Samling och uppbyggnad av kunskap om den lokala miljön

Motion 2002/03:N361 av Ann-Kristine Johansson och Kristina Zakrisson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att samla och bygga upp kunskap och att sprida erfarenheter om den lokala miljön.

Motivering

De regionala utvecklingsmålen, fastlagda av riksdagen 2001, tar sin utgångspunkt i att alla delar av vårt land skall bidra till en hållbar utveckling och tillväxt. Dessa mål skall, med bas i de tidigare s k regionala tillväxtavtalen och det regionala partnerskapet, omsättas till konkreta och utifrån de olika förutsättningarna framtagna regionala utvecklingsprogram.

Ett stort antal myndigheter, t ex länsstyrelser, Nutek och Glesbygdsverket samt universitet och högskolor, och andra, t ex kommuner, Almi Företagspartner AB och lokala/regionala utvecklingsbolag, arbetsmarknadens parter, är på olika sätt involverade i arbetet.

Utöver dessa centrala och regionala aktörer har ytterligare ett antal myndigheter, affärsverk och företag en avgörande betydelse för att skapa och vidmakthålla goda utvecklingsbetingelser, t ex Posten AB, Telia AB och andra telekomföretag, olika bredbandsföretag, SAS AB, Luftfartsverket, Vägverket, SJ AB, banker och företag för produktion och distribution av el.

Utveckling och tillväxt skapas i den lokala miljön, initierat av enskilda människor, ideella sammanslutningar, företagare och företag. Den lilla tillväxten skapas genom att företag kommer till och utvecklas. Orten blir attraktiv att leva i och besöka när både den kommersiella servicen och samhällsservicen fungerar väl. Goda förutsättningar i den lokala miljön avgör framtiden. I denna lokala miljö spelar också den tredje sektorn, den sociala ekonomin, stor roll för utvecklingen med olika drivande, ofta ideellt baserade, byalag och utvecklingsgrupper.

Våra myndigheter, liksom många andra aktörer, har ofta i realiteten ett sektoriserat förhållningssätt och ett avgränsat agerande i bemärkelsen att de är specialiserade på sina myndighetsuppgifter respektive på sina olika tjänster, t ex inom tele och IT, transporter, etc. De är inte organiserade för att utifrån ett lokalt perspektiv bidra till att skapa en god, sammanhållen, helhetspräglad uppsättning av tjänster utifrån den lokala miljöns behov, prioriteringar och tillväxtförutsättningar.

Den stora regionalpolitiken omfattar nära nog alla våra politikområden. Även Regeringskansliet är sektoriellt organiserat med ett stort antal berörda fackdepartement.

De senaste 10–15 åren har präglats av omfattande av- och omregleringar av t ex Posten, telekommunikationer, flyg- och järnvägsbefordran, elleveranser, taxi, långväga busstrafik samt finansiella tjänster. Hur dessa av- och omregleringar har påverkat utvecklingsförutsättningarna och villkoren för boende och företagande i den lokala miljön har ej utvärderats på ett systematiskt sätt, med avseende på t ex tillgänglighet, kvalitet och priser.

Tillgången på samhällsservice i den lokala miljön, som t ex sjukvård, skolor, äldreomsorg och kollektivtransporter, är av avgörande betydelse. I ett allt kärvare kommunalekonomiskt läge riskerar samhällsservicen att drabbas av neddragningar och sämre tillgänglighet. Den statliga väghållningen urholkas kvalitetsmässigt till följd av brist på medel till förebyggande underhåll. Inte minst besvärande är standarden på skogslänens vägnät.

Den kommersiella servicen, främst lätt tillgänglig dagligvaruhandel, kassaservice i butik och drivmedelsförsäljning, präglas i många lands- och glesbygdsorter av nedläggningshot på grund av bristande lönsamhet. På motsvarande sätt riskerar utbyggnaden av s k bredband och 3 G-näten att gå många lokala miljöer förbi av lönsamhetsskäl. Tillgången till finansiella tjänster och ekonomisk rådgivning försämras undan för undan, bl a till följd av att bankernas kontorsnät rationaliseras genom nedläggningar och koncentration till större orter och till Internet-baserade tjänster.

Den nationella lagstiftningen, t ex plan- och bygglagstiftningen, miljöbalken och lagen om offentlig upphandling, är rigid i den bemärkelsen att lagstiftningen i princip inte tar hänsyn till om det är frågan om storstad eller glesbygdsort med starkt skiftande förhållanden. Ett exempel härpå är förbudet mot s k lokal upphandling, i lagen om offentlig upphandling. Andra exempel är strandskyddet respektive kraven på avfallsdeponier. En alltmer av EU-rätten präglad nationell lagstiftning inom olika områden riskerar att i allt högre grad bortse från lands- och glesbygdens särskilda villkor och utgångspunkter.

Vi ser med oro på många lands- och glesbygdsorters framtid som levande miljöer för boende, arbete och företagande. Vår oro stryks under av den demografiska utvecklingen de kommande 20–30 åren.

Vi saknar inte ett otal utredningar som ambitiöst kartlagt olika problem och behov. Vi saknar inte heller ett problemorienterat regeringskansli och ambitiösa kommuner och statliga myndigheter med olika insatser, idéer och visioner. Vad vi saknar är samlad kunskap och god erfarenhet av den lokala miljöns behov, önskemål och prioriteringar utifrån det lokala verkliga perspektivet. Först då kan de rätta förutsättningarna för utveckling och tillväxt samordnas och styras.

Vi föreslår därför att en tankesmedja etableras i syfte att samla och bygga upp kunskap och sprida erfarenheter om den lokala miljön – ställa samman olika utredningar och utvärderingar, analysera effekter av lagstiftning och av- och omregleringar, värdera insatser inom utbildnings- och forskningsområdet samt och, kanske främst, vara ett inspirerande forum för ett kreativt och fritt utbyte av erfarenheter och idéer. De lokalt verksamma, såväl företagare som ideellt verksamma kvinnor och män i föreningslivet och i lokala utvecklingsgrupper, bör erbjudas att vara med. Och det är av stor vikt att ungdomar ingår. Vi tror inte att den föreslagna tankesmedjan är den enda lösningen på ökad förståelse för och insikt om den lokala miljöns utvecklings- och tillväxtförutsättningar, men det är en början.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 23 oktober 2002
Ann-Kristine Johansson (s)	Kristina Zakrisson (s)