östeuropa-samarbetet måste
utarbetas. Stödet till Östeuropa ska för nästa budgetår utgå
med 300 milj kr. Den nya treårsplanen bör fördubbla
ambitionsnivån. Miljösamarbete och kontaktutbyte bör ges
hög prioritet.

Sverige bör ta initiativ till en internationell konferens om
Baltikum under 1991. Det är viktigt att den internationella
opinionen mobiliseras till stöd för de baltiska staternas
självbestämmande.

Målet med den europeiska integrationsprocessen måste
vara en alleuropeisk gemenskap. Europas stater måste
också arbeta för en värld präglad av fri handel och
ekonomiskt samarbete. I motionen redovisas centerns
förslag hur det västeuropeiska samarbetet bör utvecklas på
olika områden.

Europa i förändring

Målet för Sveriges Europapolitik bör enligt centerns
uppfattning vara att främja en alleuropeisk gemenskap,
öppen mot omvärlden. Den skall trygga en fredlig
utveckling i Europa och präglas av ansvar för människors
sociala välfärd och för miljön, samt främja en ekonomisk
utveckling för Europas alla delar.

Förutsättningarna för att förverkliga ovanstående mål
har förändrats på ett avgörande sätt under åren 1989 och
1990. 1990 var det år då det kalla kriget ansågs ha avslutats.
Tack vare den avspänningspolitik som främst
introducerades av Sovjetunionens president Michail
Gorbatjov skapades helt nya förutsättningar för samverkan
i Europa. Det faktum att Sovjetunionen inte längre ansåg
det möjligt att bibehålla en militär kontroll över
Warszawapaktens västliga stater möjliggjorde en snabb
frigörelse och demokratiseringsprocess i Öst- och
Centraleuropa. Warszawapakten har upphört att fungera
som militär allians.

Visionen av ett Europa i sin helhet präglat av demokrati
och fredlig samverkan har blivit mer möjlig än tidigare.
Denna bild är dock inte utan allvarliga skuggor. Den
mörkaste är den mycket oroväckande utvecklingen i
Sovjetunionen och förhållandena i Baltikum. Sverige bör ta
upp de baltiska staternas situation i ESK-konferensen. Det
andra världskriget är inte avslutat förrän de baltiska
staterna får sin självständighet åter.

Även i länder som Rumänien och Bulgarien kvarstår ett
betydande kommunistiskt inflytande med negativa
konsekvenser för demokratiutvecklingen. De nationella
motsättningar som kommit upp till ytan när det
kommunistiska förtrycket har lindrats ger också anledning
till allvarliga bekymmer.

Avvecklingen av det kalla kriget har kommit till uttryck
i ett omfattande arbete för att skapa en gemensam
säkerhetsordning. Det har visat sig möjligt på ett sätt som
aldrig tidigare att komma överens om stora
truppnedskärningar i Centraleuropa inom ramen för ESK-
processen och att bygga upp ett system av säkerhets- och
förtroendeskapande åtgärder. ESK-arbetet har också fått
vissa institutionella former i och med beslutet om ett
centrum för konfliktlösning och medling i Budapest samt
för förtroendeskapande åtgärder och rustningskontroll i
Wien.

Det europeiska samarbetet står förvisso inför stora
utmaningar. Det kommunistiska systemets sammanbrott i
Öst- och Centraleuropa har avslöjat katastrofala
konsekvenser av fyra årtiondens vanstyre. Den ekonomiska
misären är omfattande. De ekologiska problemen likaså.
En övergång till marknadsekonomi synes vara det enda
sättet att få de öst- och centraleuropeiska ekonomierna att
fungera igen. Men samtidigt leder det till betydande
omställningsproblem.

Skall den rådande demokratiseringsutvecklingen i Öst-
och Centraleuropa kunna befästas så är det viktigt att
regeringarna där får möjlighet att hantera de ekonomiska
och ekologiska problemen och tillförsäkra medborgarna
rimliga levnadsvillkor. I annat fall riskerar de sociala och
etniska motsättningarna att växa på ett sätt som återigen
kan bli ett hot mot demokratin.

