Situationen i Mellanöstern

Motion 2004/05:U231 av Cecilia Wigström m.fl. (fp)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning3

4Irak4

4.1Bakgrund4

4.2Stabilitet och säkerhet4

4.3Respekt för minoritetsgrupper6

4.4Vägen mot demokrati6

5Konflikten i Israel och de palestinska områdena7

5.1Bakgrund7

5.2Israel7

5.3Palestinska myndigheten8

5.4Liberala utgångspunkter för en bestående fred9

5.5Initiativ för fred9

6Iran10

6.1Bakgrund10

6.2Situationen för mänskliga rättigheter och demokrati10

6.3EU och Iran11

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av EU:s Medelhavsdialog och MEDA-programmet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges stöd till Broader Middle East and Northern African Initiative.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om terrorattackerna i Irak.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges delaktighet i återuppbyggnaden av Irak.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svensk medverkan vid utbildning av irakiska soldater.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om minoriteters situation i Irak, d.v.s. den assyriansk/syrianska kristna gruppen samt den turkmeniska och kurdiska befolkningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den demokratiska utvecklingen i Irak stöds av Sverige.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör stödja att en sannings- och försoningskommission kommer till stånd i Irak.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av att konflikten i Israel och de palestinska områdena löses med fredliga medel enligt folkrättens regler och att de relevanta FN-resolutionerna uppfylls och genomförs.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kampen mot terrorism alltid måste ske i enlighet med folkrätten och internationella konventioner.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det palestinska ledarskapets skyldighet att bekämpa terrorism samt att svenskt bistånd till den palestinska myndigheten och till organisationer som kan kopplas till palestinsk terror tills vidare skall upphöra.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges och EU:s roll som pådrivare i arbetet med den s.k. färdplanen för fred.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att USA och EU bör utveckla en gemensam strategi för Israel och de palestinska områdena.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omvärlden, inklusive EU, måste öka pressen på Iran vad gäller utvecklingen av kärnenergiprogrammen samt att Iran måste tillmötesgå kraven från IAEA.

3 Inledning

I dag är bilden av Mellanöstern mörk: en politiskt instabil och odemokratisk region, där de mänskliga rättigheterna systematiskt kränks. Regionen karaktäriseras av en snabbt växande befolkning och en för stora befolkningsgrupper mycket svår social situation med stor fattigdom och hög arbetslöshet. Regionen består av länder som alltmer har hamnat på efterkälken ekonomiskt, har dålig tillgång till sjukvård och utbildning, svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen och ingen eller föga delaktighet för invånarna i sina länders styre. Flertalet länder utövar ett omfattande förtryck mot kvinnor och våld mot de nationella minoriteterna. En fri och oberoende press existerar i de flesta fall inte. Sammantaget måste man konstatera att människors levnadsvillkor i regionen generellt är mycket svåra.

I Mellanöstern lever i dag en halv miljard människor i diktaturstater. Våren 2004 avbröts Arabförbundets toppmöte för att demokratifrågan blev alltför infekterad för att man ens skulle klara av att diskutera den. Förtryck, brist på mänskliga rättigheter och förföljelse av minoriteter är många människors vardag och dessvärre har det inte hänt så mycket i regionen underde senaste decennierna. Enligt demokratitankesmedjan Freedom House har egentligen inget hänt sedan början av 1970-talet. Då fanns det två länder i regionen som betraktades som fria länder; Israel och Libanon. I dag är det bara Israel som kanbetraktas som en demokrati enligt gängse kriterier.

Vi måste en gång för alla erkänna sanningen om resten av regionens länder. Saddam Hussein företrädde aldrig Iraks folk. Han förtryckte och mördade sina landsmän. Mullorna i dagens Iran förnekar sina landsmän rätten till fria val. De företräder inte iranierna - de företräder förtrycket. Det saudiarabiska kungahusets diktatur är inte heller ett uttryck för arabisk kultur och tradition, utan en symbol för maktfullkomlighet. I dag präglar ett slags omvänd rasism många västerlänningars syn på arabvärlden. En del verkar tro att araber inte har samma krav på frihet som vi har i väst. Det är ett föraktfullt sätt att se på dessa länders befolkning. De människor som i dag kämpar för frihet i arabvärlden vill inte ha några smulor från vårt bord. De vill ha samma tillgångtill friheter, rättigheter och skyldigheter. Det finns endast ett styrelsesätt som är värdigt fria medborgare, och det är demokrati.

