Sjöfarten

Motion 1990/91:T629 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

Sammanfattning

I motionen föreslås att ett svenskt internationellt
fartygsregister skall inrättas och att omfattande statliga
subventioner till rederinäringen då kan avskaffas.
Flagglagen bör upphävas.

En modernisering av de svenska hamnarna är nödvändig
för att sjöfarten skall fortsätta att utvecklas som ett
intressant alternativ på transportmarknaden. I motionen
efterfrågas förslag i syfte att öka konkurrensen i
hamnväsendet och skapa en rationell hamnstruktur.

Ökade kostnader för isbrytning måste slås ut på hela
sjöfartsnäringen genom farledsavgifter.

Fritidsbåtsregistret bör avskaffas.

1. Inledning

Sveriges läge -- i tre väderstreck omgivet av hav och med
våra viktigaste utlandsmarknader belägna bortom dessa --
innebär att vi för handel och utrikes förbindelser är
beroende av en fungerande sjötrafik. Över 50 procent av
det gods som exporteras från Sverige transporteras med båt
från svenska hamnar. Inräknas färjegods och malmexporten
via Narvik stiger siffran till över 90 procent.

Sjöfarten är också av stor betydelse för de inrikes
transporterna. 45 procent av transportarbetet -- 30
miljarder tonkilometer -- sker med båt efter kusten eller på
de inre vattenvägarna.

Även i framtiden kommer svensk sjöfart att spela en stor
roll för våra utrikes förbindelser. Folkpartiet liberalerna ser
flera skäl till det antagandet.

Kraven på miljövänliga transportsystem är ett. Med
båttrafik kan stora mängder gods transporteras med relativt
låg bränsleåtgång och därmed små utsläpp till miljön. Det
innebär inte att miljöreglerna för sjöfarten inte behöver
skärpas. Självfallet måste utsläppen och olycksriskerna
minska även från det trafikslaget. Trafikens
miljöanpassning berörs i en annan kommittémotion från
folkpartiet liberalerna.

Ett annat skäl är integrationen i Västeuropa, Sveriges
närmande till EG och demokratiseringen i Östeuropa. Vi
ser framför oss hur kontakterna inom Östersjöregionen
kommer att öka och hur handeln mellan Östersjöns
strandstater går mot ett uppsving.

2. Svensk flagg

Mot den bakgrund vi tecknat i inledningen är det
glädjande att svensk sjöfart genomgår en mycket positiv
utveckling. Tonnaget ökar och antalet beställda fartyg rör
sig kring ett hundratal. Däremot är det olyckligt att
regeringens sjöfartspolitik medfört att större delen av
handelsflottan seglar under utländsk flagg.

Folkpartiet liberalerna anser att de svenska redarna
måste kunna operera svenskägda fartyg på internationella
kostnadsvillkor. Därför bör ett svenskt internationellt
fartygsregister inrättas.

Internationella register finns i våra viktigaste
konkurrentländer, däribland Danmark och Norge. Båtar i
det internationella registret har inte tillåtits i inrikes trafik.
Givetvis borde en likadan lösning ha valts i vårt land och
samstämmiga regler gällt i de skandinaviska länderna. I
stället har regeringen valt en politik som medfört att det
allmänna tvingats ge stora subventioner till svensk
sjöfartsnäring. Det har i sin tur lett till att danska och norska
skepp i de internationella registren har tillåtits konkurrera
om svensk kustsjöfart.

Regeringen bör snarast föreslå riksdagen att ett svenskt
internationellt fartygsregister inrättas. Förhandlingar med
Danmark och Norge bör upptas om gemensamma regler för
de internationella registren. Samtidigt kan den ensidiga
subventionspolitiken avslutas och två anslag till rederistöd
om sammanlagt 555 milj.kr. för budgetåret 1991/92
avvecklas.

Den s.k. flagglagen (1989:990) begränsar de svenska
rederiernas handlingsfrihet när det gäller att disponera
tonnaget -- svenska fartyg får inte överlåtas till utländska
köpare utan tillstånd. Detta innebär nackdelar på en
marknad där flexibilitet och rörlighet är viktiga
förutsättningar för framgång. Lagen motiveras enligt
regeringen av beredskapskäl, men endast en mindre del av
tonnaget är krigsplacerat. Flagglagen bör därför avskaffas.

3. Ökad sjöfart kräver bättre hamnar

Sjöfarten har som tidigare nämnts fördelar från
miljösynpunkt. Dessutom minskar slitaget på järnvägar och
vägar när stora mängder tungt och skrymmande gods
transporteras till sjöss. Trafiksäkerheten förbättras genom
att vägtrafiken besparas en stor del av transportarbetet.

