Sexuella trakasserier på arbetsplatser

Motion 1989/90:A814 av Alf Wennerfors (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A814

av Alf Wennerfors (m)

Sexuella trakasserier på arbetsplatser

Det har alltmer framkommit genom olika utredningar och rapporter att
mobbingen på arbetsplatserna är ett stort dolt problem.

Ett slags mobbing utgör sexuellt trakasseri, som dessutom är ett av de svårare
arbetsplatsproblemen att komma till rätta med. Ett sådant fall redovisas
i den följande texten.

I en stor livsmedelshall i Mellansverige får chefen och ägaren plötsligt veta
att en av hans avdelningschefer utövat sexuellt övergrepp gentemot en av de
kvinnliga medarbetarna. Hon tillhör avdelningschefens arbetsgrupp och står
således i beroendeställning till honom. Han skall bl.a. utfärda hennes betyg
om detta skulle bli aktuellt.

Ägaren meddelar avdelningschefen att hans agerande är synnerligen
olämpligt. Eftersom ägaren på grund av resa måste vara borta från affären
några dagar bestämmer han att avdelningschefen skall vara hemma under
dessa dagar med full lön. När ägaren återkommer skall det skedda utredas
och diskuteras. Ägarens åtgärd var bl.a. föranledd av den ilska och upprördhet
som uppstått bland de anställda gentemot avdelningschefen. I hastigheten
och i den upprörda stämning som det skedda orsakade förbisåg ägaren
att omedelbart underrätta fackklubben. Dess ordförande blev emellertid
ganska omgående informerad då avdelningschefen lämnade affären skrikande:
Jag har blivit sparkad. Fackklubbens ordförande fick genast kontakt
med ägaren, som redogjorde för sin åtgärd. Hon tyckte att ägaren handlat
riktigt.

Följande dag tog avdelningschefen kontakt med sin fackförening, vilket
småningom resulterade i förhandlingar mellan parterna. Ombudsmannen i
fackföreningen hävdade att arbetsgivaren och ägaren brutit mot lagen om
anställningsskydd, dvs. inte kallat på representant för fackklubben vid samtalet
med avdelningschefen. Den fackliga parten hade skadeståndskrav på
100 000-tals kronor. Arbetsgivarparten avvisade detta krav, men någon månad
senare gjordes en överenskommelse som innebar att avdelningschefen
sade upp sig med ett överenskommet avgångsvederlag på ca 100 000 kr.

Intressant är att ingen hänsyn togs till de sexuella övergreppen. En av den
fackliga organisationens ombudsmän hade torrt anmärkt utan att vare sig ha
talat med den fackliga klubbens ledning i affären eller den drabbade kvinnan
att "det finns väl inga vittnen och dessutom undrat varför har kvinnan inte
anmält övergreppet till polisen.

Några månader senare träder två personer på affären fram som vid olika
tillfällen bevittnat avdelningschefens sexuella trakasserier. Dessa två medarbetare
var beredda att vittna i domstol och därvid gjorde kvinnan polisanmälan.
Domstolsförhandlingen är när detta skrivs inte påbörjad.

Det som hänt på denna arbetsplats aktualiserar frågan om vilket stöd en
av sexuella trakasserier eller övergrepp drabbad medarbetare har i lagstiftningen.
Därvid framkommer vid närmare studium att det inte finns något
klart uttalat stöd i någon lag. Att hävda att sexuellt trakasseri är saklig
grund för avsked enligt lagen om anställningsskydd skulle förmodligen inte
nå framgång i Arbetsdomstolen. Det finns ju en tidigare dom där en stöld av
ett affärsbiträde inte ansågs vara saklig grund för avsked. Inte heller i den
jämställdhetslag som efter riksdagsbeslut 1979 infördes 1980 finns detta stöd.
I lagens §4 om Missgynnande på grund av kön... kunde ett sådant stöd
ha införts, men tydligen var varken regering eller riksdag då medveten om
förekomsten av sexuella trakasserier på arbetsplatser.

I dag är frågan föremål för utredning och enligt uppgift kan ett betänkande
från utredningen väntas under innevarande år. Det är angeläget att utredningsarbetet
påskyndas. Jag förutsätter att riksdagen så snart som möjligt
efter remissomgång erhåller ett regeringsförslag i ämnet.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagstiftning gentemot sexuella trakasserier
på arbetsplatser.

Stockholm den 25 januari 1990

Alf Wennerfors

Mot. 1989/90
A814

12