EU:s s.k. Medelhavsdialog har en viktig roll att spela i mellanöstern. Det är för närvarande den enda politiska arena, undantaget FN, där Israel och företrädare för arabstater möts på ministernivå. Inom dialogen ryms flera parlamentariska fora. För att utveckla partnerskapet mellan EU och EU:s Medelhavsländer skapade EU 1996 ett finansieringsprogram kallat MEDA.Programmet erbjuder tekniskt och finansiellt stöd för att främja ekonomiska och sociala reformer i Medelhavsländerna. Omvandling av ekonomin och ökad frihandel är betydelsefulla delar av MEDA-programmet. Sammantaget är EU:s Medelhavsdialog och MEDA viktiga bidrag i kampen för fred och demokrati i Mellanöstern. Samarbetet bör därför intensifieras. Programmet är värdefullt, men som alltid bör icke-humanitärt bistånds kopplas till krav på reformer, särskilt med avseende på mänskliga rättigheter och demokratiutveckling.

Demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna utgör hörnstenarna i Folkpartiets utrikespolitik. Ökad spridning av demokrati minskar grogrunden och riskerna för terrorism, krig och väpnade konflikter och leder därmed till ökad internationell säkerhet på lång sikt. Ambitionerna får inte begränsas till kortsiktig politisk stabilitet. Sverige och EU bör därför stödja USA:s initiativ för fred och demokrati i hela Mellanöstern, det s.k. Broader Middle East and Northern African Initiative. Målet måste vara ett fritt, stabilt och demokratiskt Mellanöstern, där respekten för mänskliga rättigheter sätts i främsta rummet. Att omvärlden stödjer den inhemska oppositionen i kampen mot regimernas förtryck och för demokratisk utveckling är också av stor vikt. I det hänseendet är regionens framtid i stort beroende av utvecklingen i tre regioner: Irak, Iran, Israel och de palestinska områdena.

4 Irak

4.1 Bakgrund

Våren 2003 inleddes och avslutades det USA-ledda kriget mot Irak. Det ledde till att det irakiska folket befriades från Saddam Husseins skräckvälde och satte punkt för 30 år av förtryck och förföljelse. Vägen till fred och frihet för det irakiska folket är kantad av terrordåd och övergrepp för dem som inte accepterar demokratin. Även om säkerhetsläget just nu, hösten 2004, är mycket problematiskt finns det hopp för Iraks framtid och det irakiska folkets rättigheter. Demokratiutvecklingen har bara börjat och måste fortsätta.

När grova kränkningar av mänskliga rättigheter, etnisk rensning, förföljelse och massmord äger rum med hänvisning till att det rör sig om ett lands inre angelägenhet är det inte längre möjligt för omvärlden att inta enpassiv hållning. Det är en utmaning att hitta former och kriterier i internationell rätt som ger FN:s säkerhetsråd möjligheter att agera även vid grova kränkningar av mänskliga rättigheter vid inomstatliga konflikter. Mot bakgrund av de händelser som ledde fram till det militära angreppet på Irak, är det av betydelse att FN:s roll i hanterandet av kriser av detta slag belyses. Detta är särskilt angeläget för att påskynda den nödvändiga diskussionen om behovet av en reformering av FN-systemet.

4.2 Stabilitet och säkerhet

USA och dess allieradevann kriget men inte freden. Säkerhetssituationen i Irak är fortsatt mycket allvarlig. Väpnade terrorgrupper har under de senaste månaderna trappat upp våldet och terrorn mot de USA-ledda koalitionsstyrkorna, liksom kidnappningar och riktade attacker mot civilpersoner. Folkpartiet fördömer kraftigt dessa terrorattacker, det brutala våldet och kidnappningarna av civila i Irak.