Europa-organ

FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE,
är det enda etablerade samarbetsorgan som omfattar hela
Europa både i väst och öst samt Nordamerika. Det har gjort
betydande insatser bl.a. på miljöområdet. Det är viktigt att
arbetet på att bygga upp ett system av miljökonventioner
för Europa inom bl a ECE fortsätter.

Europarådet är samarbetsorganet för Europas
demokratier. Just i rollen som värnare av den europeiska
traditionen av demokrati och mänskliga rättigheter har
Europarådet en central roll som samarbetsorgan både för
regeringar och parlament. Frigörelseprocessen i Öst- och
Centraleuropa har gett Europarådet en ny viktig roll som
mötesplats för de gamla demokratierna i väst och de nya i
öst. Ungern har redan beviljats medlemskap i Europarådet,
andra stater har fått observatörsstatus. Det måste vara en
målsättning att så många som möjligt, helst alla europeiska
stater, kan underteckna och leva upp till de europeiska
konventionerna om mänskliga fri- och rättigheter och bli
medlemmar i Europarådet.

Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, har
spelat en central roll för formandet av det nya Europa. Mest
iögonenfallande är naturligtvis det arbete på att skapa en ny
fredsordning i Europa som sker inom ESK-processens ram
och de betydande konventionella nedrustningar som detta
bl.a. inneburit. Men ESK-överenskommelsen innehåller
också åtgärder för att säkra respekten för mänskliga
rättigheter, åtgärder för att främja kulturellt och socialt
utbyte mellan alla europeiska länder, åtgärder för
ekonomiskt samarbete och miljösamarbete.

Arbete pågår nu för att ge ESK-samarbetet mer
institutionella former. Bl.a. diskuterar man hur ESK-
samarbetet skall kunna få en parlamentarisk förankring. En
möjlighet härvidlag är att låta Europarådets
parlamentariska församling också vara
parlamentarikerförsamling åt ESK. Detta förutsätter dock
att man kan lösa frågan om USAs och Canadas deltagande.
Det är viktigt att Sverige ger samarbetet inom ESK en
fortsatt hög prioritet och aktivt medverkar för att ge den så
öppna former som möjligt.

Efta

Redan år 1972 ingick Sverige och de övriga EFTA-
länderna Finland, Island, Norge, Schweiz och Österrike
avtal med EG om frihandel för industrivaror. Detta avtal
har sedermera utvecklats och EFTA-länderna har sedan
1984 fullständig tullfrihet för industrivaruhandeln med EG.
Samma år beslöt medlemsländerna i EFTA och EG-
länderna att utvidga samarbetet till ett gemensamt
europeiskt samarbetsområde (EES) som ska omfatta de 18
västeuropeiska länderna i EFTA och EG. EFTA har också
kommit att spela en aktiv roll i arbetet på att bygga ut
samarbetet mellan Väst-, Central- och Östeuropa. EFTAs
roll har därmed utvecklats från att vara en renodlad
frihandelsorganisation till ett internationellt organ med
vidgade uppgifter. EFTA har numera samarbetsavtal med
Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Ungern.
Målsättningen måste vara att ett frihandelsavtal sluts.

EFTA bör dock inte bara ses som ett instrument för ökat
samarbete inom Europa. Sverige bör tvärtom verka för att
EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt samarbete också
med andra marknader som Nordamerika, Ostasien etc.

Europeiska gemenskapen, EG, har under 1980-
talet kännetecknats av en mycket stark dynamik präglad av
arbetet på att skapa den inre marknaden och formandet av
den ekonomiska och politiska unionen. I takt med
utvecklingen i Central- och Östeuropa har EGs
alleuropeiska ansvar vuxit. Detta kommer till uttryck i EGs
roll som koordinatör av västvärldens ekonomiska bistånd
till Östeuropa, men också i mängden av bilaterala avtal med
de öst- och centraleuropeiska länderna och de
associationsförhandlingar som nu inleds med Polen,
Tjeckoslovakien och Ungern. Mot denna bakgrund blir det
alltmer möjligt att utvecklas till ett alleuropeiskt
samarbetsorgan.

