SJ:s trafikeringsrätt och ett samlat trafiksystem för persontrafik

Motion 2003/04:T496 av Håkan Larsson och Sven Bergström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa ett samlat trafiksystem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa SJ:s trafikeringsrätt.

Motivering

Ett bra tågutbud för hela landet förutsätter ett samlat trafiksystem utan uppdelning mellan regionala och interregionala förbindelser. Upphandling av trafikeringen måste ske i konkurrens mellan flera operatörer. Vi anser därför att SJ:s trafikeringsrätt måste tas bort. En möjlighet är att genomföra denna reform på prov inom ett mer begränsat område, förslagsvis all trafik till och från Norrland och Bergslagen.

Orimligt med en trafikeringsrätt utan skyldigheter

SJ:s trafikeringsrätt är en trafikeringsrätt utan skyldigheter. Den innebär att SJ som enda operatör får framföra trafik på de sträckor man anser vara lönsamma. De olönsamma sträckorna överlämnas sedan till staten för upphandling där övriga operatörer tillåts deltaga. SJ AB innehar, genom förordningen om statens spåranläggningar, trafikeringsrätt för persontrafik på stomjärnvägarna. Uppdraget är att bedriva persontrafik på järnväg med ett så positivt ekonomiskt utfall för bolaget som möjligt. Utifrån uppsatta mål fullgör SJ AB sitt uppdrag gentemot ägaren staten, detta dock på bekostnad av regional utveckling och en samhällsekonomiskt optimerad användning av infrastrukturen. Monopolet är otidsenligt och när SJ AB ska verka på marknaden delvis i konkurrens med andra operatörer ger detta bolaget avsevärda konkurrensfördelar.

Järnvägstrafiken har de senaste tio åren haft en mycket stor betydelse för den regionala utvecklingen. Inte minst tack vare de satsningar på nya regionaltåg och snabbtåg som genomförts i södra och mellersta Norrland. Resandeutvecklingen har varit starkt positiv. Under samma period har flera strategiska beslut fattats kring flygplatsnedläggningar samt investeringar i ny infrastruktur för järnväg. Nu tvingas vi dock konstatera att SJ AB genomfört flera försämringar av sin trafik. SJ har inget regionalt ansvar vilket har medfört att många satsningar som, ur ett regionalt perspektiv, är både önskvärda och samhällsekonomiskt rimliga inte genomförs. Detta ger oacceptabla effekter för regionen vilket visas i följande exempel:

• Snabbtågsanpassingen av Stambanan (Östersund–Ljusdal–Stockholm) har gett en möjlig restid på 4 timmar 45 minuter. Regionen och Banverket har tillsammans investerat 150 miljoner kronor för att nå målet. SJ AB vill dock inte sätta in snabbtåg, utan fortsätter att köra konventionella lokdragna tåg med en restid på 5 timmar 30 minuter.

• Gävleborgs tre flygplatser har lagts ner som en effekt av den nya järnvägskopplingen till Arlanda. I år har flera tågförbindelser dragits in, vilket medfört märkbara försämringar för regionen och näringslivet. Från Gävle kan man idag inte ta sig ner till ett morgonflyg med avgångstid före kl. 8.30. Om man inte tar ett nattåg.

• Flera regioner har behov av snabba, direkta och frekventa tågförbindelser mot Uppsala-Arlanda-Stockholm. Deras enda möjlighet är idag att förhandla sig fram till en lösning med SJ AB, något som visat sig vara svårt. I ett exempel lovade SJ ett snabbtåg till Ljusdal men SJ:s ersättningskrav och tågtider var långt ifrån acceptabla varpå regionen blev utan trafik.

Ur regionalt perspektiv är dessa försämringar mycket oroande för såväl näringsliv som samhälle. Tågtrafik med goda förbindelser mellan större utbildnings- och arbetsorter är absolut nödvändiga för regional tillväxt. Alla förbindelser kan kanske inte motiveras ur ett strikt företagsekonomiskt perspektiv men regionen kan istället nå andra vinster.

Tre alternativa vägar

Den svenska järnvägstrafiken är idag en blandning av olika trafiksystem. Trafikeringsrätten ger SJ AB den unika rätten att i monopolställning, utan några skyldigheter, bedriva persontrafik på de sträckor och tider man själv väljer. Samtidigt upphandlas olönsam nationell trafik av staten och regional trafik inom länsgränser av regionerna. Uppdelningen är inte längre funktionell. Istället leder den till allvarliga systemfel där orimliga konkurrensförhållanden mellan tävlande operatörer bara är ett exempel. Som vi ser det finns idag tre alternativa vägar för den svenska järnvägspolitiken:

• Förstärkt monopol. Ett fortsatt och kanske förstärkt monopol är en traditionell väg som innebär en återgång till den gamla ordning man på grund av ineffektivitet frångick på 1980-talet.