Att återuppbyggnaden och demokratiseringen av Irak blir framgångsrik är avgörande. FN måste ges en central roll i det arbetet. Folkpartiet anser att även Sverige nu aktivt måste delta i återuppbyggnaden av Irak. Det måste skapas stabilitet, så att demokratiseringsprocessen kan fortgå och framväxten av en demokratiskt vald irakisk ledning kan möjliggöras. Bara det demokratiska systemet kan tillförsäkra det irakiska folket grundläggande mänskliga rättigheter.

Det ligger i irakiernas och i allasvårt intresse att våldet upphör. För att detta ska lyckas behöver irakierna och USA:s koalition stöd från omvärlden i form av uttalat stöd, bistånd och truppbidrag. Det är för länge sedan dags att lämna oenigheten om invasionens riktighet bakom oss för det irakiska folkets skull, i synnerhet med tanke på den resolution (resolution 1546), som säkerhetsrådet antog i juni 2004 om interrimsregeringens maktövertagande och en tidtabell för genomförandet av demokratiska val.

Resolutionen är angelägen. Att det internationella samfundet har enats kring en gemensam lösning för landet är en viktig signal till de olika milisgrupper i Irak som försöker ta makten.

I enlighet med resolutionen har USA lämnat över ansvaret för landets ledning till Ayad Allawis interrimsregering som styr fram till januari 2005, då val till en provisorisk nationalförsamling skall hållas. Koalitionen har fortsatt ansvar för säkerheten i landet, på regeringens inbjudan, fram till slutet av 2005.

Frankrike fick i resolutionen igenom krav på ett sista datum för koalitionens truppnärvaro. Lyckligtvis blev det först om ett och ett halvt år, det vill säga den 31 december 2005.

Det är orimligt att begära att ett "nytt" land skall klara av att omedelbart bygga upp en struktur kring rättsväsende, myndigheter, försvar och polis som skall fungera rättssäkert, även om det finns all anledning att kritisera USA för hur det har upprätthållit landets administration. Det formella upprättandet av Iraks suveränitet förblir meningslöst om inte irakierna själva förfogar över egna resurser så att de efterhand kan ta makten över landet och upprätthålla säkerhet. Ett land med en hotbild kommer att riskera ha ett annat lands armé inom sina gränser.

Folkpartiet anser att Sverige borde medverka i utbildningen av irakiska styrkor. Sverige har redan gjort en förtjänstfull insats genom att utbilda irakiska poliser i Jordanien. FN-resolution 1546 visar vägen folkrättsligt, då den lyfter fram vikten av att omvärlden bidrar till utbildning av de irakiska säkerhetsstyrkorna, inklusive militär och innehåller en begäran för detta ändamål riktad till FN:s medlemsstater. Iraks övergångsregering har därefter bett omvärlden om hjälp med utbildning av soldater, en mycket angelägen uppgift där Sverige har all anledning att medverka.

Trots att USA är en demokrati har vi kunnat se tortyrscener från Abu

Graib-fängelset. Det vore synnerligen allvarligt om det varit sanktionerat av den amerikanska administrationen. Tortyr är oacceptabelt var det än inträffar. Det går inte att samtidigt verka för demokrati och mänskliga rättigheter i världen utan att samtidigt leva efter dessa principer själv.

4.3 Respekt för minoritetsgrupper

Det lever ungefär 800 000 kristna i Irak, vilket motsvarar cirka tre procent av landets befolkning. Den största gruppen är syrianer/assyrier. Efter Irak-konfliktens utbrott har många kristna i landet känt oro för våld och förföljelse från olika muslimska grupper. Enligt uppgifter från Amnesty International från i maj i år, har 150 kristna familjer flytt från södra Irak efter att ha utsatts för trakasserier och hot.

