Samverkan i Barentsregionen

Motion 1997/98:U812 av Lennart Klockare m.fl. (s)

Barents euroarktiska region som består av de nordligaste länen i Norge, Finland, Ryssland och Sverige är en av de viktigaste regionerna för det gränsöverskridande samarbetet i Europa. Det tre nordiska ländernas samarbete med Ryssland är ett sätt att utveckla de öst-västliga kontakterna.

Nya möjligheter har öppnats på Nordkalotten. Hela Barentsregionen är nu tillgänglig som en ny marknad för handel, utbildning och kontakter mellan människor, kommuner och föreningar. Vänortsutbytet mellan länderna har utökats och utvecklats.

För att de öst-västliga kontakterna ska kunna upprätthållas behövs väl fungerande kommunikationer. Flygförbindelse finns nu mellan Luleå och Murmansk, men någon flygförbindelse mellan Norrbotten och Nord-Norge finns inte. Ska en norrbottning exempelvi åka till Tromsö eller Alta med flyg, är enda möjligheten att åka via Stockholm och Oslo. För de företag som gör affärer med Nord-Norge är detta inte acceptabelt, utan direkta flygförbindelser med Tromsö och Alta måste upprättas.

Även väg- och järnvägsförbindelser måste bli möjliga mellan Norge och Ryssland, via Sverige och Finland. När spårviddsväxlingsstationen i Haparanda är klar och bandelen Boden–Haparanda ombyggd och elektrifierad öppnar sig nya möjligheter för järnvägstransporter i öst-västlig riktning.

Vägnätet är relativt väl utbyggt i de skandinaviska länderna, men det är fortfarande svårt att ta sig över gränsövergången vid Salla till Kandalaksha på den ryska sidan. Om den övergången öppnas för resande även från Sverige och Norge skulle kontakterna med Kolahalvön underlättas betydligt, därför att vägsträckan blir mycket kortare. Idag måste man köra över Ivalo-Murmansk för att komma ut på Kolahalvön, eller åka via Norge. De problem som finns måste övervinnas, och Sverige bör vara pådrivande.

Barentssamarbetet kan också ses som ett säkerhetspolitiskt projekt. Målet måste vara att åstadkomma en fredlig och bra miljö för dem som bor i området. Goda livsbetingelser socialt, ekonomiskt och miljömässigt stärker freden och utvecklingen i norra Europa.

Arbetet med att förbättra miljön på Kolahalvön måste fortsätta. Sverige är ordförande i det euroarktiska Barentsrådet sedan november 1996, och det här året har Sverige ökat sitt engagemang när det gäller kärnsäkerhet, strålskydd och radioaktivt avfall. Det behövs mycket resurser för att komma tillrätta med miljöproblemen på Kolahalvön. De insatser som behöver göras är så stora att insatser från de nordiska länderna inte räcker till. Därför bör Sverige anstränga sig ännu mer för att engagera EU-kommissionen och övriga världen.

Norrbotten har forskningsresurser genom Luleå Universitet och Vårdhögskolan i Boden, som kan bistå hela Barentsregionen med bl a malmgeologisk forskning och forskning inom vårdsektorn.

Från Norrbotten sker samarbetet med de olika länderna genom många föreningar och organisationer. Det är önskvärt att samarbetet i större utsträckning kan samordnas för att öka utvecklingen i området.

Sverige kan spela en stor roll i den framtida utvecklingen i Barentsregionen. De lokala förhållandena måste beaktas och befolkningen få ett ökat inflytande över utvecklingen. Våra kunskaper och erfarenheter av att leva och verka i arktisk miljö är en stor tillgång.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för Barentssamarbetets utveckling.

Stockholm den 3 oktober 1997
Lennart Klockare (s)
Leif Marklund (s)	Eva Persson Sellin (s)
Kristina Zakrisson (s)	Monica Öhman (s)
Birgitta Gidblom (s)	Lars U Granberg (s)
Ulf Kero (s)

Gotab, Stockholm 2002