Sexualupplysning till ungdomar som del i biståndet

Motion 1997/98:U214 av Isa Halvarsson (fp)

Flickebarnets villkor uppmärksammades i ett särskilt kapitel i den handlingsplan som antogs vid FN:s kvinnokonferens i Beijing. Konventionen om barnets rättigheter är en viktig utgångspunkt i detta kapitel, vilket lyfter fram gapet mellan de rättigheter som garanteras i konventionen och den diskriminering som flickebarn i många länder är utsatta för från livets tidigaste skeden. I det sammanhanget uppmärksammas bl a särskilt kvinnlig omskärelse, flickmord, abort av flickfoster, barnäktenskap, våld mot flickor, sexuell exploatering och diskriminering av flickor när det gäller fördelning av mat. Flickor har generellt sett sämre tillgång till grundläggande utbildning och till tjänster på hälsoområdet.

I åtgärdsdelen uppmanas regeringar att åta sig, om det är lämpligt i samverkan med frivilligorganisationer, lagstiftningsåtgärder för att skydda flickor från alla former av våld, inklusive flickmord och prenatal könsdiskriminering, könsstympning, incest, sexuella övergrepp, barnprostitution och barnpornografi.

Kvinnokonferensen i Beijing och befolkningskonferensen i Kairo gjorde mycket klart att frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter kräver såväl politiska satsningar i varje land som att biståndsprojekt inriktas på att förändra och påverka individers möjligheter att styra sina liv också då det gäller sexualitet och reproduktion.

Okunskap, rädsla och tabun leder till att unga människor i dag dör eller skadas för livet därför att de inte får den hjälp som finns i form av preventivmedelsrådgivning eller tillgång till den kunskap som finns. Unga människor lever i en föränderlig och krympande värld. De ser video på byns bar eller hemma i sitt eget rum. Ungdom över hela världen lyssnar på samma musik och har samma idoler och i den världen är sex vid sidan av våld ett viktigt tema.

Urbaniseringen medför i många kulturer att de gamla systemen för att överföra kunskap om sexualitet slås ut. Den utvidgade storfamiljen, där den traditionella sexualundervisningen hade sin bas, ersätts av en kärnfamilj som nu ska klara allt. Vanligen får de unga rådet att avstå från sexuella förbindelser. Vilket man vet av ett antal studier att de inte gör. De flesta studier från Afrika t ex visar att de flesta ungdomarna där, liksom i Europa och USA, debuterar sexuellt långt innan de gifter sig. Siffror som finns från Asien visar på liknande förhållanden.

Unga flickors ställning är ofta mycket svag. UNFPA:s senaste rapport State of the World Population tar upp frågor om rätten till sexuell och reproduktiv hälsa. Rapporten lyfter fram att unga människor av båda könen har dålig kunskap kring sexualitet och reproduktion. Alltför många ungdomar vet inte hur man skyddar sig mot oönskad graviditet och mot sexuellt överförbara sjukdomar inklusive HIV/aids.

Det är dessutom svårt att få tag på preventivmedel. Flickor som inte är gifta eller inte har fått sitt första barn kan och får inte gå till en klinik och få preventivmedelsrådgivning. I länder där abort är illegalt eller sexualitet bland ungdom mycket skuldbelagt gör unga flickor själva farliga aborter med droger de har dålig kunskap om, eller med andra farliga metoder. Flickor som nekats preventivmedel och blir gravida utan att vara gifta får i många länder lämna skolan för gott. På många håll i världen gifts flickor bort mycket tidigt oavsett om det finns lagar som förbjuder detta eller inte. Flickorna förväntas snabbt föda barn och visa att de kan ge sin man och hans familj barn.

State of the World Population pekar på det faktum att undernärda tonårsmödrar löper en större risk både att dö och att få allvarliga skador i samband med graviditet. Också deras barn löper större risker att dö än barn till kvinnor över 20 år.

Flickors liv och hälsa är ofta mycket sämre än pojkars eftersom deras status är lägre. I samhällen som Indien och Kina avspeglar sig detta i siffror som visar att flickor och kvinnor saknas i alldeles för hög grad i befolkningen.

På senare tid har frågor om ungdomar och ungdomars behov av sexualupplysning tagits upp på flera konferenser och många organisationer säger sig vilja prioritera detta område. Men fortfarande är det försvinnande få projekt som faktiskt har pågående aktiviteter vilka riktar sig till ungdomar. Oftast stannar det vid att göra en studie av unga människor och deras behov. Vanligen är det frivilligorganisationer som startar aktiviteter för ungdomar, ofta genom samarbete mellan olika NGO i nätverk eller via institutionellt samarbete.

Just samarbete med och mellan NGO och nätverk är en arbetsformer som konferenserna i Kairo och Beijing ansåg viktigt att stödja. Ett sådant utbyte av erfarenhet och kunskap har visat sig vara en god grund för arbete med frågor som rör sexualitet och som i många länder och kulturer är känsliga.

Sverige har en lång tradition av god sexualupplysning och bra preventivmedelsrådgivning till både unga och vuxna. Studier visar att det svenska sättet att satsa på prevention och öppenhet i sexualfrågor har varit framgångsrikt. Vi har låga siffror för oönskade tonårsgraviditeter, ungdomar vet var man kan få preventivmedel och de använder det. STD bland ungdomar går stadigt nedåt. Även om det fortfarande finns mycket kvar att göra, så har vi kommit en bit på väg.

Dessa erfarenheter har, förutom ett samhälle med en öppen sexualsyn, givit en bred kunskap bland människor som arbetar med dessa frågor i hälsovård och skola, men även i t ex medier. Det finns resurser och kompetens som efterfrågas i många länder.

Sverige har kunskap och inga politiska, religiösa eller kulturella hinder för att driva frågor kring sexualitet och reproduktion. SIDA har sexuell och reproduktiv hälsa och ungdomsfrågor som en viktig del sin hälsopolicy.

Sverige gjorde inom detta område goda insatser i förhandlingarna i Kairo och Beijing. Nu är det dags att i större skala gå från ord till handling. Det finns i varje land människor och organisationer som är beredda att göra det som är obekvämt och arbeta med känsliga frågor. För att de ska kunna bedriva ett framgångsrikt arbete krävs det resurser både i form av utbildning, ekonomi och samarbete med andra som har liknande grundsyn.

SIDA borde enligt min mening få i uppdrag att i konkreta projekt inom områden som t ex demokrati, utbildning och hälsa verka för projekt fokuserade på unga människors, särskilt flickors, behov av preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning samt att sådana projekt också innehåller komponenter för att påverka attityder och värderingar i frågor som rör sexualitet och reproduktion, men även frågor som könsstympning av kvinnor, könsselekterade aborter och prostitution.

Sverige bör även inom ramen för EU:s biståndsarbete påverka policy och beslut i motsvarande riktning.

På samma sätt bör Sverige bevaka att relevanta FN-organ – t ex UNFPA, Unicef, UNDP, UN- aids, UNESCO – inkluderar program med ovanstående innehåll i sina projekt och program samt verka för att det inom FN och EU görs en genomgång av inriktning och antal projekt som faktiskt rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flickebarnets roll i biståndet.

Stockholm den 5 oktober 1997

Isa Halvarsson (fp)