Samordnat ansvar och ökad kontroll vid vård av personer som lider av missbruk eller psykiska sjukdomar

Motion 2018/19:2803 av Markus Wiechel (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagstiftningen för vård av beroendesjukdom samt den psykiatriska vården och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka möjligheten till kontroller inom beroendevården och tillkännager detta för regeringen.

Översyn av nuvarande lagstiftning

Kunskapen inom psykiatrin och missbruksvården har aldrig varit större. Trots det hamnar många patienter mellan stolarna när de svenska myndigheterna tar över ansvaret över enskilda individer. Ett av skälen till detta är att missbruksvården och den psykiatriska tvångsvården är uppdelad där olika instanser har olika ansvarsområden. Dessa är sedermera strikt reglerade, vilket försvårar en effektiv och behovsanpassad vård. Det råder därmed inget tvivel om att behovet av att lagstiftningen på området behöver ses över för att säkerställa en mer samordnad verksamhet så att varje patient får en individanpassad vård med tillhörande insatser. Regeringen bör göra en översyn av lagstiftningen som rör beroendevården och den psykiska tvångsvården för ett moderniserat huvudmannaskap.

Ökad kontroll inom beroendevården

Skräckexempel idag visar hur människor inom lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) bollas runt utan att få den medicin de är i behov av. Detta sker då man enbart fokuserar på att erbjuda inlagda patienter stöd för ett särskilt problem utan att se övriga behov. Resultatet av detta har inneburit att många förpassas till en ohållbar situation med otillåten självmedicinering och i många fall onödigt lidande, men problemen slutar inte där. I Uppdrag granskning har en tidigare intagen vittnat om en omfattande införsel av droger till ett LVM-hem av hemmets personal. Anställda har även vittnat om hur lätt det är för besökare till intagna patienter att smuggla in droger till slutna boenden i exempelvis olika förpackningar eller i kläder. Statens institutionsstyrelse (SiS) har särskilda befogenheter för att upptäcka införsel av droger som exempelvis kroppsvisitation, men bara om det finns misstanke att vederbörande har droger gömda på kroppen. LVM-hemmen har även en möjlighet att besluta om rutinmässiga säkerhetskontroller där man använder sig av metalldetektorer för att exempelvis upptäcka kanyler. Det finns även så kallade elektroniska näsor som reagerar på vissa droger, men det används trots det uppenbara behovet inte särskilt ofta. Bara faktumet att en person tvångsomhändertagits bör vara skäl nog för ordentliga kontroller, utan några andra skäl. Regeringen bör återkomma med förslag som syftar till att kontrollen av personer som genom LVM tvångsomhändertagits kan öka.

Markus Wiechel (SD)