Satellitsändningar av TV-program

Motion 1992/93:K425 av Henrik S Järrel (m)

Den lag rörande satellitsändningar av TV-program som
riksdagen antog hösten 1992 innebär att samma regler
gäller, oavsett distributionsform, för all annonsering och
s.k. sponsring av program som riktar sig till tv-publik här
i Sverige. Marksändningar och satellitsändningar (även via
kabelnät) likabehandlas således i detta hänseende.

I propositionen vidgår regeringen att detta förhållande
medför en konkurrensnackdel för svenska programföretag
i förhållande till utländska.

En enhetlig lagstiftning här ansågs dock tydligen
viktigare (eller bekvämare?) än att i högre grad tillgodose
kravet på strikt konkurrensneutralitet.

Riksdagen har hösten 1992, på regeringens initiativ,
antagit en ny EG- och EES-anpassad konkurrenslag, vilken
bl.a. inskärper kravet på konkurrensneutralitet mellan
företag inom samma bransch eller produktområde.

De sålunda antagna reklamreglerna innebär bl.a. att
TV5 Nordic, som satellitsänder reklaminslag från svenskt
territorium till svensk publik i Sverige diskrimineras i
förhållande till TV3, t.ex., som satellitsänder reklaminslag
från engelskt territorium till svensk publik i Sverige. Vidare
kan både TV3 och TV5 Nordic sägas diskrimineras i
förhållande till TV4 som har ensamrätt på att sända reklam
i det svenska mark-tv-nätet och därigenom når en betydligt
större publik. Men även andra reklam-tv-kanaler, i
synnerhet de som är svensktalande eller svensktextade och
alltså huvudsakligen vänder sig till publiken här i Sverige,
''drabbas'' av dessa konkurrensbegränsande reklamregler.

Vidare innebär lagen att TV-program mot vederlag
endast får sändas under annonstid i televisionen. Det blir
därigenom omöjligt för sändande bolag att sälja ''vanlig''
programtid (som icke är att anse som reklamannons). För
vissa programföretag är detta annars en av affärsgrunderna.
Men ''annonstid'' i lagens mening är 1--8 minuter, medan
''vanlig'' programtidslängd sällan understiger 27--30
minuter.

Också ifråga om reklam riktad till barn under 12 år går
lagen längre än vad EG:s TV-direktiv anger. Det kan även
nämnas att Internationella Handelskammarens etiska
normer för reklam till barn (och rekommendationer till
leksaksfabrikanter) väl tillvaratar de skyddsvärda intressen
som här är aktuella.

I och för sig torde EG:s direktiv om TV-sändningar till
allmänheten i allt väsentligt tillgodose rimligt höga anspråk
på normerad reklametik och därför -- utan striktare, mer
detaljerade föreskrifter -- kunna antas. Därmed skulle
också reglerna om reklam och sponsring i radiolagen kunna
mjukas upp. Men både riksdag och regering valde den
hårdare ''strypande'' linjen den gången...

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i lagen om
satellitsändningar av TV-program att EG:s TV-direktiv blir
gällande svensk rätt,

2. att riksdagen beslutar att avskaffa 19

§ och 21

§ första stycket lagen om satellitsändningar av TV-
program,

3. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
översyn av lagen om satellitsändningar av TV-program i
syfte att åstadkomma konkurrensneutralitet i enlighet med
vad i motionen anförts.

Stockholm den 26 januari 1993

Henrik S Järrel (m)