Samhall

Motion 1999/2000:A206 av Ragnwi Marcelind (kd)

Samhall har 29000 anställda på 800 arbetsställen på 3000 orter runt om i
Sverige. Genom 23 dotterbolag produceras och försäljs varor och tjänster
inom nio affärsområden. Det övergripande målet för Samhall är
formulerat av regeringen i proposition 1991/92:91: "Samhall aktiebolag
har som uppgift att anordna, leda och samordna verksamhet, som bedrivs
inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt
arbetshandikappade där behoven finns."

I proposition 1991/92:91 klargörs att Samhall ska ge meningsfullt arbete åt
arbetshandikappade. Utgångspunkten är att arbetshandikappade ska tillför-
säkras rätten till ett avlönat arbete. Propositionen fastslår att arbetet blir
meningsfullt genom att Samhall ska producera varor och tjänster som
efterfrågas på konkurrensutsatta marknader. Det ska således handla om
riktiga arbeten och inte terapiverksamhet. Arbete ska erbjudas där behoven
finns, vilket innebär att verksamheten ska finnas i hela landet. Slutligen ska
Samhall erbjuda arbete åt arbetshandikappade som har störst behov.

I och med bolagiseringen av Samhall 1992 lyfter Samhalls betydelse som
arbetslivsinriktat rehabiliteringsinstrument fram. Staten äger samtliga aktier i
Samhall AB. Ett viktigt styrinstrument är därför bolagsordningen. Där lägger
staten som ägare kortfattat fast verksamhetens syfte och hur den ska finansie-
ras. Av bolagsordningen framgår att verksamheten delvis ska finansieras
med statliga bidrag, s. k. merkostnadsersättning. Bidraget ska täcka de mer-
kostnader som uppstår till följd av verksamhetsidén.

I proposition 1991/92:91 anges att målet med en anställning på Samhall på
lång sikt måste vara en övergång till arbete på den reguljära arbetsmarkna-
den, varför krav på en minsta andel årliga övergångar har uppställts. Sam-
tidigt uppmärksammas att för vissa arbetshandikappade är det en hög grad av
rehabilitering att behålla ett arbete på Samhall. Genom kravet på hög fokuse-
ring på gravt funktionshindrade riskerar man att göra övergångar svårare.
Verksamhetsmålen blir därigenom motsägelsefulla. Regeringen slår emeller-
tid fast att inget av målen ska vara tyngre än det andra. Kravet på övergångar
får med andra ord inte leda till att Samhall, för att underlätta övergångar,
rekryterar personer med mindre grava funktionshinder.

Enligt statsmakternas intentioner ska Samhalls årliga rekrytering därför till
minst 40 procent utgöras av de s k. prioriterade grupperna. Med dessa avses
utvecklingsstörda, psykiskt sjuka, flerhandikappade - personer med mer än
en funktionsnedsättning.

Under 1998 har en stor oro framförts från olika Samhallsverksamheter i
landet. Socialminister Lars Engqvist fick en fråga av mig i kammaren
hösten 1998 om hur Samhall hanterade måluppfyllelsen om
rehabilitering och habilitering kontra lönsamhet. Jag frågade om det
fanns risk att de med svårt funktionshinder inte fick anställning eller på
ett eller annat sätt sorterades bort. Socialministern kände inte till några
sådana tendenser.

Våren 1999 kom Riksrevisionsverkets rapport 1999:18, vilken konstate-
rade att måluppfyllelsen inte är tillfredsställande. De arbetshandikappade
som idag arbetar på Samhall överensstämmer inte fullt ut med åtgärdens mål-
grupp. Orsakerna till detta återfinns inom både Samhall och AMV:s verk-
samheter. Ansvar för brister då det gäller att skapa förutsättningar för
personlig utveckling hos de arbetshandikappade åligger Samhall AB.

Situationen på arbetsmarknaden har förändrats och arbetslivet ställer allt
högre krav på både yrkesmässig och social kompetens. Det har medfört att en
allt större grupp är i behov av särskilt stöd för att komma in i arbetslivet.
Arbetsbelastningen på Af/Ami har däremot ökat. Samtidigt har inte Samhall
kunnat stå vid sidan om utvecklingen inom övrigt näringsliv, och därför
ställer deras produktion, i likhet med övrigt näringsliv, allt högre krav på
både yrkesmässig och social kompetens. Arbetsbelastningen på Af/Ami och
Samhalls utveckling är omständigheter som i praktiken har hindrat
rekrytering från Samhalls egentliga målgrupp. Därigenom skapas en situation
som innebär att de arbetshandikappade med störst behov riskerar att inte
komma ifråga för en anställning inom Samhall. Samtidigt konstaterar nästan
alla intervjuade arbetsledare, hos vilka personalutvecklingsansvaret ligger,
att de finner det svårt att kombinera ansvaret för produktionen med rollen
som personalutredare.

De ekonomiska kraven har medfört rationaliseringar inom Samhall, bl.a.
vad gäller antalet arbetsledare. I RRV:s rapport påpekas att det finns drifts-
ledare som har upp till 90 arbetshandikappade att ansvara för. Detta är
naturligtvis ohållbart.

I budgetpropositionen kan vi se att anslagen minskar till Samhall år 2000
trots att man samtidigt skriver att Samhall nu ska satsa på kompetensutveck-
ling och personalutveckling samt utöka antalet arbetsledare. Dessutom ligger
anslagen för de tre kommande åren på samma nivå vilket realt innebär en
minskning.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utvärdera vinstsyftet med Samhall, så att detta
inte leder till att rekrytering från Samhalls egentliga målgrupp
minskar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbetet med utbildningsinsatser intensifieras
så att fler övergångar kan ske.

Stockholm den 29 september 1999

Ragnwi Marcelind (kd)