Söndagen den 1 augusti i år genomfördes en noga planerad och samordnad terrorattack riktad mot kristna kyrkor i Bagdad och Mosul. Elva människor dödades och ett femtiotal skadades. Genom att utföra detta attentat lyckades terroristerna inte bara med att splittra Irak och störa den amerikanska militära närvaron utan attentatet har också lett till att den kristna minoriteten i Irak med rätta känner sig än mer skyddslös och förföljd.

Det är av stor vikt att regeringen inom världssamfundet, inklusive EU, bättre uppmärksammar den syriansk/assyriska kristna minoritetens situation i Irak samt verkar för ökad trygghet och säkerhet för denna grupp.

Kurder i olika delar av Kurdistan har under mycket lång tid varit utsatta för olika typer av förtryck. Det kurdiska folket är idag bosatt i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. I alla länder har kurder under lång tid utsatts för brutalt och omänskligt förtryck. I Iran bedrivs en assimileringspolitik gentemot kurder och i Turkiet förnekas fortfarande den kurdiska identiteten. I Syrien lever kurder under strikt bevakning och förföljelsen har under den senaste tiden tilltagit. Vår oro gäller också turkmenernas situation.

Det som skedde under Saddam Husseins styre i irakiska Kurdistan, tydligast manifesterat i ihjälgasningen av 5 000 kurder i Halabja, saknar sannolikt motstycke i det förtryck kurder har utsatts för i regionen. Det är av stor vikt att Irak garanterar den kurdiska befolkningen dess medborgerliga rättigheter och stärker skyddet för gruppen som minoritet. Vidare förespråkar Folkpartiet långtgående självstyre vad avser den kurdiska delen av Irak, inom ramen för en irakisk federation.

4.4 Vägen mot demokrati

I augusti 2004 utsågs ett övergångsparlament, det s.k. nationella rådet, som ett första steg på vägen mot ett demokratiskt Irak. Övergångsparlamentet består av 100 ledamöter vilka skall kontrollera och övervaka interimregeringens arbete. Nationella rådet har också möjlighet att lägga veto mot regeringsförslag. Val till en provisorisk nationalförsamling skall hållas senast den 31 januari 2005. Den viktigaste uppgiften för nationalförsamlingen blir att utarbeta en författning som skall godkännas av det irakiska folket i en folkomröstning som skall bana väg för allmänna val.

En framgångsrik demokratiseringsprocess i Irak är inte bara av stor betydelse för landet i sig och det irakiska folket, utan också för regionen i stort. Därför är det av yttersta vikt att den demokratiska utvecklingen i landet stöds av Sverige, EU, FN och resten av vår omvärld så att allmänna val kan hållas så snart som möjligt.

Sannings- och försoningskommissionerna i Sydafrika och Chile har förmått ta itu med en historia fylld med brott mot mänskliga rättigheter. Det har bidragit till att minska spänningar mellan brottsoffer och förövare och möjliggjort långsiktig fred, stabilitet och försoning istället för våld och hat. Dessa processer kan spela en viktig roll i läknings- och normaliseringsprocessen efter ett krig eller diktaturstyre. Irak är också ett land som behöver handskas med historien och de många brutaliteter och brott mot mänskliga rättigheter som skett under Saddamregimen. De 260 massgravar som under 2003 hittats med kvarlevorna av uppskattningsvis 300 000 människor, vittnar om regimens otroliga grymhet. Det är av stor betydelse att en sanningskommission skapas i Irak för att en gång för alla reda ut de brott mot de mänskliga rättigheterna som regimen och dess representanter varit inblandade i. Sverige bör stödja att en sådan kommission kommer till stånd.

5 Konflikten i Israel och de palestinska områdena

5.1 Bakgrund

Sedan 1947 då den brittiska kolonialmakten överlät Palestinafrågan på FN har läget i regionen varit mycket allvarligt. Den politiska processen har sedan den senaste intifadan utbröt år 2000 stagnerat och läget i den aktuella konflikten underblåser hela tiden andra konflikter i Mellanöstern och i närliggande regioner. Konflikten måste lösas med fredliga medel. Det krävs ett tydligt stopp för all terrorism och för alla kränkningar av mänskliga rättigheter som systematiskt äger rum.

