Sanktionspolitik och demokratistöd till Kuba

Motion 1992/93:U616 av Hans Göran Franck (s)

Levnadsförhållanden

Upprepade rapporter har under det senaste året kommit
om de kraftigt försämrade levnadsförhållandena på Cuba.
Orsakerna till detta är främst att stödet från de förmånliga
handelsförbindelserna från det forna Sovjetunionen och
övriga Östeuropa har upphört samt att USA vid ett flertal
tillfällen aviserat skärpta sanktioner.

Enligt Cubaregeringens rådgivare i ekonomiska frågor,
Carlos Lage, har Cubas importförmåga halverats under de
senaste åren, vilket framkallat en allvarlig ekonomisk kris,
som också skadat landets sockerproduktion. Oljeimporten
har minskat med närmare 50 %
och beräknas till endast ca 6 miljoner fat år 1992.

Den ekonomiska krisen har krävt drastiska
nedskärningar och lett till massavskedanden inom olika
departement i huvudstaden, där anställda hänvisats till
arbete på landsbygden. 22 500
anställda inom jordbruksdepartementet och 46 000
inom byggnadsdepartementet har avskedats eller
omplacerats, enligt uppgifter i den kubanska pressen.

I april 1992 infördes elransonering i Havanna och en
mängd basvaror är redan tidigare ransonerade.

Vid de alliansfria staternas toppmöte i Jakarta i början
av september 1992 vädjade den kubanske vice-presidenten
Juan Almeida Bosque om hjälp till det krisdrabbade Cuba
och mot USA:s ekonomiska blockad.

För att motverka den ekonomiska krisen har den
kubanska ledningen initierat ett ''krispaket'', som bl.a.
omfattar liberalisering av det ekonomiska livet med ökat
''privat ägande'' samt förbättrade förhållanden för
utländska investeringar inom bl.a. turism och
textilindustrin.

Mänskliga rättigheter

I januari 1992 avrättades regimkritikern Eduardo Diaz
Betancourt dömd för ''terrorism och sabotage''. Ytterligare
två regimkritiker fick sina dödsstraff omvandlade till 30 års
fängelse.

Amnesty International påpekar att mer än 15 olika brott
mot staten leder till dödsstraff på Cuba (januari 1992).

I februari 1992 dömdes Luis Perez och Rene Mendoza
till döden för ''sjöröveri och mord''. Samtidigt dömdes sju
andra män till fängelse i mellan 4 och 30 år.

I februari lade också FN:s kommission för mänskliga
rättigheter fram en rapport om situationen på Cuba. Enligt
denna har förföljelsen av dissidenter ökat under 1991 i form
av trakasserier, hot och rättegångar utan ordentliga
försvarsmöjligheter. Yttrande- och föreningsfriheten är det
som främst begränsas. Därtill finns uppgifter om olaga
''psykiatrisk'' behandling av förmodade brottslingar.

I oktober anklagas MR-aktivisten Sebastian Arcos
Bergnes för misstänkta förbindelser med utländska
beskickningar, bl.a. den svenska ambassaden. Åklagaren
krävde 6 års fängelse.

Den 9 oktober grips den kände MR-aktivisten Elizardo
Sanches av polisen och hans bostad genomsöks och en
mängd föremål tas i beslag, bl.a. skrivmaskiner,
bandspelare och radioapparater, (vissa varor som endast
kan inhandlas i diplomatbutiker i Havanna, vilket är
förbjudet för kubaner).

Sanches har förespråkat en demokratisering med
fredliga medel och uttalade sig nyligen mot en skärpning av
USA:s handelsembargo mot Cuba, vilket enligt honom
endast skulle leda till ökad spänning och våldshandlingar.

USA:s Cubapolitik -- Torricellilagen

President George Bush undertecknade den 23 oktober
1992 en reviderad version av den s.k. Cuban Democracy
Act, även kallad Torricellilagen efter lagförslagets
upphovsman, den demokratiske kongressledamoten
Robert Torricelli.

