Särskilt regelverk för mindre fartyg

Motion 2007/08:T229 av Lars Hjälmered och Lars-Arne Staxäng (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av nya och särskilda krav för mindre fartyg.

Motivering

Sjöfart och båtliv är viktiga näringar i Sverige. Vi har en stor handelsflotta, omfattande hamnverksamheter och fritidsliv till sjöss som är spritt och mycket uppskattat.

I Sverige kan fartyg och båtar klassas som handelsfartyg, passagerarfartyg, fiskefartyg eller fritidsbåt. Regelverk för respektive fartygstyp är anpassad utifrån dess förutsättningar. Exempelvis är kraven för att framföra en fritidsbåt ganska modest medan krav omvänt är väsentligt högre för att få framföra ett handelsfartyg. Detta är rimligt. Att verka för och värna sjösäkerhet och sjövett är en riktig inriktning.

Dagens regelverk för fartyg är dock inte rimligt i alla delar. Inte heller är det särskilt praktiskt.

Varje år får flera tusen unga människor möjligheten att genom skolfartygens verksamhet lära sig sjövett och sjösäkerhet i en miljö präglad av social samvaro. Genom upplevelserna skapas för många ett livslångt intresse för hav och sjöfart och det är inte ovanligt att de unga människor som deltar i verksamheten också söker sig till bland annat sjöbefälsutbildningarna. Oavsett om de väljer att använda erfarenheterna i ett yrkesval eller som fritidsseglare bär de med sig stora kunskaper om sjövett och sjösäkerhet samt inte minst social kompetens. Skolfartygen har således en stor roll i förmedlingen av kunskap och erfarenhet till en ny generation sjöfartsintresserade människor.

År 2005 skapades en ny grupp behörigheter för traditionsfartyg med anpassade krav vad gäller utbildning och praktik. Det är bra. Däremot kvarstår hårda, kanske för hårda, krav på radiobehörighet. Krav riskerar att kullkasta förutsättningarna för många föreningar som driver traditionsfartyg. Sjöfartsverkets krav syftar visserligen till att öka säkerheten men riskerar att få motsatt effekt då den riskerar att slå ut skolfartygen som genom sitt arbete främjar just sjövett och sjösäkerhet.

I flera delar av landet, däribland i Göteborg, finns en omfattande verksamhet där fritidsbåtar används för utbildningsändamål. Om båten används för kommersiell verksamhet, för utbildning, är det handelsfartygens regler som gäller. I dessa fall finns inga krav på att man ska bära flytväst, däremot att det ska finnas räddningsvästar med två kammare och en lampa. Mantågen behöver vidare vara minst 1,1 meter höga. En vanlig räddninsgflotte är inte accepterad. Och ställ allt detta mot att du och jag kan åka ut utan vare sig mantåg, räddningsflotte eller räddningsväst/flytväst som rena snedseglare om vi har samma båt som en fritidsbåt. En rimlig medelväg borde kunna mejslas ut.

I England har man skapat ett särskilt regelverk kallat small commercial vessels jämte regelverken för övriga fartygstyper. Samtliga mindre båtar, större yachter och traditionsfartyg täcks in. Reglerna är hårdare än för fritidsbåt men inte så omfattande som för handelsfartyg. Vi borde kunna få till ett liknande regelverk i Sverige, ett regelverk som tar utgångspunkt i de faktiska förutsättningarna samtidigt med att det värnar sjösäkerhet och sjövett. Och därigenom hjälpa den viktiga utbildnings- och skolverksamhet som sker på båtar och fartyg.

Stockholm den 26 september 2007
Lars Hjälmered (m)	Lars-Arne Staxäng (m)