När det gäller konflikten mellan Israel och de palestinska områdena drabbas regionens invånare av övergrepp och förödmjukelser i strid med folkrättsliga principer. Dessa principer, som inkluderar respekten för mänskliga rättigheter, bör till sitt innehåll ses som bindande och vägledande, inte bara för Israel utan för alla dem som har ansvar för säkerheten i de palestinska områdena, dvs ockupationsmakten, den palestinska myndigheten och i princip även andra reella maktutövande, av den palestinska myndigheten sanktionerade, grupper som Hamas och Islamiska Jihad. Bådaparter bör utan undantag följa folkrättens principer.

5.2 Israel

Det finns bara ett land i Mellanösternregionen som kan sägas försvara demokratiska värderingar och det är Israel. Där existerar pressfrihet, yttrandefrihet, minoriteter respekteras och kvinnor har samma rättigheter som män samt det allra viktigaste: Israel är det enda landet i regionen där det står medborgarna fritt att på demokratiskt vis välja vilka som ska styra deras land. I övriga delar av Mellanöstern är detta en mycket avlägsen dröm.

Israels rätt att existera inom erkända och säkra gränser måste tydligt erkännas av alla parter, inklusive den palestinska sidan. Israel befinner sig i en svår situation eftersom man både måste skydda sig mot terror och våld och samtidigt förhandla med de parter som inte vill erkänna Israels existens. Den terrorism som palestinska terroristgrupper som Hamas och Islamiska Jihad utövar måste upphöra och bekämpas. Det ansvaret vilar inte bara på Israel, utan också på det palestinska ledarskapet som måste agera med kraft för att förhindra terrordåd samt avväpna terrorgrupperna. Terrorhandlingar kan aldrig accepteras. Det är av allra största vikt att Israel respekterar de mänskliga rättigheterna i arbetet med att förhindra och bekämpa terrorismen.

Användning av oproportionerligt våld i strid med den humanitära rätten kan aldrig godtas. För att en varaktig fred skall uppnås måste Israel lämna de ockuperade områdena, bosättningspolitiken upphöra och de befintliga bosättningarna avvecklas fullt ut. Folkpartiet menar att det är av största vikt att stödja de israeliska politiska krafter som är beredda att verka för en varaktig fred.

Vad gäller den barriär som Israel uppför menar Folkpartiet att ökade krav fortsatt bör ställas på den israeliska regeringen att upphöra med byggandet av barriären där den uppförs på palestinskt område. Israels bevekelsegrund för att uppföra barriären är det tilltagande våld som landet varit utsatt för sedan den senaste intifadans utbrott i september 2000.

5.3 Palestinska myndigheten

Den palestinska befolkningen har i områdena Västbanken och Gaza begränsat självstyre under en egen palestinsk myndighet. Självstyret är en frukt av 1990-talets fredsprocess mellan israeler och palestinier. Det var tänkt som första steget på vägen mot en palestinsk stat. Folkpartiet vill betona att pale-

stinierna har rätt att leva i en egen stat med erkända och säkra gränser.

Den då pågående fredsprocessen avbröts under 2000 av den palestinske presidenten Yassir Arafat. Därmed gick Arafat emot en stor del av den palestinska opinionen, där en majoritet vid det tillfället såg fram mot en lyckosam fredsprocess som skulle mynna ut i en lösning med två självständiga stater som kunde leva i fred med varandra. Det är vår åsikt att svenskt bistånd till den palestinska myndigheten och organisationer som kan kopplas till palestinsk terror tills vidare bör upphöra. Folkpartiet menar att det är av största vikt att stödja de politiska krafter som på båda sidor är villiga att agera för fred. Stöd till frivilliga organisationer med inriktning pååteruppbyggnad av samhällsfunktioner bör vara en viktig del i Sveriges utvecklingssamarbete med palestinierna.

Vidare anser vi det vara av vikt att stödja FN, särskilt UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar, då situationen för de palestinska flyktingarna är mycket allvarlig.