Nordiska rådet

Det nordiska samarbetet har inte minst tack vare
Nordiska rådet nått en imponerande bredd och berör idag
de flesta samhällsområden. Det har därmed blivit ett
grundläggande inslag i både in- och utrikespolitiken.

Nordiska rådet, som bildades år 1952 och där alla de
nordiska länderna medverkar, är det dominerande
samarbetsorganet idag. Samarbetet i Nordiska rådet bygger
på medlemsländernas oinskränkta suveränitet och
självbestämmande. Rådets uppgift är att genom
rekommendationer till regeringarna i de nordiska länderna
främja tillkomsten av gemensamma beslut i
medlemsländerna.

De nordiska länderna har av hävd känt en stor
gemenskap med folken i Östersjö-området. Kontakterna
mellan exempelvis de baltiska folken och Finland/Sverige
har upprätthållits även efter andra världskriget. Vårt
nordiska intresse för de baltiska republikerna, Polen och
DDR har en historisk bakgrund och en långvarig kulturell
gemenskap.

Nordiska rådet har också kommit att bli ett viktigt organ
i kontakterna mellan de nordiska och baltiska länderna. Det
är därför naturligt att det nordiska samarbetet successivt
vidgas till att i olika avseenden omfatta också resten av
Östersjö-området.

Norden i ett nytt Europa

I strävan att skapa ett integrerat och öppet Europa spelar
också det nordiska samarbetet en väsentlig roll. Detta
samarbete är unikt och åtnjuter stor internationell respekt.
Att de fem nordiska suveräna staterna med bibehållet
självbestämmande kunnat uppnå så goda resultat för sina
medborgare är unikt.

Det nordiska samarbetet har därför en given roll också i
det alleuropeiska samarbetet.

De nordiska ländernas regeringar bör intensifiera sitt
samarbete. Det engagemang som finns på den
parlamentariska sidan bör tas till vara och de
rekommendationer som antas behandlas med skyndsamhet
och erforderliga resurser ställas till förfogande av de
nordiska regeringarna.

Detta är desto viktigare som det nordiska samarbetet har
en stark folklig förankring. Medborgarna i Norden vet att
det nordiska samarbetet inte är något självändamål. De
känner sedan generationer den nära kulturella
samhörigheten. Kanske framstår den ännu tydligare i dag
när mediautbudet från övriga delar av världen blir allt
större.

De nordiska medborgarna upplever de stora fördelarna
med passfriheten, den gemensamma arbetsmarknaden och
den sociala tryggheten. Det finns också en stor otålighet
över de brister som fortfarande finns.

Målet en gemensam nordisk hemmamarknad är långt
ifrån nått. Många byråkratiska hinder ligger i vägen. Inte
minst upplever man detta i gränsområdena, där samarbete
mellan grannar på ömse sidor av gränsen är naturligt och
för många en nödvändighet för att regionen skall överleva.
Beslutsgångarna är ofta långsamma och skillnader i
lagstiftningen skapar svårigheter, trots att harmonisering av
lagar fanns med redan från början i avtalet mellan de
nordiska länderna.

Det är av utomordentlig betydelse att harmoniserings-
och utvecklingsarbetet mellan de nordiska länderna
fortsätter och att de nordiska aspekterna beaktas i det
förhandlingsarbete som pågår med övriga Europa.

Oavsett hur de framtida europeiska samarbetsformerna
kommer att se ut, så kommer de nordiska medborgarna att
se det som en trygghet att det nordiska samarbetet fortsätter
och finner en form som på ett kraftfullt sätt kan hävda
Nordens intressen.