Sverige har därför en enorm tillgång i vattenvägarna.
Kostnaderna för farleder och hamnar är små i förhållande
till de medel som behövs för investeringar och underhåll i
marktransporternas infrastruktur, dvs. vägar och järnvägar.
På hamnsidan finns t.o.m. en viss överkapacitet. Allt talar
således för att sjötransporterna borde kunna öka sin andel
av transportmarknaden. Det privata näringslivets förslag
om en ''ostkustpendel'' i trafik mellan Bottenvikens hamnar
och Helsingborg är ett glädjande steg i rätt riktning.

Trots att sjöfarten rationaliserat hårt under det senaste
decenniet har sjötransporterna haft svårt att möta
konkurrensen med transporterna på land. En anledning kan
vara att den kostnadsminskning sjöfarten genomfört inte
har någon motsvarighet i hamnarna. Bättre
terminallösningar och helmekaniserade
lasthanteringssystem är helt nödvändiga i en modern hamn.
I det avseendet släpar de svenska hamnarna efter i
utvecklingen.

Såväl kustsjöfarten som utrikes sjötransporter skulle
kunna öka marknadsandelarna om hamnavgifter och andra
kostnader kunde sänkas. I Europatrafiken kan 2/3 av
transportkostnaden bestå av hamnkostnader.

Med tanke på hamnkapaciteten borde det finnas en
konkurrens mellan hamnarna, som skulle ha drivit på
rationaliseringsarbetet. Så tycks dock inte vara fallet. En
förklaring kan vara att olönsamma hamnar kunnat leva
vidare genom subventioner från de kommunala
huvudmännen. De flesta hamnarna drivs ju i kommunal
regi. Folkpartiet liberalerna är övertygade om att både
sjöfarten och kommunerna skulle vinna på att fler hamnar
såldes till privata intressenter. Regeringen bör göra en
översyn av hamnväsendet och lämna förslag till riksdagen
som syftar till att öka konkurrensen i hamnväsendet och
skapa en rationell hamnstruktur.

4. Isbrytningen

Isbrytning är nödvändig för att trygga vintersjöfart,
särskilt på de regionalpolitiskt viktiga Norrlandshamnarna.
I budgetpropositionen (1990/91:100 Bil.8) föreslår
kommunikationsministern att bränslekostnader för
isbrytningen i fortsättningen skall bekostas av näringen,
men det framgår inte närmare av förslaget hur uttaget av
avgifter skall ske.

Om avgifterna t.ex. endast skulle drabba den trafik som
är beroende av isbrytarassistans kommer kustsjöfarten efter
bl.a. delar av ostkusten att hamna i en betydligt sämre
konkurrenssituation gentemot andra transportformer.
Risken är då stor att avsevärda mängder gods från
industrierna i Norrland kommer att överföras till järnväg
och landsväg. En sådan utveckling kan leda till
kapacitetsproblem, ökat slitage på vägar och järnvägar och
försämrad miljö.

Folkpartiet liberalerna anser att regeringen måste
klargöra att avgifterna för isbrytning skall bäras av
sjöfartsnäringen kollektivt genom farledsavgifter eller
dylikt.

5. Fritidsbåtsregistret 1987
inrättades under motstånd från folkpartiet
liberalerna ett register för fritidsbåtar. Registret har hela
tiden varit mycket impopulärt bland båtägarna, trots den
låga avgiften för registrering.

Registret kommer, enligt budgetpropositionen, i
fortsättningen att avgiftsfinansieras. Sedan det inrättades
har statens kostnader för registret överstigit 30 milj.kr. utan
att det varit till någon nytta. Även om kostnaderna för
registeruppläggningen får antas upphöra nu anser vi att
registreringen bör upphöra. Några nya argument för
registrets existens har enligt vår mening inte tillkommit. Vi
föreslår därför att det avskaffas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
svenskt internationellt fartygsregister i enlighet med vad i
motionen anförts,

2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande
1, avslår regeringens förslag att till E 8. Bidrag till svenska
rederier anvisa ett förslagsanslag om 550 000 000 kr.,

3. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande
1, avslår regeringens förslag att till E 7. Stöd till svenska
rederier anvisa ett förslagsanslag om 5 000 000 kr.,

4. att riksdagen beslutar att upphäva den s.k. flagglagen
(1989:990),

5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
hamnväsendet och förslag om förbättringar i enlighet med
vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgiftsuttag för isbrytningens
bränslekostnader,

7. att riksdagen upphäver lagen (1987:773) om
fritidsbåtsregister,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att till E 2.
Fritidsbåtsregister anvisa ett förslagsanslag om 1 000 kr.

Stockholm den 24 januari 1991

Kenth Skårvik (fp)

Hugo Bergdahl (fp)

Anders Castberger (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)