På grund av centralism, korruption, och bristande insyn har den palestinska myndighetens institutioner försvagats under senare år. En växande kritik har riktats från omvärlden mot den palestinska myndighetens maktutövning. Kritiken gäller främst den verkställande maktens obehöriga påverkan på rättssystemet och tjänstetillsättningar på politiska grunder. Behovet att förbättra rättssäkerheten och stärka den institutionella kapaciteten är sålunda stort.

5.4 Liberala utgångspunkter för en bestående fred

Den havererade fredsprocessen gav näring åt krafter som motsatte sig en fredlig uppgörelse mellan Israel och den palestinska myndigheten. Kaos och våld har präglat vardagen i området. Våldet har trappats upp från båda sidor och det palestinska självstyret beskurits. Det hopp om fred som förhandlingarna tände känns i dagsläget mycket avlägset. Det finns ett tydligt gap mellan de politiska krafterna i det palestinska politiska landskapet. Klyftan delar de aktörer som erkänner staten Israel och som snarast möjligt vill skapa en demokratisk palestinsk stat i fredlig samexistens med Israel, från de grupper som vägrar acceptera Israels rätt att existera inom erkända och säkra gränser. På samma sätt finns det i Israel starka krafter som söker fred, medan andra politiska krafter inte alls vill ge upp vare sig land eller bosättningar. Senast har president Sharon beslutat att utrymma hela Gaza - ett beslut som lett till stark kritik från israeliska konservativa grupper. Även dessa interna israeliska motsättningar innebär anledning till oro.

Regionens framtid hänger på att konflikten kan avslutas genom en fredlig, hållbar och rättvis lösning enligt folkrättens regler och att de relevanta FN-resolutionerna uppfylls och genomförs inom ramen för en tvåstatslösning.

5.5 Initiativ för fred

I april 2003 lades den s.k. färdplanen för fred fram, utarbetad av kvartetten USA, EU, Ryssland och FN. Utgångspunkten för färdplanen har varit 1967 års gränser, "gröna linjens gränser" och principen om land för fred. Planens huvudelement inbegriper ett slut på terrordåd och våld riktat mot Israel, stopp för nya bosättningar samt upprättandet av en oberoende palestinsk stat.

I oktober 2003 presenterades det s.k. Genèveinitiativet, vilket förhandlats fram av ledande palestinier och israeler. Till skillnad från tidigare fredsförslag innehåller detta initiativ även förslag till konkreta lösningar när det gäller den israeliska bosättningspolitiken, den palestinska flyktingfrågan, gränsdragningar och status. Folkpartiet ser positivt på och stödjer initiativet och anser inte att det står i motsatsförhållande till färdplanen för fred.

Läget ser fortsatt mörkt ut vad gäller framsteg enligt färdplanen. Folkpartiet menar att Sverige måste driva på för att förmå kvartetten att öka sitt engagemang och för att förmå parterna att acceptera en ömsesidig vapenvila. Folkpartiet menar även att EU bör föra en mer kraftfull politik i regionen och vara en drivande part i arbetet med färdplanen. USA och EU bör utarbeta en gemensam strategi och med gemensamma argument föra dialogen med Israel och den palestinska myndigheten. Både Europeiska unionen och USA måste snabbt ta nya initiativ för att medverka till att våldet upphör, till att ett förtroende byggs upp och till att förhandlingarna mellan de båda parterna återupptas, på grundval av internationell rätt och de resolutioner som FN utfärdat i ämnet. På motsvarande sätt bör Sverige verka i denna riktning.

Folkpartiet stöder vidare kravet på internationell närvaro i regionen. Om det blir konsensus i världen kring en truppnärvaro i regionen bör också omvärlden vara redo att ställa upp och tillhandahålla en sådan lösning.