Centerpartiet vill vidareutveckla det nordiska
samarbetet. Enligt vår mening är det av särskild vikt att det
nordiska samarbetet intensifieras för att: stärka Nordens
position i förhållande till den europeiska
integrationsprocessen Norden som hemmamarknad
utveckla och öka kontakterna med och stödet till
Östeuropa, speciellt Baltikum miljöförstöringen och
genomföra restaureringsåtgärder i och omkring Norden,
som en del av det globala miljöansvaret öka det nordiska
biståndssamarbetet bedriva en generös flyktingpolitik
förverkliga barnkonventionen förbättra ungdomars
studier och arbetsmöjligheter i ett grannland förbättra
det gränsregionala samarbetet utveckla
kommunikationerna i Norden

Ett starkt Norden kan ge värdefulla bidrag till Europa i
övrigt, liksom Norden också kan ha mycket att vinna på att
aktivt delta i ett väl integrerat medborgarnas Europa. Inte
minst inom ramen för den fortgående europeiska
integrationen är en förstärkt nordisk samverkan angelägen
för att ge tyngd åt de nordiska synpunkterna och intressena.
Arbetet i Nordiska rådet är en naturlig utgångspunkt för
samnordiskt agerande.

Samarbete med Östeuropa

Demokratiserings- och frigörelseprocessen i Östeuropa
skapar nya förutsättningar för allt europeiskt samarbete.
Det är viktigt att Sverige spelar en pådrivande roll i denna
alleuropeiska integrationsprocess.

Ett särskilt intresse och ansvar har Sverige naturligtvis
för vad som sker i vårt närmaste grannområde. Historiska
och geografiska skäl bildar grundval för en solidaritet och
intressegemenskap som förpliktar.

Som vi redan nämnt anser centerpartiet det viktigt att
det traditionella nordiska samarbetet i skilda avseenden
utvidgas till att omfatta också våra övriga grannar runt
Östersjön. Ett framtida informellt samarbetsområde med
ett omfattande ekonomiskt, kulturellt, socialt och politiskt
utbyte, skulle kunna omfatta de nordiska länderna, de
baltiska republikerna, i synnerhet de norra delarna av
Polen, men också Leningrad-området och Karelen i
Sovjetunionen och de nordligaste delstaterna i Tyskland.
Det skulle innebära ett återställande av uråldriga
kontaktvägar och utgöra en värdefull motvikt till en
koncentration mot centrala Västeuropa. Omfattningen av
ett sådant samarbete är dock starkt beroende av den
fortsatta utvecklingen i Sovjetunionen.

Miljösamarbete

Miljöförstöringen i de central- och östeuropeiska
länderna är ett gemensamt problem för alla Europas länder.
Det kommer att fordras stora insatser för att införa en
förbättrad reningsteknik och därmed begränsa de
miljöförstörande utsläppen från den tunga industrin och
från städerna. Dessutom krävs en modernisering av
tillverkningsindustrin och moderna miljövänliga
tillverkningsmetoder både i den tunga processindustrin och
i småföretagen. Det är naturligt att miljön blir ett av de
viktigaste samarbetsområdena mellan Sverige och övriga
Östersjöländer. Centern har i en särskild motion ''Östersjön
ska räddas'' föreslagit en åtgärdsstrategi för
miljöinsatserna.

Ekonomiskt samarbete

En förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling
är en sanering av östekonomierna. En
moderniseringsprocess förutsätter att handeln åter kan
utvecklas. Ett av de svåraste problemen för de
östeuropeiska länderna är tillgången på konvertibel valuta
för inköp i väst. Ett sätt att lösa detta kan vara att Sverige
ger länderna tillgång till lån i hårdvaluta med förmånliga
villkor, som de kan återbetala i sin egen valuta. Sådana lån
ska endast få användas för köp i Sverige av utrustning och
tjänster som är av vital betydelse för landets utveckling.

För att underlätta handelskontakterna bör ett svenskt
kreditinstitut för ekonomiskt stöd till Östeuropa inrättas. I
en särskild motion till föregående riksmöte har vi utvecklat
hur ett kreditinsitut för Östeuropa kan byggas upp.

För att underlätta finansieringen av införande av
miljöförbättrande teknik måste företag och oganisationer i
det aktuella området få tillgång till s k mjuka lån, d v s lån
med låg ränta och lång amorteringstid. Genom statliga
garantier kan det tillgängliga kapitalet på den svenska
kapitalmarknaden lånas upp av det av oss föreslagna
kreditinstitutet för vidareutlåning till projekt som leder till
en mer miljövänlig produktion än idag.

