Sambolagen

Motion 2001/02:L204 av Christel Anderberg m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar om sådan ändring att lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem och lagen (1987:813) om homosexuella sambor enbart blir gällande efter avtal mellan de samboende.

Vad innebär sambolagen?

Sambolagen gäller för par som bor tillsammans under så kallade äktenskapsliknande förhållanden. Det skall alltså röra sig om en man och en kvinna, båda skall vara ogifta, och således leva i ett typiskt kärleksförhållande.

Sambolagen är konstruerad på ett familjerättsligt ovanligt sätt då det inte går att avtala om ingående av samboförhållande. Lagens tillämplighet infinner sig i stället successivt utan några fasta ramar, eller formella handlingar som markerar att ett regelverk börjar tillämpas. Det är inte helt klart när ett samboförhållande uppstår. Förhållandet får inte bedömas som alltför kortvarigt, vilket är en ganska oklar tidsangivelse. Normalt anses sexuellt samliv, gemensam ekonomi och gemensamt hushåll böra finnas i förhållandet, även om så inte behöver vara fallet. Efter ett antal förtydligande rättsfall från Högsta domstolen kan man dock konstatera att även om det krävs äktenskapsliknande samlevnad så krävs inte att förhållandet liknar ett idealäktenskap.

Finns det gemensamma barn brukar det indikera äktenskapsliknande samlevnad. Om det inte finns barn är en gemensam folkbokföringsadress ett tecken på att ett samboförhållande föreligger. Har paret inte gemensam folkbokföringsadress krävs normalt att de bott tillsammans minst sex månader.

Lagen innebär att ett sammanboende pars gemensamma bostad och bohag, som förvärvats för gemensam användning, vid en separation skall delas i två lika delar. Undantag finns, vilka detaljerat stadgas i lagtexten.

Varför tillkom sambolagen?

Sambolagen skapades bland annat i syfte att skydda den svagare parten i ett oformaliserat samlevnadsförhållande. Meningen var att de kvinnor som sammanlevde i förhållanden utan att ha möjlighet att formalisera dem ändå skulle ha sin framtid säkrad. De kvinnor som levt som hemmafruar och skött markservice skulle inte riskera att gå lottlösa ur en separation. Samboende, så kallade stockholmsäktenskap, skulle göras rumsrena och anständiga, med tvingande ekonomiska åtaganden.

Varför bör lagen ändras?

Lagens syfte är på många sätt förfelat.

I och med att lagen endast gäller ogifta par som lever samman fallerar den när det gäller att skydda de kvinnor som levde med en separerad men inte skild man. Om den ekonomiskt starkare parten ville kunde han alltid avtala bort sambolagen, eller se till att de stora ekonomiska investeringarna lades utanför lagens räckvidd. Sommarstuga, bil och annat som inte räknas till bostad eller bohag omfattas inte av lagen.

Lagen har även visat sig skapa en falsk känsla av trygghet. Gemene man uppfattar i många fall att sambolagen ger ett juridiskt skydd motsvarande det äktenskapet/ partnerskapet ger, vilket inte alls är fallet. Denna falska trygghet ger paret mindre incitament att tänka över hur egendom och samlevnad bör regleras, eftersom det upplevs som om sambolagen säkrar tillvaron.

Bland annat på grund av den reglerade bostadsmarknaden har en lång rad olika samlevnadsformer uppstått. De som bor under samma tak är ytterst sällan medvetna om att sambolagen kan komma att tillämpas på dem. Bevisföringen blir komplicerad om den ene parten påstår att samlevnaden skett under äktenskapsliknande förhållanden och den andre hävdar att samlevnaden såg ut på annat vis.

Sambolagen bör ersättas av ett frivilligt avtal

I dag krävs att sambolagen avtalas bort av de (eventuella) samboende för att den inte skall gälla. Detta är en underlig ordning. För det fall att det överhuvud taget ska finnas en sambolag ska det vara möjligt att avtalsvägen, via registrering eller dylikt, avge en förklaring att lagen skall vara tillämplig. Lagen får inte smyga sig på. För dem som vill formalisera och juridiskt säkra sitt samliv finns äktenskap och partnerskap som frivilliga avtalsformer.

Stockholm den 20 september 2001
Christel Anderberg (m)
Henrik S Järrel (m)	Elizabeth Nyström (m)
Berit Adolfsson (m)	Anne-Katrine Dunker (m)
Anders Sjölund (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Tomas Högström (m)