Sjöfartsnäringen

Motion 2001/02:T444 av Catherine Persson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn bör göras av Sjöfartsverkets avgiftskonstruktion i syfte att leda till förslag som är konkurrensneutrala.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga en annan finansiering av Sjöfartsverket.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av sjöfartens totala konkurrenssituation i förhållande till andra transportslag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att regeringen tillsammans med övriga länder i Europa verkar för konkurrensneutrala regler gällande för Europas sjöfart.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjösäkerhet.

Motivering

Sverige har en stor utrikeshandel. En mycket stor andel av produkterna fraktas på vatten. Ett stort antal transporter av gods sker till och från Sverige via hamnarna i Skåne och över Öresund. Näringslivet i Europa kräver olika transportslag och alternativa transportvägar för sina godstransporter. Såväl hamnarna i Skåne som Öresundsbron erbjuder detta redan och har också som ambition att öka valmöjligheterna för näringslivet. Transportledet är en viktig länk för att produkterna skall nå kunderna. Särskilt viktigt är det för svenskt näringsliv som har konkurrensnackdel i transportavstånd till marknaden i Europa. Av det skälet blir också kostnadseffektiva transporter och väl fungerande infrastruktur av stor betydelse för företag i Sverige.

Olika sjöfartsavgifter finansierar delar av sjöfarten, t.ex. farleds- och
hamnavgifter. Nämnas kan att kostnader för isbrytning är en stor del i Sjöfartsverkets budget. Sjöfartsverkets avgifter bygger på att Hela Sverige ska leva. Det är mycket angeläget att det skapas förutsättningar för att Hela Sverige ska leva. Olika regionalpolitiska åtgärder är därför en självklar del i den svenska politiken. Däremot får det anses som ytterst tveksamt om det kan betraktas som konkurrensneutralt på det sätt som farledsavgifter tas ut i dag. Gods- och trafikintensiva södra Sverige betalar genom förhöjda farledsavgifter vad det kostar att bedriva sjöfart på andra ställen längs Sveriges kust. Detta är naturligtvis då en konkurrensnackdel för sjöfarten gentemot andra transportslag. Liknande konkurrensproblem uppstår när Banverket sänkt banavgifterna. Enligt uppgift blir då statens avgift via Banverket för ett heltåg som färdas på Öresundsbron lägre än statens avgift via Sjöfartsverket för likvärdigt heltåg som transporteras på färja via t.ex. Trelleborgs hamn. I sammanhanget kan också nämnas att Trelleborgs hamn betalar cirka 50 miljoner kronor varje år i farledsavgifter till Sjöfartsverket, men Trelleborgs hamn betalar för egen del nödvändigt underhåll för det som betalats i avgift till Sjöfartsverket. Utgångspunkten måste vara att försöka uppnå en konkurrensneutralitet mellan de olika transportslagen oavsett om det är på bro eller vatten. Om det skall förekomma subventioner måste de vara mycket väl avvägda och då av miljöpolitiska skäl.

De senaste åren har det varit flera svåra olyckor med passagerarfärjor. Med anledning av de svåra olyckorna, konsekvenserna därav och debatt om sjösäkerhet är vi många som fått ökad insikt om behovet av ökad säkerhet ombord på färjor samt behov av bättre utrustning och metoder vid evakuering. Regeringen har på många sätt verkat för att öka säkerhetsarbetet inom sjöfarten. Regeringen bör dock uppdra åt Sjöfartsverket att ytterligare intensifiera arbetet beträffande sjösäkerhet. Svenska regeringen bör också verka för en för EU enhetlig och strängare lagstiftning vad avser sjösäkerhet.

Stockholm den 3 oktober 2001

Catherine Persson (s)