Statens exportråd bör få i uppdrag att ta fram ett
program för att underlätta samarbete mellan svenska
småföretag och företag i våra grannländer runt Östersjön.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till de
resursförstärkningar som kan erfordras för att genomföra
ett sådant program.

Utbildningssamarbete

Det dominerande problemet inom näringslivet i området
är bristen på kunskaper i företagande och ledarskap.
Utbildningsbehovet är omfattande. Det är därför angeläget
att ge möjligheter till ett utökat studentutbyte på
högskolenivå. En riktad utbildningsverksamhet kan även
organiseras i samarbete med svensk företagsamhet med den
företagsanknutna utbildningen inom gymnasieskolan som
modell.

En fri och obunden press är en nödvändig del i ett
demokratiskt samhälle för att garantera en mångfald i
informationsutbudet. Det svenska stödet bör bl a riktas till
detta område. Stödet bör omfatta teknisk utrustning för
tidningsutgivning men också utbildningsinsatser för att
stimulera den fria pressen i Öst- och Centraleuropa.

Ett fritt Baltikum

De baltiska folkens kamp för demokrati, frihet och
oberoende skapar respekt och medkänsla. Det finns en djup
sympati i Sverige för människornas situation i Estland,
Lettland och Litauen. Centern reagerar med kraft mot
Sovjetmaktens övergrepp. Sverige har ett stort ansvar att
vara pådrivande i världsopinionen. Kampen för
självbestämmande och frihet måste gå vidare. De mänskliga
rättigheterna måste försvaras. Sverige måste stödja de
baltiska folken genom att utveckla kontakterna och
fördjupa samarbetet.

De baltiska staterna har fört en lång kamp för rätten till
den egna kulturen och ökad frihet. De öppna folkliga
manifestationerna 1987 följdes av flera manifestationer.
Efter att protesterna mot bl a Molotov-Ribbentrop-pakten
fått mer organiserade former och folkfronter bildats i
republikerna antogs också flera väl förankrade politiska
krav. Folkfronterna vann stora framgångar vid valen till den
sovjetiska folkkongressen våren 1989. Regionalt uppnådde
folkfronterna flera viktiga nationella delmål som t ex en
ökad ekonomisk självständighet och rätten att använda den
egna flaggan.

Internationell konferens om Baltikum

Sverige måste genom en aktiv utrikespolitik kraftfullt
protestera mot militära och andra övergrepp mot de
baltiska folken. Stödet från grannländerna är av stor
betydelse för de baltiska republikerna. Därför krävs att
Sverige aktivt stöder utvecklingen mot självständighet.

Vi anser att Sverige bör ta initiativ till en konferens
under 1991 i Stockholm om Baltikum. Det bör vara en
öppen konferens med brett deltagande. Det är viktigt att
den internationella opinionen mobiliseras till stöd för de
baltiska staternas självbestämmande.

Centern har i en särskild motion om Baltikum föreslagit
åtgärder för att stödja och utveckla samarbetet.

Finansiera stödet till Central- och Östeuropa

De central- och östeuropeiska länderna kan inte, trots de
ekonomiska svårigheter som länderna brottas med,
jämställas med u-länder. Medel för insatser till de
östeuropeiska länderna bör beslutas i särskild ordning.

Riksdagen bör besluta att inrätta ett särskilt anslag för
stöd till Östeuropa. För budgetåret 1991/92 beräknar vi 300
milj kr. Miljöinsatserna måste prioriteras i samarbetet. För
folkrörelsekontakter och kulturellt utbyte bör 10 milj kr
avsättas.

Ansvaret för förvaltningen av anslaget i den del det
omfattar tekniskt stöd, bör åvila BITS, insatserna på
miljöområdet bör naturvårdsverket ansvara för, medan
förvaltningsansvaret för resurserna till folkrörelsekontakter
och kulturellt utbyte bör åvila Svenska institutet.

Centerpartiet föreslår dessutom som tidigare nämnts att
riksdagen beslutar begära förslag från regeringen om
inrättande av ett kreditinstitut för Östeuropa.

