Sjöräddningssällskapets räddningsbåtar

Motion 2003/04:Fö212 av Johnny Gylling m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett fortsatt undantag från full kostnadstäckning av de stridsbåtar som bedöms övertaliga och kan användas av Sjöräddningssällskapet (SSRS).

Motivering

Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne – i dagligt tal kallat Sjöräddningssällskapet (SSRS) – har haft sjöräddning som sin huvuduppgift sedan starten 1907. SSRS har 90 båtar vid ett 50-tal stationer runt kusterna samt i Vänern, Vättern och Mälaren. Över 700 frivilliga besättningsmän arbetar med sjöräddning dygnet runt, året runt. Den ideella insats som SSRS gjort och gör fortlöpande kan knappast överskattas. Sällskapet arbetar helt utan statliga bidrag. Intäkter kommer främst från medlemsavgifter, försäljning samt donationer i form av gåvor och testamenten.

År 2002 utfördes 1 605 sjöräddningsfall. Av dessa hade SSRS den största andelen, ca 40 %. Därefter kommer Kustbevakningen med ca 18 % och Sjöfartsverket med 12,5 %.

År 2000 fick SSRS på försök låna tre stridsbåtar modell 90 H av Försvarsmakten för sjöräddningsändamål. År 2003 utökades antalet båtar med sju stycken stridsbåtar modell 90 E. Avtalet innebar att SSRS ansvarar för drift och skötsel av båtarna samt återställande av dem när försvaret ska ha tillbaka dem. Båtarna är betalda med skattemedel och kan istället för att ligga stilla nyttjas av SSRS till glädje för kustfarare i sjönöd. Enligt vår mening är detta ett utmärkt sätt att hantera skattebetalarnas resurser.

En förutsättning för avtalet mellan Försvarsmakten och SSRS har varit regeringens godkännande av ett tidsbegränsat undantag (till och med 31 december 2003) från 5 § avgiftsförordningen (1992:191) avseende full kostnadstäckning samt från 16 § förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. I december 2002 hemställde SSRS hos regeringen om en förlängning av undantaget från full kostnadstäckning. Försvarsmakten yttrade 2003-02-07 (dnr 35792:62341) att man hade inget att invända. Regeringen beviljade dock inte någon förlängning av undantaget i sitt beslut av den 2003-03-06 (Fö2002/2867/MIL).

Efter detta beslut har ämnet tagits upp ett antal gånger i riksdagen i form av frågor och debattinlägg. Vid riksdagens frågestund 2003-03-27 svarade försvarsminister Leni Björklund att det är Sjöfartsverket som har det huvudsakliga ansvaret för sjöräddningen samt att hennes avsikt var att SSRS och Sjöfartsverket skulle kunna komma överens om en ordning som innebar att sällskapet kunde fortsätta sin verksamhet framöver. Ministern bekräftade att inget undantag från kostnadstäckning skulle ges från 2004.

Enligt Riksdagens utredningstjänst (dnr 2003:758) har Försvarsmakten uppgivit avskrivningskostnaderna för varje stridsbåt 90 H till 370.000 kr samt 190.000 kr för varje stridsbåt 90 E. Totalt blir kostnaden för de tio båtarna 2.440.000 kr varje år. Sjöfartsverket uppgav att det inte hade några planer på eller resurser att överta det ekonomiska ansvaret för de aktuella båtarna. Enligt Sjöfartsverket är istället detta en fråga mellan SSRS och Försvarsmakten.

I Riksdagens revisorers förslag till riksdagen 2002/03:RR18 sägs följande om Försvarsmaktens materielavveckling de senaste åren: I granskningen konstaterade vi att avvecklingen har präglats av brådska, godtyckliga bedömningar och osäkra beräkningar. Revisorerna anser också att det inte finns några juridiska hinder för Försvarsmakten att överlåta materiel till kommunerna förutsatt att materielen enbart används i räddningstjänst. Av detta kan man dra slutsatsen att det skulle vara ett tänkbart sätt att via kommunerna överlåta övertaliga båtar till SSRS.

Försvarsutskottet avslog två motioner 2002/2003 (Fö208 och Fö244) som handlade om SSRS möjlighet att använda berörda båtar. Motiveringen var att det är upp till regeringen att bestämma om eventuell avyttring samt att det kan finnas andra angelägna ändamål som kan behöva tillgodoses.

Just nu pågår en utredning hos Sjöfartsverket som skall vara klar 1 november 2003. Utredningen är initierad av Näringsdepartementet och den ska visa hur svensk sjöräddning fungerar idag och även föreslå förbättringar om det behövs. Det är inte svårt att redan nu se att sjöräddningen skulle vinna på om Sjöfartsverket fick överta de övertaliga stridsbåtarna av Försvarsmakten för att i sin tur låna ut dem till SSRS.

Enligt vår mening så kan man skapa många vinnare om SSRS får fortsätta att låna båtarna kostnadsfritt:

• Sjösäkerheten höjs, liv kan räddas

• Samövningar inom sjöräddningsområdet underlättas

• Försvarsmakten slipper kostnader för förrådsställning av båtarna

• De kunskaper och erfarenheter som SSRS får av sjöräddningsinsatserna samt drift och underhåll av båtarna kommer även Försvarsmakten till del

• Redan betalda skattemedel används på ett nyttigt och effektivt sätt.

Sammanfattningsvis kan sägas att den svenska försvarsmakten har ett antal, av skattemedel betalda, stridsbåtar som inte behövs i tjänst. Sjöräddningssällskapet gör en stor insats för nödställda på sjön med hjälp av dessa snabbgående båtar men anser sig inte ha råd att betala 2,44 miljoner kronor varje år för att låna båtarna. Regeringen tillåter inte ett kostnadsfritt lån efter 2003 och försvarsministern hänvisar till Sjöfartsverket som i sin tur hänvisar till Försvarsmakten. Försvarsmakten har inget emot att låna ut båtarna kostnadsfritt men får inte för regeringen.

Vi ledamöter som undertecknat denna motion har alla positiva erfarenheter av Sjöräddningssällskapets frivilliga verksamhet. Vi är nu allvarligt bekymrade över att de snabbgående båtar som ställts till SSRS förfogande inte kommer att användas i sjöräddningssyfte i framtiden. Detta kan nu riksdagen ställa till rätta.

Stockholm den 30 september 2003
Johnny Gylling (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Olle Sandahl (kd)