Separationer

Motion 2000/01:L422 av Tuve Skånberg (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en lagstiftning som prioriterar äktenskapet som
samlevnadsform.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att förebygga separationer.1
3.
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.

Motivering

Varje år ingås i Sverige ca 35 000 äktenskap. Drygt hälften av dem
spricker, och i tre gånger högre utsträckning spricker samboförhållanden.
Det är flest i hela Europa och man kan jämföra med Italien där 8 % går
skilda vägar. För de flesta av oss är en separation en av livets svåraste
kriser, eftersom den viktigaste källan till glädje och välbefinnande varken
är karriär, ny bil, hobbyer eller prylar, utan vår familj. Ja, t.o.m. viktigare
än vårt arbete. Statistiken visar att separationer får svåra följder.
Frånskilda män lever i genomsnitt tio år kortare än gifta och
sammanboende män. En frånskild man löper dubbelt så stor risk att dö i
hjärnblödning, självmordsfrekvensen är fyra gånger högre och risken att
dö i skrumplever sju gånger högre. Hans genomsnittliga inkomst är lägre
och risken att komma i konflikt med rättsväsendet och hamna i fängelse
är högre än för gifta/sammanboende män. Ensamstående mammor har
inte en lättare situation. De röker dubbelt så mycket, äter fem gånger så
mycket lugnande medel, är mer trötta och oftare sjukskrivna än gifta och
sammanboende kvinnor. De drabbas betydligt oftare av fysiskt våld, och
även deras självmordsfrekvens är förhöjd. Både frånskilda män och
kvinnor drabbas i högre grad av olika former av cancer, t.ex. lungcancer
och bröstcancer. Dödligheten är högre inte bara i alkoholrelaterade
sjukdomar och hjärtsjukdomar, utan också i olyckor.

Barnen separationens förlorare

De verkligt stora förlorarna är ändå barnen. Varje år får 45 000 barn vara
med om en separation, för 10 000 av dem för andra gången. En fjärdedel
av dessa barn kommer efter några år att helt förlora kontakten med sin
pappa. Barn till frånskilda tar med sig föräldrarnas oförmåga att lösa
konflikter, och skiljer sig själva som vuxna oftare. Utöver det personliga
lidandet och förlusten, förlorar också samhället stort på separationerna.
En separation kan beräknas kosta samhället mellan 2 och 3 miljoner
kronor i form av bidragsförskott, bostadsbidrag, socialbidrag mm. Då är
kostnaden för utslagna män och utslitna ensamstående mammor oräknad.
Men en skilsmässa är väls var och ens ensak, här kan väl inte samhället gå
in och styra och förbjuda?! Det är sant - men riktigt så enkelt är det inte.
Vi måste inte ha 52 % skilsmässor i Sverige. Barn måste inte förlora
kontakten med sina fäder. Medellivslängden måste inte sjunka till följd av
familjesplittring. De stora personliga och ekonomiska kostnaderna är inte
oundvikliga. Det går att med politiska medel underlätta för barnfamiljer,
stödja familjer i kris, överge samhällets neutrala hållning till samlevnad.

Stöd och utbildning

Samhället måste genom lagstiftningen prioritera äktenskapet som
samlevnadsform, och därigenom markera en medveten inriktning, så att
rättssäkerhet och jämställdhet makar emellan garanteras, samtidigt som
barnens trygghet förstärks. I barnhälsovårdens föräldrautbildning deltar
drygt 70 % av förstabarnsföräldrarna och ca 45 % av samtliga föräldrar
som får barn. Här skulle man i mycket högre utsträckning kunna ta upp
samlevnadsundervisning. Få gånger i livet är man så motiverad att arbeta
på sin relation till sin make/maka som när man väntar eller nyss har fått
sitt första barn. Och kanske är det då man bäst behöver stöd, t.ex. i en
studiegrupp. Många separationer sker just under småbarnsåren, då
påfrestningarna är stora. Då behövs dessutom ett ekonomiskt stöd till
barnfamiljerna som ger valfrihet beträffande barnomsorgen. Om krisen i
familjen väl är ett faktum måste det finnas lättillgänglig
familjerådgivning. Som en följd av en motion som jag la i riksdagen 1992
är det sedan 1 januari 1995 lag på att det i varje kommun i landet ska
finnas en familjerådgivningsbyrå. Det är dock inte tillräckligt. Resurserna
är för små, så att köerna till rådgivningen ofta blir för långa.
Samlevnadsundervisningen i skolan måste utvecklas och fördjupas till att
inte främst handla om kondomer och sexualteknik, utan om värderingar,
känslor, ansvarstagande och relationer för att förbereda våra ungdomar för
ett vuxenliv med hög livskvalitet. Undervisningen måste ta sikte på hem
och familj och föräldrarollen måste uppvärderas. Inriktningen ska vara att
äktenskapet mellan man och kvinna förordas och prioriteras som
samlevnadsform främst för barnens skull, samt att vikten av trohet,
respekt och ansvar betonas, liksom föräldraskapets stora betydelse. Att
samhället satsar på familjen och förebygger separationer är inte en
kostnad utan en besparing. Hemmens oersättliga betydelse inser man när
man begrundar Våldkommissionens tänkvärda slutsats: "Föräldrarna är
den största brottsförebyggande resurs som samhället har." Istället för att
bara ropa på fler poliser och längre straff, behöver vi fler hela familjer och
färre separationer.

Stockholm den 25 september 2000

Tuve Skånberg (kd)