Förslagen ska ses som ett första steg i arbetet för att
lämna riktat stöd till de östeuropeiska länderna.
Regeringen bör redan nu förbereda en ny treårig
samarbetsplan. Vi anser att resurserna måste fördubblas i
denna plan. Detta bör ges regeringen till känna.

Sverige och EG

Det har varit naturligt för Sverige att förstärka
samarbetet med andra länder i Västeuropa. Redan 1972
tecknade Sverige tillsammans med de övriga EFTA-
länderna handelsavtal med EG.

Intresset för ett vidgat samarbete mellan
handelsorganisationerna var ringa fram till mitten på 1980-
talet. I och med Luxemburg-deklarationen 1984 angavs
dock en ny och bredare inriktning för det fortsatta
samarbetet. I dokumentet identifieras fyra principiellt
viktiga samarbetsområden -- fri rörlighet för personer,
tjänster, varor och kapital, d v s de fyra friheter som också
är inriktningen för EGs utveckling mot en inre marknad.

Riksdagen beslöt, med bred politisk förankring, där
också centerpartiet ingick, att ställa sig positiv till ett nära
samarbete mellan EFTA-ländena och EG.

Under år 1989 inleddes ett intensivt arbete med att
kartlägga olika problemområden. I december redovisades
resultatet av detta kartläggningsarbete av EFTAs och EGs
ministerråd. Med detta som underlag enades EFTA-
länderna och EG om en fortsättning av överläggningarna
med målet att presentera förslag till samarbetsavtal
avseende de fyra friheterna. Under våren 1990 fastställdes
förhandlingsmandatet för de förhandlingar som nu pågår.
Efter en avstämning vid det EG--EFTA-toppmöte som
genomfördes i december 1990 räknar man med att
förhandlingarna skall kunna slutföras under våren 1991.

Vår neutrala ställning och vårt oberoende från
stormaktsintressena är en utomordentlig tillgång som vi
måste slå vakt om. Det är särskilt viktigt i det föränderliga
utrikes- och säkerhetspolitiska skeende som vi nu upplever.
Detta måste vara en viktig utgångspunkt för Sveriges
inställning också i EES-förhandlingarna.

Ett viktigt område som måste klargöras är formerna för
gemensamt beslutsfattande och den juridiska kontrollen av
efterlevnaden av ingångna överenskommelser. EES-avtalet
får inte leda till ett ensidigt beroende av EG-beslut.

Inom flera områden ställer Sverige högre krav än EG.
Integrationen får därför inte medföra krav på svensk
anpassning så att viktiga skyddsaspekter åsidosätts.
Reformarbetet i fråga om arbetsmiljö, miljö och folkhälsa
får inte försvåras. Angelägna mål som full sysselsättning,
regional balans och social trygghet måste vara vägledande.

Vi har anledning att delta i ett gemensamt arbete för att
höja ambitionsnivån i hela Europa på viktiga
välfärdsområden. Frågor rörande den regionala balansen
måste ägnas särskild uppmärksamhet. Centerpartiet vill
betona att ett samarbetsavtal måste ge riksdagen
handlingsfrihet att bedriva en aktiv regionalpolitik.

Även om riksdagen deklarerat ett svenskt intresse av
medlemskap i EG är det nödvändigt att all omsorg läggs ned
på att åstadkomma ett bra EES-avtal. EES-samarbete
kommer under alla omständigheter att gälla de närmaste
åren.

Frågan om medlemskap

Riksdagen beslutade i december 1990 med stor majoritet
att regeringen skulle få fullmakt att under vissa
förutsättningar lämna in en ansökan om medlemskap i EG.

Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Europeiska
gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Endast
som medlem kan vårt land fullt ut delta i och få inflytande
på den Europeiska gemenskapens samarbete. Efter en
samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska
faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden bör
regeringen kunna lämna in en svensk ansökan om
medlemskap. Utskottet bedömer det sannolikt att så kan
ske under 1991.

