Saxfångst

Motion 1992/93:Jo502 av Ingela Mårtensson (fp)

I många länder är det vanligt att man använder bensax
för att fånga pälsdjur. I andra länder är den fångstmetoden
förbjuden, eftersom den orsakar svåra lidanden för de
fångade djuren. I Sverige förbjöds bensaxen för över 20 år
sedan.

Bensaxen fungerar så att djurets tass, ben eller klöv
kläms fast mellan två hårdfixerande metallbågar. När saxen
slår till orsakas blödningar och ibland benbrott. Djuren
försöker på alla sätt komma loss, vilket kan leda till att de
skadas ytterligare. Det är inte ovanligt att de försöker gnaga
av sitt eget ben för att komma loss.

Även om vi har tagit avstånd från denna grymma
fångstmetod så bidrar vi indirekt till detta djurplågeri
genom att köpa päls från länder som använder sådan
fångstmetod.

Riksdagen har tidigare tagit ställning till denna fråga och
då avstyrkt förslag om importförbud med motiveringen att
''möjligheterna för Sverige att ensidigt införa för import av
skinn inskränkande regler grundade på ifrågasättandet av
de i exportlandet använda fångstmetoderna ter sig
vanskliga''.

Det är felaktigt att påstå att det skulle handla om en
ensidig svensk importbegränsning. Frågan har diskuterats
inom EG och lett fram till att importförbud för päls från
länder där saxfångst är tillåten ska gälla från och med 1995.
Sverige bör också ansluta sig till en sådan lagstiftning och
därigenom markera hur allvarligt vi ser på det lidande som
djur utsätts för i bensaxar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en lagstiftning som innebär
förbud mot import av päls och skinn från länder där
saxfångst är tillåten.

Stockholm den 13 januari 1993

Ingela Mårtensson (fp)