Satellitsändningar av TV-program

Motion 1994/95:K427 av Henrik S Järrel (m)

Den lag rörande satellitsändningar av TV-program som
riksdagen antog hösten 1992 innebär att samma regler gäller,
oavsett distributionsform, för all annonsering och s.k.
sponsring av program som riktar sig till TV-publik här i
Sverige. Marksändningar och satellitsändningar (även via
kabelnät) likabehandlas således i detta hänseende.

I propositionen vidgår regeringen att detta förhållande
medför en konkurrensnackdel för svenska programföretag i
förhållande till utländska.

En enhetlig lagstiftning här ansågs tydligen viktigare än att
tillgodose kravet på strikt konkurrensneutralitet.

Riksdagen antog hösten 1992 en ny EG-anpassad
konkurrenslag, vilken bl.a. inskärper kravet på
konkurrensneutralitet mellan företag inom samma bransch
eller produktområde.

De sålunda antagna reklamreglerna innebär bl.a. att
''Femman'', som satellitsänder reklaminslag från svenskt
territorium till svensk publik i Sverige diskrimineras i
förhållande till TV 3,
t.ex., som satellitsänder reklaminslag från engelskt
territorium till svensk publik i Sverige. Vidare kan både TV 3
och ''femman'' sägas diskrimineras i förhållande till TV 4
som har ensamrätt på att sända reklam i det svenska
mark-tv-nätet och därigenom når en betydligt större publik.

Men även andra reklam-tv-kanaler, i synnerhet de som är
svensktalande eller svensktextade och alltså huvudsakligen
vänder sig till publiken här i Sverige, ''drabbas'' av dessa
konkurrensbegränsande reklamregler.

Vidare innebär lagen att TV-program mot vederlag endast
får sändas under annonstid i televisionen. Det blir därigenom
omöjligt för sändande bolag att sälja ''vanlig'' programtid
som icke är att anse som reklamannons. För vissa
programföretag är detta annars en av affärsgrunderna. Men
''annonstid'' i lagens mening är 1--8 minuter, medan
''vanlig'' programtidslängd sällan understiger 27--30
minuter.

Också i fråga om reklam riktad till barn under 12 år går
lagen längre än vad EG:s TV-direktiv anger. Det kan även
nämnas att Internationella Handelskammarens etiska normer
för reklam till barn (och rekommendationer till
leksaksfabrikanter) väl tillvaratar de skyddsvärda intressen
som här är aktuella. Frivilliga överenskommelser och
självsanerande åtgärder inom branschanknutna näringar
torde här vara en bättre väg än alltför detaljerade regleringar.

I och för sig torde EG:s direktiv om TV-sändningar till
allmänheten i allt väsentligt tillgodose rimligt höga anspråk
på normerad reklametik och därför -- utan striktare, mer
detaljerade föreskrifter -- kunna antas. Därmed skulle också
reglerna om reklam och sponsring i radiolagen kunna mjukas
upp. Men både regering och riksdag har hittills valt en
hårdare linje.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av lagen om
satellitsändningar av TV-program.

Stockholm den 25 januari 1995

Henrik S Järrel (m)