I bedömningen ingår självfallet hänsyn till den fortsatta
utvecklingen i Europa, inkl. EGs regeringskonferenser,
EES-förhandlingarna och säkerhetspolitiskt viktiga
skeenden inom ESK. Av betydelse är också hänsyn till
samarbete med de nordiska länderna och de övriga EFTA-
länderna.

Regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan om
förhandlingarnas uppläggning och konstitutionella aspekter
på medlemskapet. Det är enligt utskottets uppfattning
angeläget att arbetet med att på olika områden belysa
konsekvenserna av ett medlemskap i EG inleds så snart som
möjligt. Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk
arbetsgrupp ges möjligheter att efter slutförda EES-
förhandlingar löpande följa framtida
medlemskapsförhandlingar och deras förberedelser.

Vår medverkan till detta beslut innebär att vi är beredda
att genom en medlemsansökan aktivt pröva
förutsättningarna för ett svenskt EG-medlemskap. Centern
har länge hävdat att om EG skulle utvecklas mot en
alleuropeisk gemenskap bör också Sverige vara med.
Intresset inom EG att utvecklas i en sådan riktning har ökat
betydligt på grund av den östeuropeiska utveckling, som
också skapat nya möjligheter för Sverige att förena
medlemskap med en bibehållen neutralitetspolitik.

Beslutet är inget slutgiltigt ställningstagande till frågan
om svenskt EG-medlemskap. Det kan ske först efter det att
en eventuell förhandlingslösning är klar och alla
konsekvenser kan bedömas.

Det är viktigt att Sverige väl förbereder de förhandlingar
med EG som nu är att vänta. Vi måste noga följa EGs
utveckling fram till det datum då vi kan bli medlemmar.

Vi måste också grundligt analysera vilka
övergångsbestämmelser som kan bli nödvändiga för att
skydda viktiga svenska intressen. Resultatet av EES-
förhandlingarna blir därvid en viktig grund.

Ett eventuellt medlemskapsavtal bör således innehålla
regler som gör det möjligt att upprätthålla vår i många fall
högre standard på miljöområdet i avvaktan på att EG i
övrigt kommer ifatt. Liknande lösningar kan bli nödvändiga
på områden som arbetarskydd och arbetsmarknad, vissa
sociala områden, jämställdhetsfrågor och på
regionalpolitikens område.

Det är också viktigt att vi i förhandlingarna klargör den
betydelse neutralitetspolitiken har för vårt uppträdande
inom det europeiska samarbetet.

Information

Den närmaste tiden kommer att innebära stora
händelser när det gäller Sveriges Europasamarbete. Ett
EES-avtal förväntas bli färdigt under våren 1992.
Eventuellt kan en ansökan om medlemskap i EG också
komma att sändas in under 1991. Samarbetet med
Östeuropa kommer förhoppningsvis också att
vidareutvecklas. Förhandlingarna med EG kommer att
prägla de närmaste åren och ett medlemskap kan bli
aktuellt efter 1994 års val.

Det är viktigt med en intensiv debatt om det svenska
Europasamarbetet och att det ställningstagande som görs
baseras på en kunnig och medveten folkopinion. Centern
föreslog i samband med riksdagsbeslutet om EG att en
informationskampanj ska genomföras, liknande de
rådslagskampanjer som genomfördes på 1970-talet om
energi. Riksdagen förutsatte i samband med sitt beslut om
medlemskapsansökan i EG att regeringen ''främjar en
allsidig belysning av och diskussion om Sveriges
Europapolitik''. Det är viktigt att olika folkrörelser snabbt
få ekonomiska resurser och att den får en betydande
omfattning.

Vi ser det också som naturligt att ett eventuellt svenskt
slutgiltigt beslut om medlemskapsansökan föregås av en
folkomröstning vid en tidpunkt då det finns ett
färdigförhandlat förslag att ta ställning till.