6 Iran

6.1 Bakgrund

Brotten mot mänskliga rättigheter i Iran har allt sedan islamiska republiken bildades 1979 varit omfattande och grova. Den politiska utvecklingen utmärks av maktkampen mellan reformvänner och konservativa, vilken har tilltagit de senaste åren. Reformvännerna vill se en demokratisering och en öppning mot omvärlden, medan de konservativa vill att Iran ska vara en sluten gudsstat. Dock står den verkliga kampen i Iran inte mellan reformisterna och de konservativa, utan mellan mullorna och de 70 miljoner iranier som vill leva i ett fritt och demokratiskt samhälle.

6.2 Situationen för mänskliga rättigheter och demokrati

Under det senaste decenniet har den iranska regimen fördömts otaliga gånger av olika FN-organ för brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran. Människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch har genom åren kontinuerligt avgivit rapporter om den svåra situationen för mänskliga rättigheter i landet. Ett mycket stort antal oppositionella och regimkritiker sitter fängslade. Anklagelserna har ofta varit absurda och bisarra. Straffen för lindriga förseelser mot mullornas påbud har varit hårda och brutala. Kvinnor som brutit mot påbuden straffas särskilt hårt. Hela samhället präglas av diktaturens primitiva kvinnosyn och kvinnoförtryck. Iran tillämpar dödsstraff i stor omfattning och politiskt motiverat våld riktat mot oliktänkande förekommer i hög grad. Således är brotten mot mänskliga rättigheter mycket omfattande och litet pekar på att någon förändring är i antågande.

Den 20 februari 2004 gick Iran till parlamentsval. Det blev ett val som föregicks av att det konservativa så kallade Väktarrådet underkände minst hälften av de reformvänliga kandidaterna och hindrade dessa att ställa upp i valet. På så vis beskar man också det iranska folkets rätt att rösta fritt. Därigenom har Väktarrådet återigen visat sin ovilja att reformera det politiska styrelseskicket i landet. En demokratisk utveckling i Iran verkar mer avlägsen än på länge. EU har mycket riktigt kallat valet för "en tillbakagång för demokratin" och uttryckt stor besvikelse över att ett stort antal kandidater hindrades från att delta. Folkpartiet menar att det är av stor betydelse att det internationella samfundet, inklusive EU, stödjer de demokratiska krafter som verkar i Iran samtidigt som trycket på det politiska styret vad gäller förbättringar av situationen för mänskliga rättigheter måste intensifieras.

6.3 EU och Iran

År 2002 inleddes förhandlingar mellan EU och Iran om ett handels- och samarbetsavtal. I förhandlingarna ställs krav på Iran inom fyra politiska områden. Dessa områden är respekt för de mänskliga rättigheterna, nedrustning respektive icke-spridning av massförstörelsevapen, kampen mot terrorismen och en konstruktiv inställning till fredsprocessen i Mellanöstern. Folkpartiet anser att Sverige inom EU bör verka för att öka trycket på Iran när det gäller konkreta framsteg på de fyra områdena. Omvärlden, inklusive EU, måste dessutom öka pressen på Iran när det gäller utvecklingen av kärnenergiprogrammen. Iran bör snarast tillmötesgå kraven från IAEA. Folkpartiet ser även med oro på den finansiering av terroristorganisationer som Iran förknippats med.

Sedan 2002 för EU en dialog med inriktning på enbart mänskliga rättigheter med Iran. Samtalen äger rum två gånger per år. Folkpartiet ser positivt på denna dialog och understryker betydelsen av att den är resultatorienterad och att det som diskuteras verkligen omsätts i praktiken. Vi anser det dock viktigt att denna dialog inte ersätter övriga politiska dialoger och samtal om mänskliga rättigheter som förs med Iran på olika politiska nivåer. Dialogen måste vidare ha en stark politisk dimension, utmärkas av konkreta mål och riktmärken samt utvärderas regelbundet. I dialogen skall extra vikt ges åt kvinnors rättigheter.

Stockholm den 29 september 2004
Cecilia Wigström (fp)
Birgitta Ohlsson (fp)	Cecilia Wikström (fp)
Allan Widman (fp)	Gabriel Romanus (fp)
Nina Lundström (fp)