Sjöfartsstödet

Motion 2000/01:T655 av Bengt Silfverstrand och Catherine Persson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag vad avser situationen för den svenska färjesjöfarten 2000.
Motivering

Efter beslut i det danska Folketinget är det från och med den 1 september
i år tillåtet för danska färjor att registrera sig i det så kallade danska
internationella registret (DIS). Konkret innebär detta att anställda på
danska färjor får nettolöner och undantas från inkomstbeskattning. För ett
danskt rederi betyder det 25-30 procent lägre kostnader jämfört med ett
svenskt, när man trafikerar samma linje. Flera tusen arbetstillfällen bland
annat på Stena Lines färjor i Göteborg och Scandlines färjor i
Helsingborg riskerar att försvinna.

Därutöver är risken uppenbar att berörda företag också flyttar den
administrativa organisationen till Danmark, vilket innebär ytterligare flera
hundra förlorade jobb i Sverige. Likaså löper vi risken att få se en
omflaggning från svensk till finsk flagg i färjetrafiken mellan Finland och
Sverige och från svensk till tysk flagg på färjorna mellan Trelleborg och
Tyskland.

Flera svenska rederier i den så kallade storsjöfarten har dessutom aviserat
att man planerar att flagga ut sina fartyg om de inte i höst får ett positivt
besked om en långsiktig svensk sjöfartspolitik. Ett exempel är Gorthons i
Helsingborg.

En annan synnerligen negativ konsekvens av uteblivna svenska initiativ är
att vi kan få uppleva en markant ökning av undermåligt, ofta
bekvämlighetsflaggat tonnage som kan komma att trafikera de miljömässigt
känsliga svenska kusterna. På sikt hotas hela det svenska sjöfartskunnandet
som har byggts upp i årtionden, om inte snabba svenska åtgärder sätts in.

Geografiskt kan Sverige ur sjöfartssynpunkt närmast betraktas som en ö.
Över 90 procent av vår export och import går vid något tillfälle på köl. Med
en nettomodell motsvarande den danska skulle konkurrenskraften för svensk
färje- och storsjöfart öka markant, vilket inte minst ur miljösynpunkt är
mycket positivt. Svenska rederier har idag ett stort kvalitetsmedvetande,
förfogar över kunniga och välutbildade besättningar och satsar aktivt på
miljöförbättrande åtgärder som t.ex. katalysatorrening.

Av budgetpropositionen för 2001 framgår att regeringen uppfattat
varningssignalerna från svensk sjöfartsnäring. Under avsnittet "Bidrag till
sjöfarten" skriver man bl.a.:

Regeringen anser det viktigt att slå vakt om den svenska sjöfartsnäringen
och att skapa ett positivt klimat för denna näring, detta gäller inte minst
färjesjöfarten. Målsättningen är att ge den svenska sjöfartsnäringen
likvärdiga konkurrensvillkor. Det samlade stödet bör utökas till att även
omfatta färjenäringen. Regeringen avser att göra detta inom ramen för
den totala översynen av lastsjöfartens och färjenäringens villkor, som
nyligen påbörjats. Arbetet kommer att särskilt inriktas på införandet av
ett s.k. nettostöd. Alternativet är ett s.k. bruttostöd. Frågan kräver dock
ytterligare tid för beredning och regeringens avsikt är att lägga fram
förslag om ett nytt stödsystem som kan träda i kraft den 1 januari 2002.

Regeringens ställningstagande hälsas givetvis med tillfredsställelse, men
problemet är att det danska nettolönesystemet redan har trätt i kraft, vilket
innebär att ett allvarligt vakuum uppstår under 2001. Om inte någon form
av övergångslösning genomförs redan för nästa år, löper vi en uppenbar
risk att flera svenska färjerederier byter från svensk till dansk flagg inom
kort. Detta skulle givetvis allvarligt skada den svenska sjöfartsnäringen
och samtidigt urholka det beslut om införande av ett nytt stödsystem som
regeringen sagt sig vara beredd att genomföra från och med 2002. Mot
bakgrund av den allvarliga situation som svenska färjerederier redan
befinner sig i, föreslår vi att ett övergångsstöd till svensk färjenäring
införs redan från den 1 januari 2001.

Stockholm den 5 oktober 2000

Bengt Silfverstrand (s)

Catherine Persson (s)