Tanken bakom Torricellilagen är att tvinga president
Fidel Castros regering till demokratiska förändringar
genom att skärpa handelsblockaden. Enligt det
ursprungliga förslaget skulle bl.a. fartyg som anlöpte
kubanska hamnar inte få komma till USA inom sex
månader. Dessutom skulle USA-ägda dotterföretag i tredje
land förbjudas att handla med Cuba.

Den lagtext som slutligen undertecknades av Bush var
betydligt mildare än det ursprungliga förslaget till följd av
en omfattande kritik från bl.a. EG-kommissionen, Japan,
Mexico och Canada.

Enligt den nya lydelsen får presidenten möjlighet att
mildra effekterna av embargot och fartyg som anlöpt
kubansk hamn får även gå in i hamnar i USA. Washington
ges också rätten att undanta USA-ägda dotterbolag i
utlandet från lagen.

Kritik mot USA:s handelssanktioner

Den 8 oktober 1992 riktade EG-kommissionen stark
kritik mot Torricelliförslaget. Man sade bl.a. att en
utvidgning av handelssanktionerna mot Cuba allvarligt kan
skada de transatlantiska relationerna.

Den 16 september uppmanade en rad experter från hela
den amerikanska kontinenten USA att häva de ekonomiska
sanktionerna mot Cuba. Organisationen Inter-American
Dialogue, som leds av den förre amerikanske försvars- och
justitieministern Elliot Richardson, hävdar att USA:s
sanktionspolitik är ''otidsenlig, onödig, skadlig och kanske
farlig'' och att man i stället borde ''aktivt främja det fria
flödet av informationer och idéer till det kubanska folket''.

Sveriges Cubapolitik

Sveriges utvecklingssamarbete med Cuba inleddes år
1969. År 1976 beslutade riksdagen att successivt avveckla
biståndet och 1979/80 upphörde Cuba att vara programland
inom SIDA:s ram. Sedan dess har biståndsprojekt och
samarbete kanaliserats genom BITS och SAREC.

T.o.m. budgetåret 1990/91 har ca 130 milj.kr. utbetalats
genom BITS varav drygt hälften till insatser inom
livsmedelsindustrin. Sedan 1979/80 har Cuba haft ett stort
antal deltagare i BITS internationella kurser. SAREC har
sedan 1978 arbetat med forskningssamarbete mellan Cuba
och Sverige. SAREC:s utbetalningar uppgår t.o.m.
budgetåret 1990/91 till 42,4 milj.kr. Löpande avtal som
avser perioden 1990/91--1992/93 omfattar 20,7 milj.kr. och
inriktas på medicin, mikrobiologi, bioteknologi, biologi och
veterinärmedicin.

Den 14 november 1991 beslutade regeringen att
''utvecklingsarbetet med Cuba skall upphöra i takt med att
ingångna åtaganden avslutas''. Detta gäller BITS och
SAREC. Dessutom skall ''inga ytterligare kursinbjudningar
tillställas Cuba avseende BITS internationella kurser eller
stipendieprogrammet som ... organiseras av Svenska
institutet''.

Beslutet togs mot bakgrund av riksdagsbeslutet den 3
maj 1991 (prop. 1990/91:100 bil 5, UU15) angående nya
riktlinjer för utvecklingssamarbetet med Latinamerika.

I årets budgetproposition finns inga förslag som gäller
Cuba, inte ens beträffande samarbete i fråga om kultur och
vetenskap.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att behov föreligger av
katastrofbistånd till Cuba,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samarbete inom kultur och
vetenskap snarast återupptas med Cuba,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen aktivt bör verka
för att USA:s sanktioner mot Cuba upphör,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige icke för egen del bör
medverka i USA:s sanktioner mot Cuba,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör aktivt verka för
att Cuba respekterar de mänskliga rättigheterna samt
snarast avskaffar dödsstraffet.

Stockholm den 25 januari 1993

Hans Göran Franck (s)