Mål i Europapolitiken

Sveriges politik måste ytterligare internationaliseras
oavsett om Sverige kommer att bli medlem i EG eller om
vårt deltagande i den europeiska integrationen kommer att
ske inom ramen för EES. Att försöka lösa problem enbart
på nationell nivå har aldrig varit möjligt och blir allt mindre
rimligt. Det blir naturligt i framtiden att försöka påverka de
större sammanhang vi ingår i, i första hand de europeiska.
Vi vill här ange några av de strävanden som vi finner det
naturligt för Sverige att arbeta för i de europeiska
samarbetsorgan där vi kommer att bli verksamma under
nittiotalet och tjugohundratalet. Det europeiska
samarbetet måste bli alleuropeiskt. Den europeiska
integrationsprocessen får inte leda till en ny delning av
Europa utan måste syfta till att också omfatta Central- och
Östeuropa i den takt den politiska och ekonomiska
utvecklingen gör det möjligt. Öppenhet mot
omvärlden. Europas stater måste gemensamt arbeta för
en värld präglad av fri handel och ekonomiskt samarbete
världen över. Solidaritet med tredje världen. Såväl
bistånds- som handelspolitik måste präglas av strävan att
skapa global ekonomisk rättvisa. Det europeiska
samarbetet måste präglas av demokratiska
arbetsformer. Beslutsfattande skall ligga så nära
människorna som möjligt med hänsyn till frågans art.
Hänsyn till miljön måste vara grundläggande för
Europasamarbetet. Gränsöverskridande miljöproblem
måste lösas. Solidariska insatser krävs för Europas mest
miljöförstörda regioner. Europasamarbetets ekonomiska
och sociala spelregler måste utformas så att de förebygger
miljöskador. Det ekonomiska samarbetet måste främja
regional balans i Europa. Satsningar på infrastruktur,
inklusive utbildning och forskning bör utformas så att de
underlättar en balanserad utveckling av Europas olika
delar. Samarbetet på jorbruksområdet bör
utformas så att det tryggar en god försörjning för näringens
utövare, bevarar en levande landsbygd och främjar en
utveckling som fyller högt ställda miljökrav och en god
livsmedelskvalitet. Den sociala dimensionen
måste ges hög prioritet. En gemensam arbetsmarknad
måste präglas av goda arbetsvillkor och arbetsmiljöer. Alla
medborgare måste tillförsäkras en personlig grundtrygghet.
Full sysselsättning måste bli ett gemensamt mål.
Kvinnans ställning måste stärkas på
arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Det kan kräva
ytterligare lagstiftning, men framför allt en gemensam
strävan att utveckla arbetsmarknad och social service i hela
Europa. Det europeiska samarbetet mot droghandel
och drogmissbruk behöver vidareutvecklas. Stränga
regler på narkotikaområdet och en restriktiv alkoholpolitik
bör eftersträvas. Konsumenternas makt på den
europeiska marknaden måste tryggas. Enbart friare
konkurrens räcker inte, utan måste förenas med effektiva
regler för produktupplysning, kvalitetskrav,
reklamationsrätt etc. Det måste också vara möjligt för
konsumenterna att gynna företag som tar ekologiskt och
socialt ansvar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgning och utveckling av
Europarådet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan inom ESK,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Norden i ett nytt Europa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av samarbetet med
Östeuropa,

5. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges
exportråd får i uppdrag att ta fram program för samarbete
mellan svenska småföretag å den ena sidan och Polen och
de baltiska republikerna å den andra,

6. att riksdagen beslutar att till ett nytt anslag A 10. Stöd
till Östeuropa anslå 300 000 000 kr. för budgetåret 1991/92,

7. att riksdagen beslutar att anslaget Stöd till Östeuropa
förvaltas av BITS i den del anslaget omfattar tekniskt stöd
eller stöd till rådgivning m.m., av naturvårdsverket i den del
av anslaget som omfattar miljösamarbete, och av Svenska
institutet i den del anslaget omfattar stöd till
folkrörelsekontakter och kulturellt utbyte,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
kreditinstitut i form av stiftelse eller aktiebolag för
kreditgivning till företag med verksamhet i Östeuropa enligt
ovan anförda riktlinjer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationell konferens om
Baltikum,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhandlingarna om EES,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhandlingar om svenskt
medlemskap i EG,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål i den framtida svenska
Europapolitiken.

Stockholm den 23 januari 1991

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c)

Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c)

Agne Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Larz Johansson (c)