• Total avreglering. En ren avreglering innebär att operatörer konkurrerar fritt på en persontrafikmarknad och kommer sannolikt innebära att trafiken koncentreras till starkare relationer och tidslägen. Förslaget innebär att samhället kommer att få ta ansvaret för all icke lönsam trafik och får svårare att påverka tågtrafikens utformning.

• Upphandling och koncession. Den tredje vägen bygger på ett upphandlings- och koncessionsförfarande där regioner och/eller staten prövar rätten till trafikering för olika operatörer. I detta scenario kan samhället dels synkronisera infrastruktur och tågtrafik, dels beställa en trafikering som är samhällsekonomiskt och inte enbart företagsekonomiskt motiverad.

Problembilden som beskrivs berör idag primärt södra och mellersta Norrland men i samband med Botniabanans och i ett senare skede Norrbotniabanans, färdigställande kommer denna problematik att accentueras och berör då trafiken i hela Norrland.

Norrland är idag en andrahandsmarknad för tåg. SJ har beställt 43 nya tåg och samtliga dessa kommer att sättas i trafik i mellersta och södra Sverige medan befintligt vagnmateriel sänds till den andrahandsmarknad som Norrland utgör. Detta i sig utgör en negativ utvecklingssignal som kan ställas i skarp kontrast till de offensiva satsningar som regionerna själva gör på modernt tågmateriel i de regionala tåguppläggen.

Avskaffa trafikeringsrätten – låt stat och region upphandla trafik

Vår inställning är att samhället, det vill säga staten och regionen tillsammans, bör ges rådighet över persontrafiken på stomjärnvägarna. Inom ramen för detta arbete ska funktionella persontrafiklösningar för buss, tåg och flyg skapas. Dessa lösningar ska bygga på samhällsekonomisk optimering och faktiska resbehov. Ett samlat trafiksystem med en optimerad mix av regional och interregional trafik bör sedan upphandlas i fri konkurrens mellan flera operatörer. Vår bedömning är att detta på sikt kommer att skapa arbetstillfällen och nödvändig regional utveckling. Därmed minskas också behovet av skattefinansiering för hela sektorn.

Vi anser att SJ:s trafikeringsrätt ska avskaffas så snart som möjligt. En möjlighet är att genomföra denna reform på prov inom ett mer begränsat område, förslagsvis all trafik till och från Norrland och Bergslagen.

Målet bör vara att regionen Norrland och Bergslagen och staten ska komma överens om ett gemensamt åtagande för den framtida snabbtågstrafiken utan trafikeringsrättsliga begränsningar.

Åtagandet ska definiera

• en långsiktig ambitionsnivå för etablering av snabbtågstrafik

• en etappvis utbyggnad av trafik utifrån givna förutsättningar

• finansieringsförutsättningarna för stat och region

• hur huvudmannaskapet för trafikeringen ska organiseras.

Norrlands arbetsmarknader kan bindas samman med snabbtågstrafik

Norrland är i starkt behov av konstruktiva strukturförändringar. Norrlands arbetsmarknadsregioner måste och kan förstoras med snabbtågstrafik som kan bli ett alternativ till flyg och bil för medellånga avstånd.

Det finns tydliga och starka samband mellan regioners storlek, produktivitet och tillväxt. Norrlands städer ligger på ett, ur järnvägssynpunkt, idealiskt avstånd från varandra i ett pärlband längs de stora stråken. De är urbaniserade och relativt stora orter men samtidigt alltför små för att fungera väl som egna arbetsmarknadsregioner. En nyckelåtgärd är att komma tillrätta med detta problem genom att skapa förutsättningar för förstoring av arbets- och utbildningsmarknader.

Utvecklingen av ett snabbtågssystem är ett av de mest konkreta exemplen på vad en konstruktiv och målinriktad samhällsinsats kan innebära för den regionala utvecklingen. En satsning på järnvägen i Norrland och Bergslagen är inte bara en kostnad utan på plussidan finns positiva effekter på statens finanser genom minskad arbetslöshet och ökande skatteintäkter, på de regionala ekonomierna genom minskad utflyttning och på näringslivets lönsamhet genom ökad produktivitet. Regionerna och staten måste ges möjlig att utnyttja denna möjlighet. Trafikeringsrätten hindrar denna utveckling idag.

Stockholm den 3 oktober 2003
Håkan Larsson (c)	Sven Bergström (c)